Kungsfiskaren är förvisso exotisk i färgerna, men här är en tuffing som sprakar till än mer i rött. Näbben respekterar man snabbt, och gör man inte det så är det väldigt kännbart! Väl sittande inne verkar hon eller han lite uttråkad, men sittande och spana ut över dalgången trivs den storartat med. Förut berättade jag om en duvhök som anföll Sydamerikas djungelvrål, och även om höken tittar förbi då och då så har den onekligen lärt sig läxan. Det finns enklare byten. Känner jag denne tuffing rätt så är den inte rädd för mycket. Just denna fågel sorterades ut pga av att den har lite problem med balansen, och den kan inte flyga – tyvärr! Flera gången har den varit övermodig och trillat ner på marken när den klättrat upp i höga träd. På sommaren kan det bli lite problem att hitta den högt upp i ett träd, för att inte tala om att få ned den!
Vrålar den så är den lättfunnen, men är den tyst är det bara att gå på pinnjakt!? Pinnar med löv på. Att hålla näbben i trim görs bara på ett sätt, att kapa allt inom synhåll. Så lövade kvistar är en bra ledtråd, är det högar får man ta ner gojan fort.Ett hyfsat träd blir bra tuktat på en dag. Röd ara häckar i Mexikos regnskogar,Syd och Mellanamerika. Som så många andra utrotningshotad pga av skövlingen i regnskogen. Det kan man snart skriva om de flesta arterna i jordens lungor. Man finner fortfarande nya arter och ekosystem som försvinner för våra fina möblers skull. Och det är ju vettigt, så slipper vi förstå varför de är där. Alltnog, just denna goja på fotot är uppfödd i fångenskap och trots lyten och men är den sällskaplig och social. Alla blir inte perfekta men vad gör det, den trivs gott med kel och snack.Ett antal gånger har den trillat ned mitt bland taxarna, men de har bra respekt efter ett antal tjyvnyp. En gren tjock som en tumme är inga större problem. Favoriten har blivit valnötter från egna träd. Roger