Augusti månad brukar vara startdatum för nätfiske längs kusten runt nordvästra Skåne. Att ta några fiskar till eget behov är inget jag under alla års kivande med husbehovsfiskarna reagerat på. När samma båt, med samma människor fiskar varje dag vädret är tjänligt är det egentligen bara ett dolt yrkesfiske utan certifikat, licenser, loggböcker och dessutom helt skattebefriat. Det är tillräckligt illa där, men när girigheten efter några extra öringar får nätfiskaren att sätta laxgarn på välbesökta badstränder under 2 meters djup är det allvarligt fel på såväl omdöme som förstånd. Lika illa är det att äventyra sjösäkerheten genom att sätta flytgarn intill farleder och inseglingar till hamnar. På lilla Råå har detta varit ett faktum många år. På något sätt är det märkligt att så många incidenter inte lett till förbud på badstränder och i hamnarnas inlopp.
Olyckor kan alltid hända, och att sätta nät i direkt närhet till bad måste vara att optimera en olycka.
Saken har ältats och blötts i decennier, men näten är kvar. Vi har tillräckligt med lagar och förbud i landet.
Omdöme, hänsyn och bondförnuft räcker långt… Roger

Ljuset klingar av fort när vi skriver sista dagen i juli. Med regn och kyla förstärks känslan av att sommaren är otroligt kort, fastän den varit fantastiskt fin här i västra Skåne. Den lite speciella lukten av mognad och jord påminner att eftersommar och höst nalkas. Nederbördsområden som släppt ordentligt med regn i västra Götaland och Småland, men vi i nordvästra Skåne har fått noll och intet. Regnet som föll igår fuktade inte ens den översta centimetern av jorden. Det är torrt som krut 1 meter ner i backen vilket inte minst visar sig när vi gräver nere vid Rydebäcken. Det är tydligt att underhållet av avrinningen från exploaterade ytor inte är i fas med dagens volymer av vatten. Åtgärderna blir därfär omfattande med fasade kanter för att ta emot mer vatten, erosionsskydd på många platser, rensning av sediment orsakad av erosionen mm. Glädjande nog fick jag ok på att tillföra lekmaterial och annat för fiskens väl. Rydebäck är väl befolkat av barnfamiljer och alla frågar vad som pågår i deras lilla bäck. Så stora åtgärder skapar naturligtvis vissa störningar på land i park och rekreationsmiljön i villasamhället. Det ser värre ut än vad det är.

I vattendragen flödar numera bara grundvatten, och det är låga, varma flöden som ger livet tuffa villkor. Öringarna får trångt om livsutrymme och predationen blir enkel för exempelvis gråhägern. En annan predator, minken är normalt inget hot mot fiskbeståndet. Fjäll och fiskrester vid bohålen visar att vitfisk är standardmeny. Ellingar är däremot populära, å andra sidan finns det gräsänder så det räcker. Av tolv ellingar i lilla Heabäcken tog kråkorna 11 stycken inne i Rydebäck. Det finns starka skäl att ta bort en del av dessa grårockar i området.

Råån har gått i sinande lågvatten med tjuriga och sura öringar. Igår vände det upp och frisk sydlig vind med lite regn som rann av hårdytorna satte fart på de öringar som väntat i hamnen och längs kusten. De närmsta dagarna bör väl någon hitta rätt och känna på fullviktiga sommaröringar. En del regnbåge steg också, som brukligt i slutet av juli. En härlig bild på en liten Skjernöring visas ovan. Bra vattenföring på Jylland har gett bra med öring och vi får väl hoppas på mer regn för våra åar i nordväst. Trevlig Helg! Roger

