Dobbfisket ger kustfiskaren möjlighet att använda flugans effektivitet och spinnspöets räckvidd. Variationerna är oändliga beroende på säsong och temperatur. En stor fördel är naturligtvis att känna havsöringens byten, dess biotoper, och inte minst vilken tid på året de är tillräckligt talrika för att utgöra ”matbord” för öringens näringssök. Januari är en fattig månad, biologisk aktivitet är nära nog obefintlig på grundbottnarna vintertid, speciellt vid stark kyla och ihållande perioder med minusgrader. Visst kan man ha tur och få fisk, men oftast är det väldigt långt mellan huggen på dessa förhållanden. Sillen kan komma in på väldigt lågt vatten under kvällar och nätter, och stor öring följer med. Att stå i minus i mörkret låter lite tufft, även om jag gjort det. Med godtagbart resultat! Det är fin medelvikt på dessa uppväxare! Att det är för tuffa fiskare behöver inte nämnas! Emellertid sätter det biologiska livet fart när solen ökar sin vinkel över horistonten.Dygnets ljusa timmar ökar fort vid denna tid och därmed blir urvalet med ens större för en seriös dobbfiskare. Gammarus är stapelföda och medför att öringen går VÄLDIGT grunt!!! Här fiskar man långt från vattenbrynet! Bäst är att smyga ut och kasta i solfjäderform, och när man väl står i brynet kasta längs land. Vi som fiskar på västsidan vill ha måttlig pålandsvind som driver upp temperaturen några grader. Nordgående ström är absolut bäst. Fiska mot strömmen, sakta,sakta och lite knyckvis.Gammarusen är definitivt ingen snabbsimmare! Fisket fodrar tålamod när öringen står på huvet efter de små räkorna intill land. Huggen kan vara väldigt omärkliga vid kallt vatten. Metoden är klart värt en test vid 4-6 graders temp. Ibland har man blivit positivt överaskad när stor fisk är inne på dessa småkryp. Karotinet i gammarusens skal ger öringens kött dess röda färg. Efterhand blir den större öringens kött mer ljust och allt fetare. Tobis och sill sätter sin prägel.Hädanefter kommer lite tips i bytesval och metoder för vårens fiske. Roger