Få av våra fågelarter bär utmärkande och färglada färger i vår landsdel. Kungsfiskaren tillhör defintivt ett undantag med sin safirblå dräkt och mjukt orange bröst. Det finns fler som man inte tänker på eller i mån av natur, aldrig ser. Sedan finns det de som aldrig ser djur,fåglar eller annat, vilket egentligen är en förlust. På fotot steglitsen som är en fröätare och med stor förkärlek för tistlar och deras frö. Tistlar är ett djävulstyg att få på tomten, de tar över fort, men har man lite impediment som inte nyttjas så blir det ett skafferi för steglitsen vintertid. Fågeln övervintrar mestadels på kontinenten och i södra Sverige, och följer i stort födans tillgång, vilket är just tistlar. Den är en av de få finkarna (familjenamnet) som häckar långt ut i september om det är varma eftersomrar. Ser ni mindre fåglar i tistlar, och andra fröbärare så är det oftast steglits, eller hämplingen, också den en fink. Framöver blandar jag lite i leken, kåserier,fåglar,däggdjur och fiske/jakt. Det blir lite bredare och inte så smalspårigt. Helsingborgs Stad har köpt in ett område vid Gantofta som ska ”tillrättaläggas”.
Enligt kommunekologen Fredrik Bengtsson ska det ske med försiktighet. Det hoppas jag verkligen. Att dra in grusade stigar, rastplatser mm skapar monoton fauna. Steget är inte långt till trimmade scooters,motocrossmaskiner och annat oljud. Soptippar brukar också dyka upp som ett brev…
Fri utveckling är inte synonymt med skräpigt, vad gäller biotoperna. Låt det vara snårigt och tätt! Det är dessa refuger det vilda behöver mot kyla,vind och framförallt som yngelplatser. Numera är det populärt att ta bort alla träd, de skuggar, fäller och är ivägen. De utgör också grundstenen för det mesta i naturen. Idag är är det trendigt med öppna landskap, och de ridåer Helsingborg sade sig plantera för att kompensera exploateringen inom staden huggs nu bort. Jag tycker en grön klädsel sommartid förskönar vår stad på ett effektfullt sätt till gagn för det vilda. Varför man slaktar ut allt som är tätt vet jag inte,
men gissar på att allt ska vara parkmark. Stort misstag, för det man säger sig värna skrämmer man iväg. Miljöprofiler låter fint, men det är som vanligt i verkligheten det gäller. Där finns en del i övrigt att önska.Roger

Det var väldigt länge sedan vi hade så sammanhängande vinter i Skåneland, det biter verkligen på.Isen lägger sig tjock och vattnet sinar när det binds i marken. Räven vågade tidigt ut på tunna isar. Trögtänkta änder är förmodligen målgruppen. Det är just detta som är så härligt att följa med i. De flesta vaknar ju inte mitt i naturen, även om vi bor stadsnära. En liten oas som trängts in i ett hörn, bokstavligt talat. Men det är ett vackert hörn längs Råån. Sommaren nere i ådalen är fantastisk, ån rinner makligt förbi och då och då ser man frisk havsöring på väg upp.
I maj landar första näktergalen och ger vårnatten, ett helt annat läte än långtradare på E6an som tydligt märks såpass långt bort. Det är inte bara näktergalen som intensifierar sitt läte! Bara för tio år sedan hade vi fem-sex näktergalar inom hörhöll, men all påverkan runt om får näktergalen att flytta. Vissa vill avverka buskage med sjungande näktergal, själv älskar jag både den och årstiden.
Visst är vi olika. Men dagarna blir lite olika för oss
människor, jag börjar min dag med att mata djuren
, sparka ut isen och ge nytt vatten. Stödfoder behövs verkligen nu, kylan tar hårt. Efter det en kopp kaffe och frukost. Det är inte många i grannskapet som börjar dagen så. Det tar ner den oroligaste själ på jorden. Visst är det mycket jobb med djur – oavsett art, men de ger fantastiskt mycket tillbaka ! Jag är trygg med de flesta djur – utom hästar! De bits fram, kastar på mitten, och sparkar bak. Det är min personliga mening om fullblod och halvblod. Fjordingar, nordsvenskar och ardenner är betydligt lugnare, tack och lov. När min morgon börjar möter mig fotot. Man kan börja dagen betydligt sämre. Utan att njuta av vacker miljö ser vissa bara allt jobb med så här stor tomt.