Barn är väldigt vetgiriga, nyfikna och ifrågasättande. Ungarna är dessutom härligt spontana och rättframma.
Det är inte mycket som ska till för att få dessa kommande generationer att få med sig en annan och bättre syn på natur och allt levande i vår herres hage. Under åren som gått har många skolor, dagis, föreningar mm
hängt med ut i vattnet och grönskan i vår närmiljö. Att studera vattendjuren, få en enkel och lättsmält portion kunskap om vad de gör i sin miljö och själva funktionen är mums för de vetgiriga små. När det gått 10 år, eller mera kommer vuxna killar och tjejer fortfarande fram och pratar om dessa utelektioner. Det manar också till tankeverksamhet på miljösidan. Biltvättande föräldrar vars restvatten rinner ner i gatubrunnar och vidare ner i vattendragen har säkert fått en tämligen näsvis liten sak på sitt samvete. Att höra en 6 åring uppmana sin far att upphöra med tvätten för att fiskarna mår dåligt av kemikalier är en väckarklocka i två led. Det är så lite tanke och små ting som gör saker bättre.

Åarna går med väldigt liten vattenföring, och jag gissar på någon vecka till utan vatten så kollapsar biflödena med fiskdöd som följd. Lilla minsta vattenuttag skadar just nu, hur obetydligt det än kan vara för de enskilda husare som bor längs bäckarna. Trots lite vatten har det gått upp en del fisk. Råån har exempelvis tre fiskar i 5 kgs klassen, och några mindre. Fisken parkerar i djuphålen och gärna under näckrosors skugga. Det är att sadla om till pillefiske. Häromdagen kom Joel vandrande och efter lite prat fortsatte han uppåt. Strax därefter returnerade jag en bra färgad hane som säkerligen hade 3-4 veckor i ån. Det blev oroligt värre när denna fisk lämnat sin plats, och Joel som kommit tillbaka rekommenderades att testa just där. Det är sällan man får se en havsöring hugga djupt, men jag stod rätt i med refelxer och skugga. Den bara gled ut och sög i sig flugan.
Lite loj men seg kom den så småningom i håven och det var en märkbart lättad Joel som landade sin första för året. 4, 8 kg stannade vågen på och fisken hade kanske stått en vecka. Jag är nog ganska övertygad om att tidigt junifiske gett några till i ån. Nu blev det Martin som tog en finfin junifisk. Många har fortfarande inte tagit till sig ”tidigheten” i Råån. Efter att tragglat rätt många år om detta faktum kanske det snart är dax för en majfisk? Just finliret i djuphålen är säkert bra medicin i fler åar. Räkna med många timmar….Roger

Rensningar i vattendrag kan göras på olika sätt och det är en del att tänka på när man frigör gamla sediment där arter som havsöring vandrar och reproducerar sig. Är det så lågvatten blir det än känsligare med lägre syrgashalter och besvärande uppgrumling för små öringar. Just nu rensas Heabäcken som rinner mitt inne i Rydebäcks villaområde. Anledningen är att ökad mängd dagvatten kopplas på iom exploatering av mark för än mer hårdgjorda ytor. All utbyggnad och hårdgöring medför högre toppar i vattenföringen och därmed ökad erosion och sedimentation. Samtliga effekter verkar menligt på fiskbeståndet. Åtgärdas erosionszonerna och sedimentet avlägsnas kan det tvärtom öka fiskbeståndet kommande år när större ytor med hårda bottnar (sten, grövre gus) frigörs. Vad Heabäcken beträffar är det ingalunda brist på öring, det kryllar med öring som kläcktes i våras. Men bra kan i detta fall bli bättre. Riskmomentet är själva grävningen. Det gäller att gardera sig mot alla eventualiteter som kan hända, vilket det oftast gör. Den övre sträckan är rejält nerdikad och sedimentbelastad. Jag frågade om det gick att stoppa in några tusen för att samtidigt förbättra denna delsträcka för lek och uppväxt för öring ur stadens skattkista men det gick inte vägen-tyvärr!
Lite rester av lekmaterial som ligger tror jag dock jag kan få dit utan kostnader. Har man maskiner på plats blir det ytterst marginella pengar till förbättringar. Samtidigt en god PR för NSVA och PEAB att samtidigt öka uppväxtområdet vid rensningsarbetet. Det är så det ska gå till. Just lilla Heabäcken var av intresse för ett elfiske, om än motsträvigt, år 1993. Länsstyrelsen var då lite snåla med de tusenlappar som krävdes för att dokumentera arter och tätheter i bäcken. Senare visade det sig att denna lilla bäck just detta år hade de högsta tätheterna för öring!!! Och man behöver inte gå långt för att se mängden öring i denna lilla bäck. Det kryllar! Vad det egentligen visar är att när vattenkvalitet och biotoper stämmer är dessa små kustmynnande bäckar otroligt produktiva, samtidigt ytterst känsliga för påverkan. Under en tioårsperiod har Heabäcken slagits ut 4 gånger pga utsläpp. Ungefär samma historia har det större flödet som sammanstrålar vid golfbanan, Rydebäcken. En hästägare har ett vite om inte gödselhanteringen sköts rätt. Denna hästgård har kastat ut gödsel i bäckslänten i många år utan kraftig motåtgärd. Det går framåt! Roger

