En del av oss tycker om höstens mys och pys, tända ljus och kura ihop sig under filtar. Vackra höstdagar är fantastiska, men når aldrig upp till vårens tid då livet leker. Oktober kan vara fin, men de följande 4 månaderna fram till mars klarar jag mig numera ganska bra utan. Förr, slitet uttryck, bekom inte kyla och bistert väder en så mycket. Är det åldern? Inte kan det väl vara det? Faktum kvarstår dock, på måndag är det dax för en optiker! Nog är det väl rätt intressant att se? For upp till Värmlands djupa skogar en vecka med jakt på Hälge älg. För första gången fick jag se hur jakt på stora marker går till. Dialekten blev det största bekymret, det är inte så mycket likheter mellan värmländska och skånska. Värmlänningarna tyckte ”skåninga” var ett lustigt läte. Detsamma tyckte jag.Pratade de snabbt kunde jag lika gärna varit i det inre av mongoliet på språkkurs. Men efter några dagar gick det hyfsat. Med gråhundar,jämthundar och andra långsökare, inklusive tyskterrier (snäll sådan) försökte vi få 9 älgar på fall. Pejl och GPS var en nödvändighet. Jakten gick bra de första 2 dygnens gråväder med ko,kviga och 4 kalvar. Sedan kom sol och kyla och älgarna hörde oss långt innan vi fick ut organisationen i marken. Jag fick skotthåll på 5 älgar, alla fredade. Spektakulärt blev det när en sextaggare skenade rakt på mig! Tur det är gott om träd i sådana fall. Han fick sådan fart att han välte i en kurvtagning. Skogens konung på fall utan skott var ändå upplevelse nog. Färsk björn och vargspillning kryddade tillvaron. Inte minst blev hundförarna väldigt oroade.Det är inte så kul med löshund i skogen och varg i närheten. Men det gick bra, jämten kom hem och allt väl. I gemen bodde folk här väldigt enkelt, men var betydligt mer sofistikerade i en annan sak.Gästfrihet. Den kändes, och den var inte tillgjord.
Avslutar Helgonens rader med en smak av andra sidan mörkret. En vårblänkare. Det är bara att hoppas denna vår blir lika bra som den förra! Roger

Fälader var förr ett ordinärt inslag i vårt skånska landskap.
Här ett foto från Tjute fälad intill Tjutebäcken. Området är inte mer än några hektar och sköts av Gösta Walqvist som har sin gård intill. Tjutebäcken slingrar och knixar, full med sten och god fallhöjd. Det är under vissa omständigheter lätt att blicka tillbaka i tiden. Som en påminnande krass verklighet dånar långtradarna på ett pärlband förbi på 110:an intill. Det finns få sådana naturtyper kvar i Skåne. Läste i HD om vad vi ska göra med Magnus Stenbockstatyn? Sänk mördaren i Öresund, eller gjut om monumentet till en minnestavla för Helsingborgs insats för att ta över flyktingar från nazityskland. Bägge alternativen känns bra. Henke lägger ner den aktiva elitfotbollen vid 38 år. Att orka hålla den kvaliteten så länge är bara det värt en eloge. Även den privata Henke är värd lika mycket i sin inställning till mångt och mycket – alltid med fötterna på jorden! Roger

…en man,utrustning och övriga verktyg lägger den nya entreprenören sitt anbud i upphandlingen. När det gäller 1700 timmar så kan ju var och en förstå att ingen inhemsk entreprenör kan konkurrera om sådan timpeng. Eftersom man klumpat ihop skog och naturskötsel med fiskevården så drar detta ner anbudet på en nivå långt under ”ribban”. Fiskevårdspengen ligger på mer rimliga 300 kr i timman, relativt normal timtaxa. Med 4 utländska arbetare som kostar lika mycket som en svensk per timme finns det inte en chans för de lokala entreprenörerna. Vi får väl se om skötseln håller måttet efter några år. Fotot visar ett lekande öringpar i Tjutebäcken. Fiskarna ligger i 5-6 kgs klassen. Efter en omfattande insats och tillåtelse av Belteberga gods kommer de uppströms i år utan bekymmer. FVO hade s.k fiskestämma (årsmöte) ikväll, med de närmst sörjande. Martin Sommar valdes in som sakkunnig för fiskevården. Martin har gedigen utbildning inom miljö och biologi och kommer att bistå FVO med kompetent sakkunskap. Min tanke var att bistå Martin med åtgärder och problemlösningar ute i fält som sedan förankrades i FVO och Helsingborgs Stad. Min plats är knappast på stolen i möteslokaler även om jag under årens lopp fått sitta stilla ibland. Min grej är att skapa goda förutsättningar för prickiga fettfenors väl och ve ute i verkligheten. Mig veterligen är det är det fortfarande den som styr. Man är som man är, jag föredrar åtgärd före papperstuggande. Rååns nya hemsida är strax klar, och Martin får lägga sin hand på den information han vill nå ut med. Lycka till! Roger