Märkligt nog säger de sällan det i Maj månad. Den beskrivningen kommer när vintern ger sig och våren är på väg. Glöm inte era fjäderfän utomhus, de behöver mat. Trevlig Helg!

Rödräven presenterades för någon vecka sedan. Rävskabb smittar såväl hundar som katter. Skabben kommer när rävstammen är stor, precis som myxomatosen eller kaninpesten kommer vid för stora kaninpopulationer. Enkelt uttryckt är det en självreglering. Under ett par veckors tid har en synnerligen hårt angripen skabbräv strosat runt huset och i dalgången, alltid när jag inte haft instrument och avsluta plågan. Det ser för hemskt ut, hela bakpartiet från revbenens slut och bakåt är helt nakna, svansen likaså. Först höll jag på att köra över den på väg upp mot huset, och denna gång var jag med. Det är en hemsk syn även om jag inte är direkt blödig. Självklart är det inte bra att en sådan smitta springer runt när mina taxar förmodligen gjort allt för att fixa den på sitt sätt, och det hade gissningsvis tagit en liten stund. Sedan hade det blivit veternärbesök och behandling. Förmodligen stryker det fler skabbrävar och det är ytterligare en anledning till att ha hunden i koppel, även om det inte garanterar smitta. Man ska aldrig skylla på hunden, men vissa hussar och mattar kunde gott få lite skabb, när de går med lösgående kamphundar på allmän mark. Lilla Fido kan få ett hjärnsläpp och hugga vadsomhelst om vissa betingelser inträffar. Sedan har vi ju missbrukare som skaffar sådana hundar som beskydd, och där borde polisen bara gå in och ta hunden direkt. En otrygg hund är en farlig hund, och missbrukare är sällan balanserade mentalt. Det kan bli en riktigt otrevlig upplevelse för andra hundar och människor. Många har råkat illa ut. Den räven som jag såg idag är värre ut än denna på bilden.Notera svansen och bakdelen, en långsam plågsam död om förloppet går fullt ut. Rååns framtid ser lite diffus ut, de markägare jag talat med ställer sig inte positiva till ”folk utifrån”. Man vet inte vad nya människor går för, och jag förstår dem faktiskt. Ett förtroende som byggts upp på 25 år är inte enkelt att ta över.Hur det löst sig mellan beställare och ny entreprenör vad avser hela avrinningsområdet vet jag ej. Blir det bara kosmetiska åtgärder mellan Råå och Gantofta så blir reproduktionen snabbt lidande och det går utför ganska fort. Som man bäddar får man ligga.Själv ser det ut som en större fiskevårdsåtgärd blir av i ett större vattensystem.Bara biflödet är längre än Rååns huvudfåra, och lär producera bra med havsöring. Hindret är precis vid utloppet i huvudfåran. Spännande utveckling! Roger

I Norrland snöar det. I Skåne är det snökaos. Märkligt att det inte står om 5 månaders snökaos i Norrland. Skåningar och trafikvett är en ekvation som aldrig blir löst. Här är var och en suveräna på vägen, och vi är enligt beteendet ensamma på vägarna. Har man en muskelstark bil, speciellt av tyska märken så fixar bilen allt, oberoende förarens omdöme. Att man sen utsätter medtrafikanterna för fara är som det är. Blinkers är egentligen bara kosmetika, det behöver man väl inte visa? Det kostar ju energi att lyfta på fingret.
Det där med avstånd är lite sport. Har man fyrhjulsdrift är det spännande att stressa de vanliga bilarna genom att ligga tätt bakom, rätt som det gör någon som är utsatt för stress en oförsiktig manöver och en olycka är ett faktum.
Det måste kännas bra att vara vägens kung.
Att snösvängen slänger ut en massa salt, trycker ner snön med väghyveln så is bildas på vägbanan gör det än bättre ur sportslig synpunkt.Komprimeras snö vid + grader och det sedan blir många minus så funkar inte saltet. Och fy för f…n vad isigt det blir! I Norrland plogar man bort hindrande snö men låter snön närmst vägen vara okomprimerad. Att köra på snö är inga större problem. Å andra sidan är den skånska snösvängen effektiv, det hinner knappt snöa innan massor med ekipage är ute, och de tjänar bra med pengar. Det känns nästan som entreprenörerna avgör när det skall plogas mm. Den råbock jag nämnde i förra spalten, den taxarna tog, var anmäld som påkörd. Dessvärre för 14 dagar sedan.
Ett enormt lidande. Så kommer vi in på bilister kontra jägare. Vem orsakar mest lidande för viltet?
