Ulf Jönsson, mark & fiskerättsägare vid Gantofta meddelade in några träd som blockerade ån helt. Fisk hoppade hela tiden uppströms. De kom inte förbi på väg ut mot havet.
Så han ringde. Efter lite prat med Marie Leijonhufvud så fick vi använda godsets sida ner mot ån. En god vän och kollega mötte upp med 32 tummaren. Motorsåg, annars hade det varit väl stort. Hursomhelst, så kom vi ner och såg eländet. Pilar – vad annars!? Dessa rent ut sagt d……a träd som rasar som korthus i full ålder. Vad jag fick berättat var det munkar som tog hit dom för att fläta korgar mm. Synd de inte höll allt inom säkra väggar. Pil vid vattendrag är ett evigt bekymmer. Vi konstaterade rätt fort att vi kunde kommit lite tidigare, det låg en hel del öring i olika upplösningsstadier uppströms bröten. Men det stod levande fisk också. Varav en var riktigt stor! Det slumpade sig bara att den dök upp vid mitt knä. Enkel handtailning trodde jag, utmagrad och blind av parasiter i ögonen. Det bara small till så var jag helt klar att det fanns kraft kvar. Hon slet sig och strandade på en bank. Längd ca 105 cm och totalt utmagrad ca 6 – 6,5 kg. Huvet var groteskt stort jämfört med kroppen. Fullmatad? Ja, en bit över 10 kg, riktigt god form 12 – 13 kg som nystigen. Martin skickar bild som jag hoppas kommer strax. Stor fisk! Roger

Högsommar och juni snart slut. Vi kan förhoppningsvis få en riktig sommar, ladda upp och vara energisk till vår skånska höst väller in. Så njut, lev och ta vara på den svenska sommaren i all sin prakt. Bad, lite fiske ,jobb morgon och kväll, man orkar inte göra något drastiskt i solen. Men så gott väder.
Ibland tar man snabba beslut, och vi har numera en arapapegoja i vår lilla ”skog” mot ån. Hon verkade först chockad när hon kom ut på grenen och insåg att hon var fri. Sedan har hon varit lugn och trygg i sitt träd. Idag vaknade emellertid upptäckarglädjen upp. Hon sitter högst upp och VRÅÅÅLAR sitt djungelskrik. Först lite kul att höra av hennes repertoar men snabbt väldigt arbetsamt. Vilken styrka i vrålet, eller bättre – tjutet!
Eftersom våra aktiviteter på denna sidan ån är annorlunda än på motsatt sida i Pålstorps villasamhälle hoppas jag på förståelse för höga decibel i hennes djungelvrål. En riktigt härlig kväll lägger sig över ån. Det nyliga doppet på Vallarna kyler lite än. Må bra! Roger

Årets varmaste dag? Nåväl, det är hett därute. Gott! Kvällarna är dock bäst med medelhavstemperaturer och fina solnedgångar i väster. Ibland tar jag lite andra ämnen av mera social inriktning. Det gäller våra ungdomar, unga människor som är på väg in i vuxenvärlden. Ofta behandlade som ”bekymmer” och i en ålder som verkligen är mellan barnet och den vuxna. Vi har många fina ungdomar som kan tyckas vara lite flagranta och upp & ner. Men en sak är säker, ger man dessa unga en ärlig chans och ett ansvar så blir man alltid positivt berörd. De kan, och de vill ibland!?
Att komma unga människor inpå livet som vuxen är ett privilegium. När föräldrarollen, som oftast med rätta upplevs som ”kvävande” för en tonåring släpps och blir mera kompis har man hur kul som helst. Min nyligen avlidne vän Gunther från Tyskland, och hans inställning mot alla – alltid positiv med glimten i ögat, pratade med ungdomar så var där minsann inga 60 år emellan!!! Kommunikation är en viktig del i livet. Som du behandlar blir du bemött. Under årens lopp har många sportfiskare frågat om tips och råd, reagerat på missförhållande, visat upp fina fiskar mm. Aldrig har jag upplevt någon av alla dessa som otacksamma för mina råd och tips. Vad kostar 15 minuters kommunikation om ett gemensamt intresse? Varje leende som finns över en fin fisk ska man glädjas åt, oavsett vems den är. Det finns annan mentalitet än den längs Råån. Platser där vassa armbågar och hets äter upp det som verkligen är behållningen – den sociala biten. En fisk är egentligen ingen stor sak. Vänskap är betydligt värdefullare. Roger