Det finns vissa lokaler som ger bra fiske på varierande arter i sommarvärmen. Skäldervikens pirar är sedan länge välkänt men tåler att nämnas igen. Stor abborre, öring, plattfisk, makrill och multen är de arter som uppträder frekvent här. Öringfisket kan tidvis vara superbt. Vyn mot Bjärehalvön och Kullaberg ramar in fisket på ett tilltalande sätt. Överhuvudtaget är Skälderviken och Bjäre lite underskattat sommartid med möjlighet att finna ostörda och vackra lokaler längs kusten. Utvälinge och Rönnen är välbesökta under våren. Öringen ratar sommarvarmt vatten, men finns det gott om mat så kan den ändra inställning och gå nära kusten inom kasthåll. Längs Öresundssidan finns ett nära nog oändligt antal lokaler för den som orkar reka. Minns speciellt en gång där det egentligen inte skulle fiskas alls i närheten av Kullaberg. Väl sittande på picknickfilten med familjen vakade det friskt utanför för en udde. Jag hade ett dåligt spö liggande i bilen….Till sist kunde jag inte hålla mig mer utan for upp och hämtade grejorna. Dåligt med drag som passade gjorde att jag valde en gammal plastkula och en sliten Montana satt i bilklädseln och det fick duga. Väl på plats skickades kulan ut mot vaken och det sög i direkt. Jag hade gissat på horngädda med efter 5 minuter kom en sommartrind öring in på ca 2,5 kg i toppkondition. Kastet efter missade jag en.. och sedan satt tvåan! Samma storlek. Lika fort som vaken uppenbarat sig försvann de och fisket var slut. Man ska inte gapa över för mycket och tvenne fina kustöringar är gott nog. Vädret var gassande sol och vindstilla men strömmarna fick bra fart på kyligt bottenvatten. I Råån huggs det på kanter och i ån. Entreprenören har en ung kille som gör ett gott jobb.
Vi närmar oss fruntimmersveckan och åskregn som på sistone stimulerar uppvandringen oavsett värmen.
Som en liten aptitretare kan nämnas att en öring togs på ytrolling i Öresund för ett antal år sedan norr om Hven. Med några kilo passerade den tvåsiffrigt. Tyvärr ligger mycket ålgräs och tång i ytan som nära nog omöjligör fisket, men är det fria fläckar kan det vara värt att testa. Roger