I framtiden blir det en entreprenör som anlitar utländsk arbetskraft som utför fiskevården i Råån. Arbetet kommer att ledas av en dansk expert. Det är lägsta budet som vinner upphandlingen. Vad gäller kvalitet och utförandeskap har jag ingen kännedom om den nya entreprenören. Självklart kan man lägga låga bud med låga löner och utländsk arbetskraft från östländerna. Eftersom fiskevården paketerades tillsammans med skog & natur lär vi få höra annat tungomål längs Råådalen i framtiden. Själv hade jag en föreställning om två viktiga ingredienser för ett kvalitativt utförande.Nummer ett: Lokala entreprenörer med god kännedom om markägare, kommuner, och inte minst helheten i avrinningsområdet.
Som nummer två kan man ju tycka att våra skattemedel går tillbaka till kommunen, eller åtminstone landet.

Hur kommunens tjänstemän och politiker kan göra sådana val av entreprenörer får stå för dem själva. Att värna lokala småföretagare som är kända för omsorg och kvalitet i utförande och inte minst kontakterna med medborgarna ser jag själv som viktigare än några kronors lägre anbud med utifrån kommande arbetskraft. Självklart kommer de som hittills jobbat för Entek inom skog & natur inte att kunna konkurrera lönemässigt när de lever i Sverige med landets levnadsomkostnader. Ett lågvattenmärke från Helsingborg. Nåja, tiden lär väl utvisa vad man köpt för våra skattemedel. Roger

Ravinerna som haft stora bestånd av vuxen alm, där alla dött i almsjukan (almsplintborren) är det värsta jag sett.
Almen är väldigt motståndskraftig och det är roten som det går röta i. Tänk ett plockepinn där ”pinnarna” är allt mellan 100 mm upp till 700 mm och det är flerstammigt med 10 meter mellan varje grupp. Två vuxna med en arsenal av 6 motorsågar (!) har kört stenhårt i två veckor där sågarna skurit 16 timmar om dagen. Det blir många kubik ved vill jag lova. Utan insatsen hade samtliga biflöden inte fått leköring på mer än de nedersta sträckorna. Idag blev vi klara med Halmstadbäcken vid Sireköpingen. En bröt bestånde av en stor gran och en dito al hade plomberat totalt, två meter i nivåskillnad på upp och nedströmssidan är tufft för den mest akrobatiska öring. Ingen maskin kommer till i ravinen. Stammarna får kapas i kubbar och skivor som går att hiva upp på kanterna. Utan hjälp av Bertil Bergsten och en ung praktikant vid namn Viktor hade vi aldrig hunnit klart i oktober, vilket är sent för insatsen med tanke på förestående lek. Bertil är son från bygden med specialsågat virke som specialitet. Grovt sådant.Trä är ett härligt material och Bertil vet hur att ta fram det bästa ur det. Jag tackar Bertil för hjälpen och Viktor och jag fortsätter med de mindre biflödena.Förhoppningsvis inte så belamrade. Fotot visar Bertil med en liten bröt, stor nog att hindra lekfisk. Ofta sitter gammal taggtråd i brötar och inbakade i stammar. Det sliter hårt på kedjor och sågar och är farligt. En sprängd kedja runt handleden lär tömma en fort på fem liter blod i eländig terräng. Som Bertil sa i fredags – jag har inte varit så trött på många år.
Kallt blött och tungt. I helgerna blir det inte mycket gjort efter sådan veckor. Det ska bli skönt när det är rensat denna gång. En storm kommer att lägga resten av almarna.Då blir det om igen. På onsdag avgår jag formellt som sakkunnig i Rååns FVO. Mina slutord kommer att bli som Bertil Grahns, en av initiativtagarna till att rädda Råån under 1970-talet. Om vi inte kan, eller har råd bevara en liten å, hur ska större miljövårdande projekt klaras ut? Tänkvärd tanke. Roger