En kula (exklusive skadeskjutningar) eller en allvarlig skada vid mötet med en bil? Och hur många viltolyckor med lidande orsakar bilisterna? Och hur många låter bli att anmäla viltolyckor? Intressant att dra paralleller med våra vargar.
När vildsvinen härjar runt och ställer till det i trädgårdar och grödor så höjs röster för att skjuta bort betydligt fler så vi kan få vara ifred med vårt liv. Likadant om en gris sitter i grillen på bilen. Varför skjuter inte jägarna ännu fler vildsvin? Det kanske beror på att vildsvinet är ett intelligent djur? Det lär sig snabbt vad som är farligt. Vargen då? Är vargen värd mer än en räv, björn eller järv? I mångas ögon har den ett annat värde. Speciellt rösterna från staden, och där utmärker sig större städer. Jag säger inte att jag vet att vargarna reagerar likadant på jakt, men också vargen är intelligent djur som bildar flockar för att fälla byten de aldrig gjort ensamma. En älg som är frisk är en farlig motståndare med sina sparkar. Om inte vargen är nära människor, och inte utgör direkta hot, så är jag övertygad om att attityden förändras – även i varglänen. Man kan ju tycka att jakt på björn borde vara lika känsloladdad, men icke! Vargar som lär sig att människan är farlig lär sig också att undkomma bättre vid jakt.
I kina avrättas hundar under de mest vidriga former till mat. Här kommer det igen, är hundarna i Kina mindre värda än varg? Norrmännen gjorde procesen kort med en invandrad ryskfinsk varg som skulle friskat upp stammen genetiskt. När man läst fru Swansteins inlägg på fri talan, om det är som hundpsykolog eller vargexpert framgår inte i debatten. Vill man agera mot vidrigt djurplågeri så finns det mycket att ta på. Mediadrevet går på jägarna, mördare, djurplågare mm som dödar för sitt nöjes skull. Vad hade hänt om en varg gick lös på Djurgården i huvudstaden och ätit lite småhundar som tilltugg? Hade den blivit gammal? På en resa i Bosnien visade sig att man under två,tre gånger per år gick skallgång på varg. Några hundra fick man skjutit eller fångat på olika sätt, inte direkt rumsrena. Man beräknade en vargföryngring på ca 700 individer årligen. I Sverige räknar man med en föryngring på 40-60 individer. Skjuts 27 stycken så är det + ändå till vargen. Svenskar stormar i vattenglas – precis som vanligt. Ett människomord är idag inget vi höjer på ögonen åt, men en död varg vållar stora rubriker. Märkligt! Roger

På kommentarerna som jag ändå tycker visar ett intresse är det tyvärr lite tomt. Alltid trevligt med kommentarer och dialog med läsarna. Det är mest potens & drogförsäljare som hittar in med sitt skräp. Isen la sig på de få kvarvarande öppna partierna i Råån. Fiske känns långt bort just nu. Några sanna entausiaster har doch testat kusten och fått tag i några fina fiskar på flugan. Varnvattenkällor är guldgruvor just nu. Höganäs är ett sådant ställe. Men igenisade öglor och annat drar inte precis. Häromdagen var jag med om en upplevelse som var på både gott och ont, men mest gott ur barmhärtighet. Vid en jakt reste mina små jakttaxar upp en till synes fin råbock i bast. Precis när den gick in i en granetätning såg jag hur illa skadad den var. Jag skulle kunna skjuta men vi har på denna mark avslutat rådjursjakten, även om rå är tillåtet januari ut. Bocken gick iväg och jag beslutade att strypa kopplet och se om jag fick ett läge på att avsluta lidandet.Den haltade svårt. Drevet gick och jag försökte hitta ett bra läge. Men icke. Drevet snurrade runt, eller buktade på jägarspråk. Efter ett tag blev det ett oherrans liv i granet, tonen på taxarna var aggressiv, och det lät ordentligt irriterat.Jag dök in i granet mot oljudet och hustrun från andra hållet. Taxarna stod och ömsom morrade åt varandra ömsom slet i vad som liknade ett mindre vildsvin! Hur gick det här till egentligen? Väl framme såg vi att det var bocken som var skadad. Förhoppningsvis gjorde taxarna processen kort, åtminstone var strupen helt av. Fel egentligen men ändå bättre än en långsam svältdöd