Våra minsta vattendrag som av många räknas som av ringa eller ingen betydelse är i själva verket de viktigaste. En å, en flod eller älv är en produkt av alla dess biflöden, små bäckar eller större åar.
En förorenad liten bäck påverkar även det större huvudvattendraget negativt. Här i Skåneland är många bäckar rätade till raka streck i jordbrukslandskapet eller kulvertade. I takt med samhällsexploatering och nybyggnation kommer ytterligare en negativ påverkan in i form av dagvatten från exploateringsytorna. Ett åskregn med 50-80 mm regn på kort tid kan få avsevärda konsekvenser för både vattendrag, biologiskt liv och materiella skador på broar, vägar och bebyggelse – om det inte är rätt dimensionerat för vattenflödet.
Exploatörerna har inte varit så pålästa och insatta i ämnet under många år och ser inte vad hårdytorna får för konsekvenser i ökad vattenmängd med avsevärda skador på egendom som följd. Det senaste decenniet har uppdatering skett, och länsstyrelser och kommuner har idag starkare lagar att luta sig mot. Idag bygger man ut Rydebäck ytterligare och med ökad andel hårdyta får de små bäckarna dimensioneras om till aktuell status. Heabäcken är en liten bäck som rinner genom Rydebäcks villaområde, en grön lite oas som markerar att det finns utrymme för natur och vatten. Vatten står alltid för liv, oavsett storlek eller omfattning. Det är ur många aspekter positivt att kommunala bolag, och privata bolag inom entreprenörsbranschen alltid tar hjälp av kompetens på området för att undvika fiskdöd eller ökade problem med exempelvis sedimentation och ökad igenväxning. NSVA och PEAB har föredömligt gjort så. Utvecklingen och hänsyn går framåt, tack och lov.På 60-talet hade man inte ens tänkt tanken.Roger

Den tjockläppade multen kan sägas fira 50 års jubileum i svenska vatten alltsedan de första dök upp på 60-talet, eller åtminstone blev rapporterade och omskrivna. Vi kan inte längre kalla arten gäst från tempererade breddgrader utan multen är här för att stanna. ”Vår” multe är den största av många underarter. Vikten kan förmodligen uppgå till 8-9 kg, åtminstone är det där jag bedömt de största legat i vikt. För några år sedan såg jag en film där flugfiskaren drog multe på multe, och ett fantastiskt fiske visades på lätt utrustning.
Jag har testat men långt ifrån varit nöjd med mitt eget resultat i förhållande till nedlagda timmar. En enda reagerade på flugan, annars var ointresset för flugan 100% igt. Bröd är desto säkrare, vare sig man bottenmeter eller låter brödet flyta fritt. Den senare modellen har eget spö lyckats lura några multar med, varav en i 4 kgs klassen. Men även här gick det åt många timmar….och många bröd. Öresunds mås och trutpopulation fick också ett skrovmål. Att färga brödet grönt med karamellfärg funkar i avledande manöver för de vitvingade, men ett tag senare lärde de sig att det gröna brödet gick bra också. Så till multen igen, denna märkliga fisk. Den går i större eller smärre stim, de stora exemplaren gärna i små grupper. Att lura dem till brödet är inte så enkelt som det verkar. Multen har sina matplatser, sina patrulleringar och det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid. Men när man väl fått upp multen att äta på brödet är det fullt i klass med att se en 2 kgs stationär öring stiga mot en torrfluga. Det ger puls! Min enkla rekommendation är att precis som vid öringfiske i en å att sätta sig ner och bara observera. Testa att mäska, se hur de reagerar. Kolla om de tar ytligt bröd eller det som sjunker. Stora knytnävsstora bollar som får sjunka sprider en god vittring och kan ge bra resultat. Ett annat tips är att använda finlir, smäckra spön, tunn lina och litet flöte med dito krok. Sista tipset är att sätta kroken direkt när multen tar. Den har en osedvanlig förmåga att känna kroken i brödet och spotta ut densamma. Ön Helgoland i Nordsjön gav mig min största på ca 5 kg, en halvmeter från handen med löslina. Det blev tämligen dramatiskt när omgivande seglare involverades i kampen.Den ville in under alla båter med propellrar och annat som kapar linor. Just hamnar, stenuddar, bryggor och pirar är favoritplatser för den tjockläppade. Överallt där grönalger finns rikligt finns multen. Den betar sig fram som en flock kreatur. Tarmpaketen är många meter långa för att bryta ner cellolusan i algerna, och grillad eller rökt är den en av våra största delikatesser på bordet. Köttet är kritvitt och påminner om en blandning av abborre och kyckling. En sås som är outstanding är att blanda ishavsrom,rödlök, äpplen i creme fraiche. Med nypäror en fiskrätt i toppklass. Som den högsommar det är – en perfekt semesterfisk! Värmen står i sig och att vara i solen fodrar sin man, eller kvinna vid multefiske. Roger

