Många undrar vad som hända skall med Råån. Som jag ser det är ingen oumbärlig, inom vilket område det än må vara. En omfattande grund för ån är lagd, och när Anders Eklöv presenterar fiskevårdsplanen för Råån har styrelsen i FVO i princip bara att följa denna. Vad man kanske saknar efter mig är en biologiskt/ekologiskt kompetent person. Det finns flera lämpliga kandidater. Den jag presenterar hoppas jag accepterar, och att styrelsen tar in denna unga man utan att jag förekommer vare sig valberedningens eller styrelsens val. Jag är övertygad om att personen i fråga kommer att göra ett mycket gott jobb för ån. En dörr slår igen, och en annan öppnas, med helt annat ansvar och frihet än under det segslitna och byråkratiska kommunala skranket. Vad som kan förvåna mig är att nuvarande politisk majoritet, med fri konkurrens som ledstjärna, inte vill släppa offentliga upphandlingar till sin fulla frihet. Små entreprenörer har inte ens en möjlighet att lägga anbud. Man bakar ihop olika degar och hoppas det skall bli ett gott bröd. Det återstår att se. Hursomhelst skiner solen på oss dödliga som inte förstår politikens finesser och maj visar sitt vackraste ansikte för de som har förmågan att se. Vårt 100 åriga äppleträd är i fullt blom i backen ned mot ån. Det är så fantastiskt vackert mot en blå himmel att jag vill ta upp mitt målande igen. När jag såg Gantoftakonstnären Lennart Möller målade upp ett alster såg det så enkelt ut att en treåring kunde göra det. Själv med penseln blev det mest som en soppa, trots lite talanger inom genre´n. Kusten börjar sega lite på öring, men det är bara att sadla om till natt för de som kan, och orkar. Tempen är låg igen och detta gynnar fisket. Laxen är på G men behöver lite mer regn för att sätta fart på själva bitvilligheten. Själv har jag inskränkt de senaste veckornas fiske till en rev i stortån från hängmattan vid ån de få stunder jag har över. Utan mask. På sitt sätt är det också ett fiske, men i en annan dimension. Snart nog börjar ån gunga när friska krafter är på väg. Stort nog drar svallet längs åns alrötter. Då vaknar jag ur hängmattan – var så säker. R