för den trafikskadade bocken. Båda högerbenen var av och började läka fel med benpiporna rakt ut. Inte vackert. Hoppas bara bilisten anmält viltolyckan, men så hade säkerligen inte skett.Många struntar i djurens lidande efter påkörningen. Ett eftersöksekipage med hund och förare hade vid anmäld olycka funnit bocken relativt fort med bägge benen av. Summa summarium. Hundar är hundar, närbesläktade till urhunden varg.Många raser som är i vårt sällskap har oavsett jaktpåbrå samma instinkt att döda byten. Håll hundar kopplade i naturområden och på allmän mark. Endast vid jakt ska vältränade jakthundar släppas. Detta fodrar motion året om. Ibland ser man överviktiga s.k jakthundar släppas utan grundträning. Risken för allvarliga men är överhängande. På med koppel! Roger

Vad gör vissa däggdjur, fiskar och fåglar mer eller mindre onda och elaka? Det beror ju på vem som svarar, det beror också var personen bor, och det allra viktigaste….biologisk kompetens och kännedom om det ekologiska samspel som vi flytt från, sittande i en bekväm soffa, med TV program som haussar upp arternas påstådda ondska. De amerikanska programmen dominerar utbudet, tråkigt nog. Här ser man vithajar som bitit folk, vilda djur som går till attack.Scenerna tas om och om igen, upplägget visar om och om igen att det vilda är farligt. Samtliga scener visar hårt trängda djur som provocerats av människor. Scenerna visar där man matar vithajar i burar, sittande i blodlukt från hajens bytesdjur. Man stoppar in händer i krokodilgap, och utmanar av människan framavlade ”mördartjurar”, tex tjurusningen i Pamplona. Förmodligen har jag fel på förståndet. Varför skulle ett vilt djur ge sig på oss när det befinner sig i full frihet med naturliga bytesdjur? Är det fullt friska djur så skulle jag vilja säga – aldrig! En drevkarl i södra skåne får en ”ond” vildsvinsgalt som river upp lår och annat med sina betar. Det är verkligen illasinnat! Galten var hårt skadeskjuten av ett dåligt riktat skott, den gömde sig och anföll sin förföljare för att överleva. Ond?
Jag skulle vilja säga ett högst försvarbart agerande. Hade skytten skjutit ett välriktat skott hade galten dött, eller avstått tveksamt skott och galten hade flytt långt därifrån.
Bristande biologiska insikter, förmänskligande syn på djur, och inlärda åsikter via media är förmodligen anledningen till att många ser vilda djur onda. Det är en enorm skillnad att se exempelvis ”Planet earth” och David Attenburoughs
inlevelserika stämma förklara vilken plats djuren har i det ekologiska samspelet. Alla har sin roll i spelet om överlevnad, förökning, dominans och skyddande av revir. Nu ska jag vara både elak och generaliserande. Att bo och leva i en storstad lär sällan eller aldrig ge stadsborna insikten om vad det vilda är. De ser det möjligtvis på TV, oftast förvrängda program som jag nämnde ovan. Att bilda sig en objektiv kompetens låter sig inte göras i TV rutan innanför stadsmurarna. Eftersom majoriteten får sin dos information från olika media är det mesta styrt i populistiska och förmänskligande aspekter gentemot det vilda.
Det är tur att BBC fortfarande gör de abslolut bästa biologiska programmen, objektivt och i superb kvalitet, med den bästa kompetens mänskliga biologer och vetenskapsmän kan uppbringa. Men inte ens dessa program ersätter det egna mötet med det vilda. Vi vill gärna tro att det vilda har primitiv intelligens. Se då på delfiner och chimpanser för att nämna två arter med hög intelligens. Utan människans störningar är det onekligen viss intelligens i hela det ekologiska samspelet på vår jord. Ser man med andra ögon än de som studerar inomhuscafeterierna och stormarknadernas extrapriser i stadens glas och betong, konsumtion för sakens skull så dyker onekligen vissa frågeställningar upp om människans kunskap om det vilda. På plats i verkligheten ter sig saker oftast helt annorlunda. Sådana paradoxer är vi människor experter på att skapa. En politikers verklighet är inte de flesta människors verklighet.
