Beklagar det långa avbräcket. Beslutet att resa till Bali med några vänner togs snabbt. Spontana beslut utan en massa överväganden känns alltid bra. Känner man starkt för något så får annat stå åt sidan. Det hade funnits annat att stoppa in pengarna i, men då kommer man aldrig till skott…

Man kan självfallet beskriva resor,utflyktsmål och alla turistiska klenoder där vi trängs vid i ”fiskstimmets” norm. Jag är inte speciellt intresserad av sådant. Att prata och lära sig lokalbefolkningens förutsättningar och seder är det fundamentala i min syn på lärdomar.
Min resa var över halva planeten i fysisk form, men gigantisk mentalt. Att stå kvar och stampa på samma fläck har man ju också gjort, och den resan leder ingenvart. Att bara resa skapar också en viss flykt. Livets krydda heter kontraster. Där skapas insikter som får saker och ting att förändras och omvärderas. Att se både omgivning och sig själv med andra ögon är en resa in i sig själv. Den är lärorik, självkritisk men släpper det förgångna och lär en att leva i detta nu och framåt. Dag Hammarskiöld beskriver den inre resan som den längsta man kan företa, jag är villig att hålla med en av våra största humanitära profiler och tänkare.
På Bali lever muslimer, kristna protestanter, katoliker, hinduer och buddister i fred och frihet. Giftermål mellan olika religioner är inte ovanliga, jag hade den äran att bli inbjuden som enda västerlänning tack vare min vänskap med Abdul och Dil på paradisön Gillie Meno. I detta fall fick kvinnan konvertera från hindu till muslim, här styr mannens religion nära nog all konvertering. Men inte alltid, det finns starka kvinnor som vill annorlunda! Bröllopet var fjärran från våra, eller om man så vill, diametralt vår motsats.
Här sjöng man spontant egna sånger, ungdomarna väsnades, folk snattrade och framförallt, alla leende människor. Leenden som inte är lokalt förankrade till plastiska grimaser. Ögonen skrattar och ler. Man känner glädjen och pulsen i livet, brudparets kärlek som i detta fall stod över religiösa övertygelser. Man hyllar det liv som
komma skall. Jag har aldrig mötts av så positiva människor, som trots ytterst små marginaler vaknar med glädjen att vakna till en ny dag med nya gåvor. Livet är ur materialistisk status väldigt låg. Ur mental synpunkt styr glädje och livslust. Vi har lång väg att vandra här i väst.
På huvudbangården i Köpenhamn kommer det bevakande, det kalla, det statusfixerade in som en kalldusch i sinnet. Inga leenden, inga skratt och inga levande,leende ögon.
Jag vet var jag vill leva resten av mitt liv. Att möta en främmande människa med ett leende och en omfamning ger livet en annan mening. Jag återkommer till fisket härnere, ett paradis! Ovan ses Dil som sprang upp och fixade naturlig vätskeersättning i unga kokosnötter när vi västerlänningar varit dumma nog att utmana solen strax syd om ekvatorn. Vi blev de bästa vänner och vill sig allt väl blir vi grannar. Roger