Som liten påg låg man alltid i Råå hamn och kikade mellan planken på bryggorna efter abborrar. Redskapen var enklast tänkbara. Billig nylonlina, dito krok inköpt på Jonassons nätaffär som vid den tiden låg strax uppströms Landskronabron, där det idag står ett bygge som aldrig tycks bli klart. Hursomhelst, med stora feta daggmaskar sänkte man ner masken på lagom avstånd från den randige. Ibland kom den bara fram och slök agnet och med stark lina hivade vi bara upp borrarna på bryggan. Oftast var de väldigt skeptiska och kunde stå i vad som kändes timmar och glo på den slingrande masken. Knallröd på ryggen, ibland violett, och kritvit på magen såg man rätt lustig ut efter soliga dagar. Med ett enastående tålamod tog man nog en rätt allvarlig del i abborrens population. Min morbror, Arne Lind , fick en verklig storabborre på 2,4 kg vid Lindarnas varv där min morfar och hans bröder reparerade fiskebåtar och mindre kustfartyg. Det var en gigant! På den tiden brydde vi oss inte om rekordfiskar och ABU märken. Några år senare metade jag upp en på 2,2 kg. Far blev ganska imponerad och tvivlade nog lite på att den kom från Råån? Sedan kom en grupp fiskare med erfarenheter utifrån. De bedrev ett väldigt effektivt fiske på romabborre. Allt åkte upp. De romhylsor som kännetecknar abborrlek försvann, och abborren försvann också mer eller mindre. Sedan kom en viss återhämtning – kortvarigt! Skarven tömde alla djuphål på både mindre och mellanstor borre. De största låg på iskanterna och frös fast. Skarven är en effektiv predator och fick förvisso även tag i stora abborrar, men fick inte ner dessa i krävan och de lades på is. Inför evenemanget ”Öringens Dag” försökte vi i dåvarande Rååns Natur & fiskevårdsförening få tag i så många arter vi kunde från Råån. Gäddor, öringar, mörtar mm hamnade i sumpar inför tillställningen. Själv fick jag ett ryck och återupplivade metets konst i jakt på abborre.
Det var extra nöjsamt att få besked om att all abborre inte tagit slut. På samma platser som under ungdomsåren sög det tag med besked. Storabborren är en riktig fighter!!!
Vill minnas jag på några dagar fick en svit på 10 borrar mellan 1,3 upp till abborren på bilden med sina 1,9 kg. Alla gick tillbaka i ån – naturligtvis! Vid abborrmetet krokade jag en havsöringshanne i full lekdräkt på ca 5 kg, på toppknutet och 0,25 lina. Det blev en spännande tillställning. Fiskar ni på våren och får stora och svullna honor – låt de gå tillbaka. Trevlig helg! Roger

Biflödena till våra åar är oftast brant nedskurna i landskapet. I våra nejder är Tjuteravinen den absolut mest sevärda under alla årstider. I äldre böcker och dokument nämndes vattendraget Tjuteån, vilket man kan förstå vid högvatten – det låter verkligen. Kanske inte som ett tjut men mera som ett muller. Fallhöjden är god på de 800 meterna från kvarnen ner till Råån. Kvarnen var en av de äldsta i dalgången och lär ha byggts ca 1580.Den brann ned på 60 – talet. Hela ravinen är vad man idag klassar som nyckelbiotop. Går man och beundrar ravinens olika sevärdheter är det lätt att förstå. Här blottas en av Rååns geologiska rariteter, Kågerödsformationen, i bäckens botten. Rasbranternas kanter hålls på plats av storbokar och jätteekar. Här står en bok utsatt med fötterna delvis i luften. Ibland störtar giganterna ner i ravinen och blir i bästa fall liggande på kanten. Ibland lägger de sig mitt i bäcken. Föregående bild visade just en sådan, där kronan täppte till perfekt. Med hela vikten på trädet riktat nedåt är varje sågskär vanskligt.Klipper man fel stam kan den dessutom rulla runt, och med benen mellan stammarna blir det en dödsfälla för sågaren. I ravinen kan man vid rätt tid få fina vyer över lekande och vandrande havsöring. En del är uppåt 7 -8 kg! Tyvärr är belastningen från uppströms liggande jordbruksmark och samhällen påtaglig, precis som i alla andra biflöden i västra Skåne. Vandrar man omkring i ravinens botten bör man välja en vindstilla dag, risken för nedfallande grenar av alm är överhängande. Roger