Det är två olika världar.Darwins evolutionsteori skiljer sig högst avsevärt från den bibliska skapelsen. Som nämnts tidigare får bibliska lärjungar i frikyrkor lära sig att Darwins teorier är djävulens irrläror. Man ska aldrig blanda ihop politik och religion i ekologiska aspekter. Det vilda kräver respekt och framförallt kunskap. På bilden en ansmygande alfahane av varg, alla hundars skapelse. Är den ond? Ser man på hundutställningar med högt hållna strypkoppel i helt onaturliga ställningar för en hund, kuperade för estestiskt utseende, avlade nakenhundar mm så tycker jag vargen är en riktigt trevlig urhund. Den gör sitt jobb i naturen,precis som den ska. Vad har nakenhunden för funktion förutom biologiskt tveksamma avelsexpriment? Den kan inte jaga och förmodligen bara uppehålla sig i articifiella miljöer. Så vem är egentligen ond? Vargen eller vi själva?Roger

Solen faller i maj månad, tofsvipan jollrar och loopar, storspoven kvillrar. Klädseln är behaglig och jag är ensam vid ån denna fredagkväll. E6an susar i väster, annars är det tyst. Det finns ingen stress i fisket, jag är nog mer fatalist när det gäller laxfisket. Vi kan diskutera mönster,vattenföring mm i all oändlighet utan att bli klokare. Havsöring är lite mer ”know how”, även om den också är högst oberäknelig. Solen sjunker,dagsländorna dansar sin korta dans i ljummen vårvind. En sådan kväll är allt perfekt, man känner sig nästan som en sabotör som stör ytan med små plask med wobblern. Därför blir det flugan, den passar in bättre i denna underbara kväll när allt visar sitt nådigaste ansikte. Rådjuren betar lugnt och tittar förstrött åt mitt håll, knipan dyker efter dammusslor och morkullan är på friarstråt. Fiske eller kaffe? Nä, det får nog bli lite kaffe först. Jag hinner knappt sätta koppen till läpparna innan en lax får ytan att explodera! Just de där explosiva slagen i ytan kännetecknar oftast en irriterad lax. Vattenståndet har varit lågt hela våren så irritationen är kanske just vattenföringen?
Att jag har guldläge står klart. Har den nu inte gått vidare bör jag åtminstone ha en rimlig chans till kontakt. Jag lossar en egenkomponerad ”påskkyckling” i orange,gult och rött på tub, kollar tafs och knutar. Lite running dras ut, bort med kvistar och annat som häktar tag. Första kastet går iväg några meter uppströms fisken, syntar lite för att sätta fart då här är moderat strömsättning. Inget händer. Pulsen är taktfast, det dunkar hårt i bröstet.Andra kastet går, och inget där heller.Har den gått vidare? Tredje kastet visar flugan perfekt i laxens ”fönster” mot ytan, och även om jag är beredd, man har på något sätt ett sjätte sinne att något ska hända så går slingan och laxen sticker som en vettvilling nerströms,vänder och går uppåt. Hmm, lite torrt i halsen, sitter den bra?
Kvällen försvinner på något sätt. Fokus ligger på fisk,spö och drillning. Med hård sidopress känner jag att jag kan börja styra den. Den kommer in en sväng och flugan sitter bra i vinkeln. Ett par snurror och volter så ligger den klar för tailning. Nog är det en lax värdigt att tas för hand? Med ett raskt tag och en bra sving landar den i gröngräset. En gnistrande atlantvandrare i toppkondition! Med ens kommer en tanke över mig, denna fisk ska få gå vidare till höstens lek. Dumt nog släppte jag den inte i vattnet, men den landade mjukt. Ett snabbt foto, intill en förfallen husgrund har några pingstliljor tittat upp, detta stillebenet minns man för alltid. Det finns ingen ånger, tvärtom, det känns bra. Laxfisket har gått ner radikalt i ån. Att fria är en god sak.Roger

Fiskar man mycket vid åarna möts man alltid av denna trevliga spelevink.Alltid pigg oavsett årstid.
Gärdsmygen har en viss förkärlek till klibbalens fötter i vattnet där skydd och mat finns. Vissa arter av fjädermyggor kläcks väldigt tidigt och den lille krabaten får vad den behöver. Just nu har den det säkert tufft, det är sällan vi härnere har sammanhängande vinter. Överallt under bokbestånd har hjortar, rådjur, vildsvin och fågel försökt finna de sista bokollonen från hösten. Håller vintern i sig är det nu och framåt det vilda har det som tuffast. Vare sig man bor ute på landet eller mer centralt kan man göra enkla,billiga lösningar som gynnar fåglar och djur.Roger

Ni håller väl fågelbordet med godsaker till de små?
