Barn är väldigt vetgiriga, nyfikna och ifrågasättande. Ungarna är dessutom härligt spontana och rättframma.
Det är inte mycket som ska till för att få dessa kommande generationer att få med sig en annan och bättre syn på natur och allt levande i vår herres hage. Under åren som gått har många skolor, dagis, föreningar mm
hängt med ut i vattnet och grönskan i vår närmiljö. Att studera vattendjuren, få en enkel och lättsmält portion kunskap om vad de gör i sin miljö och själva funktionen är mums för de vetgiriga små. När det gått 10 år, eller mera kommer vuxna killar och tjejer fortfarande fram och pratar om dessa utelektioner. Det manar också till tankeverksamhet på miljösidan. Biltvättande föräldrar vars restvatten rinner ner i gatubrunnar och vidare ner i vattendragen har säkert fått en tämligen näsvis liten sak på sitt samvete. Att höra en 6 åring uppmana sin far att upphöra med tvätten för att fiskarna mår dåligt av kemikalier är en väckarklocka i två led. Det är så lite tanke och små ting som gör saker bättre.

Åarna går med väldigt liten vattenföring, och jag gissar på någon vecka till utan vatten så kollapsar biflödena med fiskdöd som följd. Lilla minsta vattenuttag skadar just nu, hur obetydligt det än kan vara för de enskilda husare som bor längs bäckarna. Trots lite vatten har det gått upp en del fisk. Råån har exempelvis tre fiskar i 5 kgs klassen, och några mindre. Fisken parkerar i djuphålen och gärna under näckrosors skugga. Det är att sadla om till pillefiske. Häromdagen kom Joel vandrande och efter lite prat fortsatte han uppåt. Strax därefter returnerade jag en bra färgad hane som säkerligen hade 3-4 veckor i ån. Det blev oroligt värre när denna fisk lämnat sin plats, och Joel som kommit tillbaka rekommenderades att testa just där. Det är sällan man får se en havsöring hugga djupt, men jag stod rätt i med refelxer och skugga. Den bara gled ut och sög i sig flugan.
Lite loj men seg kom den så småningom i håven och det var en märkbart lättad Joel som landade sin första för året. 4, 8 kg stannade vågen på och fisken hade kanske stått en vecka. Jag är nog ganska övertygad om att tidigt junifiske gett några till i ån. Nu blev det Martin som tog en finfin junifisk. Många har fortfarande inte tagit till sig ”tidigheten” i Råån. Efter att tragglat rätt många år om detta faktum kanske det snart är dax för en majfisk? Just finliret i djuphålen är säkert bra medicin i fler åar. Räkna med många timmar….Roger