går det i ravinerna till Råån. När två man plus en medhjälpare kommer 150 meter på en arbetsdag är det verkligen hinder. Bara idag togs ett dussin defintiva hinder bort och många partiella. För Tjutebäckens del hade ingen fisk kommit upp förbi Kvarnbacka vid ravinens kant.Omlöpet var helt stängt, trappan likaså. Neröver ligger bäverdämme efter bäverdämme. Kövlebäck är nu farbar för fisken, och en liten tvåkiloshanne stod nedströms ett hinder. Glädjande nog fanns det en del yngel i ravinen. Ett par rejäla träck av grundvatten har räddat en del fisk härnere. Vi tuggar oss fram så sakta och beräknas vara klara i slutet av denna vecka, möjligen i mitten av nästa med det manuella jobbet. Sedan återstår det maskinella i huvudfåran, eller där vi kommer åt. Det slår mig åtskilliga gånger hur Råån reagerat om man lät ån vara i 5 eller 10 år? Det hade blivit kännbart värre. Utan lek i biflödenas hela längd så hade vi fått se mindre smolt gå ut, och betydligt mindre fisk återvända. Några som inte bryr sig om detta är de ”sportfiskare” som fiskar öring på Knähaken i oktober. Det går inte att försvara att danskarna fiskar på hösten. Är fisket stängt så är det stängt. Tänk om man någon gång respekterar fredningar.De har som bekant ett syfte. I detta fall att freda lekfisk. Den 14:e september är allt fiske efter laxartad fisk stoppad, inkluderat öring, i Öresund.
Vill man fiska öring tar det 20 minuter till Danmark. Roger

Hösten är fantastiskt vacker när frostgrader närmar sig. Lönnarna brinner. Jag har å andra sidan förmånen av att styra vad jag njuter av och alltid vara ute. Lite tvåtaktsbensin från motorsågen, oljud, slit , men också mitt i verkligheten. Långt från protokoll och papper. Som egenföretagare finns det inget bättre att vara heltrött och se fram mot pappersexercisen! Söker man nya jobb och jobbar blir kvällen kort.För några år sedan förevigade jag det ögonblick när hösten står i sin vackraste skrud.Trädet är ett tulpanträd. Såvitt jag vet det tredje största på våra breddgrader. Med betande djur och välskött mark trivs alla, folk som fä. Många klagar på skötseln i Råån, både vad avser fisket som är mera allmän skötsel. Ja, jag håller med. Men man får vad man betalar för, och allt har en prislapp. Minskas medel minskas insatser – oavsett entreprenör. När det gäller att eventuellt anställa tillfällig personal för en speciell arbetsinstats borde reglerna vara lite mer toleranta. Jag tror det ena leder till det andra. Företagarna i och runt Örkelljunga var optimistiska de sista veckornas fiskevård.Det märks. Ett sant nöje att jobba med så ung och kompetent personal. Även ett misstag är dyrt ibland. Att sitta 6 meter ovan jord, i en släntskopa och en motorsåg på fullvarv för att öka 17-tonnarens radie i samband med stenutläggning, lekgrus, småsten, och slutligen sten i alla valörer. När maskinföraren och jag låg på samma nivå gick det undan. Det är gott att få använda lite konstnärskap i strömmande vatten. Steget från en livlös kanal till ett porlande vattendrag är inte så lång. Dessutom fick jag förmånen att avfasa kanterna som jag alltid velat göra. Foto kommer. Ni tror inte det är samma å!Roger

De flesta åar har tagit bra stryk av torkan under sommaren. Eller rättare sagt, utsläppen har slagit ut stora produktionsytor för uppväxande öringyngel. Lågt vatten tolererar inga belastningar och livet kollapsar lätt. Men nog är det lite märkligt att man från kommunhåll inte tar tag i situationen bättre. Nog har man väl inspektörer som åtminstone kan komma ut i verkligheten? Är man som jag ute hela tiden i våra vattendrag slås man fortfarande med häpnad över toleransen mot de som syndar. Om det är miljöbrott eller brott mot fiskelagstiftningen kan gå på ett ut. Det inget man vinner vare sig politiska poänger på, eller ära. Tvärtom. Det kostar, det är politiskt obekvämt och ingen är intresserad. Rååns vattendragsförbund som har recipentkontroll borde intressera sig för vad ordet betyder – kontroll av ytvattnet. Det är lång väg dit – tyvärr. Roger