Ju längre vintern består ju mer tär kylan på fettdepåerna på de befjädrade. Nötväckan på bild är en av de första besökarna på fågelbordet. Med sin lilla skurkmask tar den alltid alla fett och energirika nötter och fröer först. Sedan bär det iväg till sina förråd, och jag menar verkligen förråd!
Den hamstrar, och hamstrar för att klara en lång vinter. Detta är den långt ifrån ensam om. Spettfåglarna, spillkråkan, gröngöling och hackspettarna gör likadant. Nötväckan klättrar obehindrat både upp och ner, kanske inte lika effektivt som spettarna, men den klarar sig bra i ämnet trädklättring. Denna art är allmän längs Råån, man ser den i princip överallt.Nötväckan är en hålbyggare och varje år kan jag följa de små när de tittar ut från ett hål i vårt gamla päronträd. Föräldrarna vakar och samlar mat, och det behövs verkligen.
Kråkor och skator har ständig scanning på vad som hamnat i farozonen. Säkert tips för att se den lille skurken på nära håll är att lägga nötter. Råån ligger vit och fast, fiske känns avlägset. Den nya entreprenören för Råån hörde av sig förra veckan. Han ville träffas för diskussion. Vi får väl se vad det innebär!? Det känns ganska förutsägbart. Verksamhetsövergången var den 15:e. Redan nu dök ett stort problem upp, den nya entreprenören vill ha det till att åtgärder bara ska ske på kommunal mark, medan beställaren menar hela vattensystemet. Eftersom privat mark innebär 95% av Råån är de 5% det fiskas på mellan Råå och Gantofta bara sportfisket. Reproduktionen sker på privat mark, nästan utan undantag. Så det blir en spännande framtid för Råån. Om man nu hoppar över skötsel och underhåll på alla produktionssträckor, hur ser det ut om 4 år, inför nästa upphandling? Att jobba ifatt 4 år blir dyrt och tidskrävande. Undrar om man vet vad man egentligen skapat i upphandlingssituationerna? EUs lagar om fria tjänster lagar tvingar kommunerna att ta lägsta anbud. Har man ett bra anbud på pappret är det ingalunda likställt med ett kvalitativt utförande i verkligheten. Men det lär framtiden utvisa. Roger

Tvenne ordspråk fritt sammansmält. Räven raskar över isen och 7 rävar bakom vart öra är några av de ordspråk Mickel stiftat. Rödräven har ett av de största utbredningsområdena på norra halvklotet, och förvisso finns det många kusiner på södra halvklotet också. Det går många historier om räven, hönstjuv, och flink sådan. Jag har själv blivit av med 3 besättningar av höns och tuppar. Det är inte alltför kul när man fina stamhöns och allt artar sig bra. Intill huset finns två gryt, bebodda av räv och grävling. Mellan hönshuset och grytet låg mina höns, eller rättare sagt, alla utom två. Efter andra rundan satte jag mig på grytet med rätt instrument för räv. Men icke. Gick jag däremot ner till fåren kom mickel lugnt glidande mot grytet. Till slut lurade jag honom, för det var en stor hanräv, med ett klassisk bete. Tredje gången var förmodligen en mård också med på hönsen. Både räv och mård kommer långt in bebyggda trakter, och slår till mot husdjur. En bekant hade papegojor, och det gjorde mården ingen skillnad på, det blev som mården gör när den dödar, alla slaktades! Rena lustmordet! Den åt ingenting. Just nu går parningen igång på räv, och det är nu man har bäst chans på att få bort några micklar. Det finns gott om dem i år och hittills ingen skabbräv häromkring. Tänk på skabb kan gå på hundar! Ytterligare ett skäl till kopplade hundar.
Mickel är inte dum utan har en väl tilltagen förmåga att lägga ihop saker. När skarven la upp för stora fiskar på isen, de som inte kom ner i den ständigt hungriga skarvmagen, så kom mickel och tog dessa fiskar, varje kväll. Lättplockat! Alla sinnen är på topp, syn,hörsel och lukt. För det mesta har alla djur ett eller två sinnen som ”övetar” de andra, grisen har lukt, hjortdjur syn osv. Mickel har allt! Listig som en räv har sitt skäl. Nu på snön ser man ofta spåren efter mickel, överallt! En överlevare av rang. Skinnet eller verket är som bäst just nu om man vill göra något åt det. Lite synd att kasta fullpälsade vinterrävar. I jägarögon en marodör som tar vårt byte. Visst, en hel del rådjurskid och harar går till mickel. Fullpälsad om vintern är den ett vackert hunddjur!
Roger