Under århundradena har många arter inplanterats i Sverige, huvudsakligen för jaktliga ändamål. Dovhjort,vildkanin,fälthare,fasan,kanadagås och mink, för att nämna några. Vissa arter har flytt ur hägn och bildat förvildade stammar, en art som efter några hundra år lyckats med detta framgångsrikt är vildsvinet. Hur man en gång lyckats utrota denna överlevare, intelligent sådan, vete gudarna. På utrotningens gräns stod också vår sydliga kronhjort. Hade det inte varit för gods och herresäten hade vi med stor sannolikhet inte haft den kvar i vårt landskap. Den skånska kronhjorten är storvuxen, betydligt större än sin norska kusin, dock finns område i norra sveriges kustlandskap som håller mäktiga hjortar. Kronhjorten är vår inhemska hjort, med den äran! Inget mäter sig med en fulltaggad hjort i ståtlighet och mäktighet! Att få se en sådan kapitalhjort är inte så många förunnat, den är ytterst skygg och har alla sinnen på topp. Kör man förbi Veberöd,Sjöbo och därnere i dessa trakter kan man ganska ofta få se hindar och kalvar utmed vägarna. Kronhjorten kan bli stor, nästan som en älg härnere i Skåne. Levandevikter på 200-250 kg, även större är inget ovanligt. I september går brunsten igång och de s.k platshjortarna samlar på sig harem av hindar som förvaras till sista blodsdroppen. Ekot av de brunstbröl hjorten stämmer upp är mäktiga att höra en dimmig morgon. Det låter ursprungligt, en röst från naturen själv, primitiv och hormonstinn. En ny generation hjortar skall komma till våren och bra anlag som gör dessa till nya härskare betyder allt. Hursomhelst – en inhemsk art i all sin mäktighet. Vårt absolut vackraste hjortdjur i landet! Roger