Det vi kallar sjätte sinnet, magkänslan eller intiution är samma sak. I vårt moderna samhälle gäller bara fakta, vare sig det är siffror eller andra mått. I en förlängning misstänker jag att det är mindre lyckat att inte använda sig av sina sinnen. Alla har sinnen hur långt begravda de än må vara. Tyvärr ligger vår abstrakta sanning inte alltid på samma våglängd. Det är sinnet vi njuter med när vi ser något vackert, det berör oss inuti fastän det inte finns något yttre faktum fastställt. Det må vara en vacker vy, en skön kvinna eller en stämningsfull atmosfär. En sommaräng, blå himmel och sol, lukten av ängsblommor, en smekande varm vind och fågelsång. Använder man inte sinnet ser man kanske bara en massa ”grönsaker” som man får allergi av och tycker det är allmänt trist. Fåglarna för oväsen och det är dessutom jobbigt att gå till fots. Används inte sinnet så tror jag det blir avtrubbat och rostigt. Hur många gånger har man inte stått med ett spö eller suttit på jakt och bara känt att något kommer att hända, trots inget fysiskt påverkat ? Gerald V Kuss, min irländske favoritförfattare beskrev sinnet så här ” Men människan har förlorat en stor del av sitt primitiva och nyttiga kunnande.En gång i tiden hade människan ett välutvecklat luktsinne som bland annat gjorde att håren i hennes näsborrar råkade i upphetsad darrning så snart hon kommit inom 500 meter från ett vildsvin i skogen, om vinden kom från djurets riktning. Och om en grottman befann sig på 1000 meters avstånd från sin grannes hustru,med vinden från hennes håll, skapade detta samma reaktion hos honom, särskilt om hustrun var ung och välskapt”

Ibland tänker man fritt, och vissa människor avskyr att utlämna ”känsliga” ämnen. Hur ska man då diskutera ämnena? Hur kan intuitionen drabba en och styra händelserna i en viss riktning? Jag är övertygad om att ”det sjätte sinnet” styrt många avgörande steg i mänsklighetens historia. Utan fakta,siffror eller annat togs beslut åt ena eller andra hållet. En sinnesbild som kommer över mig är den ytterst övertygade målsättningen och drömmen att med alla tillgängliga medel skapa en å som innehöll liv.
Målsättningen infriades, många har fått glädje och en stunds avkoppling från allt annat. Men det kostade också annat i andra änden, misstro, politiska ifrågasättanden, och överhuvudtaget vad vattenvård & fiskevård var för något? Ett påstående var att vi gosade med öringarna. Gosade? Hursomhelst, så länge den inre kraften är intakt kan man uträtta storverk. Det fodrar ju också medhåll eller back-up utifrån. De sportfiskare jag lärt känna vid fiske och pratstunder vid ån har alltid backat upp mina intentioner. Hmm, alltid? Nä, det har varit många kritiska röster, men oftast lätta att förstå. Avundsjuka och misstro är vissa människors insikt genom livet, och bitterhet.
Så länge Råån bjöd på utvecklingsmöjligheter kändes jobbet intressant. När drivkraften endast kommer från egen motor bör man se upp. Som jag ser det var Råån med fiskräknaren igång, en levande och stor förening runt fisket och ”Fiskehuset” en å med framtidstro och utvecklingsmöjligheter för olika inriktningar, exempelvis ekoturism. ”Öringens hus” var också en språngbräda mot denna (enligt Helsingborgs stad samlade politikerskara)
goda sak. Problemet med politiker, och där finns en hel del av varan, är att inte inse det viktigaste. Stöttar man upp ideellt engagemang och har ”känslan” för vad som är viktigt vad gäller kopplingen miljö och människor så kunde riktningen blivit annan. Det kunde blivit en riktigt positiv sak inom miljöområdet och människors glädje, inte minst de som kommer bakom oss. Idag är inget av detta vare sig kvar eller aktuellt. Finns ingen med drivkraft tappar saker snabbt farten och luften går ur. Styrelsearbetet för Råån, vilken skepnad det än drivs av blir en formalitet bland en massa annat. Utan historik, känsla, lokalkännedom, och personkännedom låter man den billigaste prislappen för ”Rååns bästa” styra. Med blicken i backspegeln konstaterar man att var sak har sin tid. Jag skulle inte vilja ha det ogjort. Men som sagt – känsla, drömmar och sinne är viktiga ingredienser i våra liv, om vi vågar använda dem!? Roger