Kludd från Driva. Kludd är ett relativt lokalt namn för grov öring i bla Driva. Kludden är föremålet för många diskussioner genom tiderna. Långa och omständiga förklaringar om kludden finns, där det i vissa fall diskuterats om kludden som underart och en egen utveckling till stor öring med speciella anlag. Jag ger mig inte in i de diskussionerna – även om evolutionen ständigt pågår. För mig är en kludd helt enkelt en återlekare som överlevt en eller flera lekperioder. Ser man i fångstsstatistiken från Driva är öring upp till ca 1,5 – 2,0 kg örret, sedan blir de kluddar. Det som imponerar är storleken på kludden, varje år landar de största på 10 kg och ibland mer än så. Som vanligt med stor fisk först på älven. Redan i juni går den stora kludden upp tillsammans med laxen. Vad är då så åtråvärt med denna öring förutom storleken? Utan tvivel är det kampvilligheten! Jag har bara varit nära en gång men där kludden klarade sig. Bataljen drog ut på tid och jag fick en erfarenhet som jag borde insett innan fisket tog vid. Att reka området innan nattfiske är ju ganska vettigt och även om det kanske inte påverkat utgången på just denna fisk så hade oddsen blivit större för min del. Jag vet inte storleken på fisken av förklarliga skäl, men tippar på runt 5 kg. Första rusningen tog fullkomligt andan ur mig! Det gick utför med väldig fart! Sedan hamnade jag i ett bröte med drivved när jag försökte följa, en bröte som var 15 meter lång och 4-5 meter hög. Livsfarlig klättring i natten på okänd mark.
Under tiden trasslade fisken in sig bland storsten och kom sedan fri. Konsensus är att reka först…
Divas hemsida är het med tanke på den förestående, eller påbörjade gyrobehandlingen. Man ämnar fånga all uppvandrande fisk för att ta bort värdfisken och avliva fångsten. Tanken kan förstås men låter det vettigt?
Laxen är trots allt tillbaka, och ökar sakteliga varje år. Driva hade en formidabel laxstam, och grov öring, kludd. Sedan raderade gyron laxen och öringen ökade som resulterade i ett av våra bättre öringvatten i Skandinavien. Idag är laxen på uppgång och varför då göra biologiska experiment för att skynda på den resistens mot parasiten som kommer? Rotenonet raderar allt biologiskt liv i vattnet. Dessutom har Driva många sidolöp där parasiten kan överleva. Det känns mera som en oövertänkt lösning för att påskynda laxens andel i älvens bestånd. Idag har man inte tid att vänta, utan man manipulerar för snabbt resultat.
Eftersom viss resistans redan infunnit sig och laxen ökar så är det väl bra så? Människan har bråttom till resultat och tror sig hjälpa laxen. Det kan bli att stjälpa istället! Oppdrettslax går upp i allt större antal varje år och tar med sig smitta. Jag är naturligtvis förespråkare för den naturliga linjen. Har Östersjöns lax utvecklat resistens så kommer laxstammarna i Norge göra det också med tidens gång. Visst, det blir nedgång i fisket en tid. Men de som utvecklat resistens kommer att formera ett starkt bestånd och rädda laxen fram i tid. Att införa C & R är än vettigare, och ta bort maskfisket på zonerna längst ned vid Sunndalsöra. Det känns som ett våghalsigt experiment med tveksamt resultat till stora pengar. I botten ligger laxens värde för älvägarna. Lax betingar högre arrende och betydligt större inkomster än öringen. Min lilla bön är att de inblandade i Sunndalen inte fortsatt med projektet. Driva är älvarnas drottning, sett till skönhet! En trevlig helg önskas! Roger

