Hans Eronn i Ramlösa har gjort den största insatsen till Rååns fiskevård på lång tid. Hans har anmält kommunen för brott mot miljöbalken i samband med utbyggnaden på Österleden. I höstas anmälde jag grava fel i hanteringen till Miljökontoret i samma ärende.Tre gånger. Inget förändrades i entreprenörens utförande av vägbygget och åtgärder runt detta. Precis som vanligt. Normalt sett är det fiskvårdsintressena som står som anmälare, dvs Fiskevårdsområdet.
I Rååns fall blir det lite komplicerat, kommunen kan iof anmäla sig själv, men det känns långsökt. När kommunala bidrag står för huvudparten av fiskevårdsinsatserna blir det lite märkligt. Utan de kommunala bidragen blir fiskvården ganska fattig. Det bästa är naturligtvis ett fristående FVO, fritt från kopplingar med kommunen. Styrningen blir inte korrekt när ingen vågar ta tag i tunga problem.
Men som sagt, jag hoppas Eronn driver på och det blir en minnesbeta för kommunal hantering i ett miljömål. Som jag nämnde igår finns inga kopplingar mellan kommunala enheter, och när högerhanden inte förstår vad vänstran gör blir det tokigt. Nu ska Eronn ha klart för sig att sådana anmälningar har tendensen att diffust försvinna i statliga och kommunala instanser.Jag tippar på en s.k erinran där kommunen får en näsknäpp av Länsstyrelsen. Sedan går livet vidare som inget hänt. Åtalsprövning osv har vad fiskdöd beträffar bara skett i Höganäs kommun. Eftersom fiskdöd inträffat ca 100 ggr i Råån mot ett par gånger i bäckarna på Kullanäsan kan man ju undra? Det är kanske lite mer stake i miljöförvaltningen där? Rickard Åkesson följer miljöbalkens intentioner som lagen föreskriver. När det gäller att följa den lagen är kommunerna helt flata utom i extraordinära fall, dvs de som hotar grundvatten eller mänskliga ekonomiska intressen. Död fisk väger oerhört lätt i den vågskålen. Snön fortsätter och vintern består. Situationen för det vilda är väldigt ansträngd. Att hjälpa till med stödutfodring är en god gärning, vare sig det är fåglar eller däggdjur. När det gäller fåglar i samhället är det tyvärr så att det drar till sig mindre önskvärda arter.Råttor och gnagare tar sin chans. Bor man lite lantligt så är ett lass sockerbetor och ensilage av godo. Börja nätt med ensilage och hö, vilket ska ske tidigt på säsongen.Rådjur och hjortdjur kan få riktigt allvarliga matsmältningsproblem annars, och dö. En inplanterad art, dovhjorten togs hit för att förstärka jakten med ytterligare ett viltslag. Framförallt var det de stora godsen som stod bakom. Själv kan man tycka att vår skånska kronhjort av s.k nominatras borde ha företräde. Kronhjorten är det vackraste klövvilt vi har, enligt mångas uppfattning. Dess barkflängning på yngre och medelålders skogsbestånd gör den ratad av skogsnäringen. Dovhjorten är jämfört med kronviltet närmast att betrkta som boskap. Främsta sinnet är synen.Jagar man hjort är camouflage en stor fördel, sedan gäller det att använda det rätt.Det trevliga med att maskera sig är att man kommer det vilda inpå livet om man tar vinden på allvar. Människovittring drar knappast på sig vilt. Dovviltet har s.k hemområden där de sällan vandrar ut från, därmed lämpar den sig väl på större gods. I anslutning till godsen, exempelvis Wrams Gunnarstorp finns många små jaktmarker. I sin iver att skjuta frysen full sitter mer eller mindre bofasta jägare och skjuter långt över egna markens bärkraft.För våra viltpopulationer är det tur många gods ställer viltvården i fokus. Det skulle fler gjort med annat syfte än att bara skjuta. Dovviltet rör sig ibland. framförallt handjur, hjort. Ibland kommer de igenom Råådalen med omnejd. Ovan syns en s.k fullskovel, eller helskovel, vilket man vill.Trevlig Helg
Roger