En miss i bevakningen gör att Anders Persson har helt rätt i vad Skjern kan leverera i havsöring. Laxfisket är ju känt som ett av de bättre i södra skandinavien. Fisken på bilden är 90 cm lång och vägde sina mäktiga 11,3 kg – toppkondition! Att den tidiga stigaren äntrade ån i maj stärker bara hypotesen om att hanfisken går upp tidigt för att säkra sitt lekrevir. Alla hanar kommer ju inte tidigt men påfallande många gör det. Det är oftast också fisk, oavsett lax eller öring, med bra snittstorlek. I en liten undersökning på vikter låg hanarna på dryga 2 kg mera än honorna i medelvikt, honorna var dock flera. Ser man till nära nog samtliga ”rekordfiskar” är det kraftig övervikt för hanar. Det har sin poäng rent biologiskt, enligt min mening. En stor hane som tar tidigt lekrevir säkrar sin genetiska prägel på avkomman. Det är som det ska vara. Hursomhelst en imponerande fisk! På tal om annat. Viltolyckor har jag haft på tapeten förut, men med tanke på ett antal olyckor med dödlig utgång tål det upprepas. Man är skyldig att ringa polis och markera den plats där viltet kolliderade med fordonet. I Bjuv hade 5 olyckor resulterat i smitningar. Ett rent ut sagt jävla dåligt omdöme och maner. Det vilt som är påkört kan ligga åtskilliga dygn och lida ofantligt. Sedan kommer ytterligare en påminnelse om vissa bilmärkens odödliga status. Det spelar ingen roll hur avancerad en kraftfull bil är, inför döden gör märket ingen skillnad när älgen eller vildsvinet träffar fronten. Inte ens BMW hjälper. Skymning och gryning är aktivast bland vårt vilt, och nattimmarna är inte ofarliga heller. Där skog möter skog, eller där skogen tar slut och närmsta skog är nära är naturliga växlar liksom svackor och höjdryggar. Vildsvinet följer sin egen väg och kan dyka upp mitt på vägen mellan två sädesfält. Dra ner farten och håll koll på sidorna. Tänk på att vildsvinets öga inte reflekterar i strålkastarna, det gör det dubbelt så farligt.Roger

Peter Kristansson testade lite multe i Råån. Jodå, de går ganska högt upp! Men efter kompisens rikliga sarvfångst blev det hugg. En tjurig skapelse kom så småningom in och visade sig vara en karp på 2,5 kg!
Ovanligt i sig men det har hänt förr. Troligtvis har den rymt från någon damm i Rååns vattensystem.
Vår länsstyrelse är för en gångs skull ute i god tid för vattenuttag. Från idag skall alla uttag prövas. En eloge för detta. Tillräckligt många problem finns ändå i vattendragen i sommartider. Några markägare har hört av sig om väldig påväxtmassa av grönslick, trådalger vid Tågarp. Så har det varit i ca 5 år utan djupare undersökning. För mig är det tämligen uppenbart vad för orsak det handlar om, men den anmäldes för ca 3 år sedan och än har inget hänt. Använder man en våtmark/damm till anduppfödning i stor skala mitt i vattenfåran så blir kväveutsläppen så höga att det växer så det knakar och ställer till det med en massa indirekta resultat. Negativa tyvärr. Rätt märkligt med tanke på alla organisationer och miljölagar som finns idag. Men som jag sagt tidigare, det handlar inte om skrivbordsarbete i första hand, det handlar om kompetens och ögon i fält samt god lokalkännedom och markägarkontakter. Sedan är det upp till myndigheterna att ta tag i situationen. Glappet mellan ögon i fält och organisationer/myndigheter är obefintligt så tillvida att det inte existerar. Det kunde vara intressant att få se elfiskena framöver på belastade partier. Det kunde också¨varit intressant att ha fiskräknaren kvar för att se utvecklingen. Mörrum har lagt ut ett antal sekvenser på fisk i sina fiskräknare längs ån. Rätt häftigt att se lax på 115 cm krångla sig igenom. Roger