Det har varit en blåsig försommar, långt utöver det ”normala”, med ostliga vindar utanför normalen. Nu står ostan på en vecka till , med rätt bra styrka. Inget gynnsamt för åarna precis, fisken är oftast beroende av pålandsvind för uppvandring om nederbörden tryter.
Sedan finns det ju fiskar som tar egna beslut om när det är läge att dra iväg uppströms.Oavsett yttre faktorer. Dessa brukar vara lite mera aggressiva och kan ta. Sommaröring är en fråga om tid att lägga ner på fisket. Semestrarna är igång för många. Njut av den, gör det man känner för och bryt ingrodda vanor. Upplev något nytt, och varför inte på hemmaplan? Skåne och för all del resten av landet erbjuder mycket för alla oavsett intresse. Segling, fiske, fjällvandring, bad och sol. I vår Herres hage finns allt. Eller bara gå hemma och ha det gott? Ikväll bjuder vi ett par goda bekanta på lax. Det är mera sällan man behöver köpa laxen, men att nöta massor med timmar på lax är det inte tid till längre. Har man tur så har man. Och vid närmare eftetanke blir nog den köpta laxen betydligt billigare i slutändan. 25 resor tur o retur till Rönne å kostar.
Att ha lagt tre gånger i Rönne och mista en fin lax, får nog ses som tur i ämbetet. Många har lagt oehört med tid utan kontakt. Det är bara att hoppas det vänder i vår egen laxå i nordvästra Skåne. De fiskvårdare och klubbar som lagt ner avsevärd tid på Rönneå är resignerade just nu. Vad händer i havet? Smolt produceras, går ut i marin miljö – men sedan händer något. Njut av helgen och trevlig semester!!! Roger

Det går multar inne i hamnar och i hamnbassänger som med råge ger det svenska rekordet en knuff uppåt – rejält. Kluriga och skygga på ett rätt drygt sätt inser man ganska snabbt att de har livet över ytan under kontroll. Över ytan är det tex ovarsamma sportfiskare som blottar sig för mycket. Kommer vanliga flanörer så verkar de obekymrade. Multen är en speciell fisk, och tillika en sommarfisk som är på G under den varmaste sommardag. Med polaroidglasögon och försiktiga rörelser kommer man multarna väldigt tätt – när man är helt stilla. De fullkomligt dammsuger stenarna på grönslick och andra alger väldigt effektivt. Det är faktiskt nästan som man kan se deras ”betesmark” på vissa lokaler.
Lite kaffe, en öl och multe är sommarfiske som bäst. Räkna med tid, som jag nämnt tidigare. De är en utmaning över det ordinära! Roger

Midsommar är en sorts biologisk klocka. Nordiska vårar och somrar är korta även på skånska breddgrader. Sommar med sol och varmt är alltid välkommet !!! Den biologiska klockan är dock startsignalen för att vandra hemåt om man är tidig öring. När man ser frisk fisk komma i lite bättre antal blir det med ens intressantare. Med stor tomt och många sysslor så lär man sig att rationalisera. Lite väl hårt….och missade en fin fisk på ca 6 kg! Slarv! Men å andra sidan, jag har fått några öringar. Skymningen sänker sig, och det tunggungar i ån. Gott! Roger

Så fort till midsommar! Det går snabbare varje år. Älskar man livet så finns stor aptit. Ibland kan jag inte riktigt förstå vart åren gick, men det gick undan värre! Det är ju så inne idag att vara ung att jag är fullkomligt nöjd med min erfarenhet. För det mesta jobbar jag både mer och betydligt längre än dessa moderna tonåringar. Att softa betyder att inte göra något alls. I vuxen ålder har man sina principer, även om barn är kära. Enligt min personliga åsikt är dessa tonåringar lata datanördar. Sitta livet ut med en skärm? På min skala kommer data väldigt långt bak. Jag upplever hellre en faktisk verklighet med en ilsken vildsvinsgalt än ligger och slöar utan ett korn i verkligheten. Dessutom slösar dessa förvuxna barn sin tid på oväsentligheter. Var man verkligen så ??? Hmm, ju mer jag tänker efter ju mer skrattar jag! Egentligen rätt kul att se mor lämpa ur mig ur en POLISBIL. Just det. Lagens arm. Objektet hade till den milda grad trimmat sin Zundapp så den tog upp kampen med tröttare lättviktare i 125 cc klassen. Tyvärr hade vårt skattefinansierade verk så litet att göra denna onsdagskväll att ta en simpel mopedtrimmare. Jag misstänker att den omkörningen jag gjorde på insidan om den s.k ”traffipaxen” gjorde verkan. Jag kände dock vångavägar och grusvägar bättre så efter ett visst förföljande trodde jag mig undkommit. Men väl inne på en av de f.d ägarna till Sportfiskedepåns tomt lyfte starka händer in mig i en polisbil. – Är din moped trimmad??? Det finns dumma frågor, och sedan följer de rent inbecilla sådana. Det var ju onekligen jag som körde om polisen på insidan i 100 knutar på en 70 väg!? – Är din moped trimmad? Rätt svagt konstaterande. Självklart blev jag fråntagen mitt fordon. Våldtäkten på mina hästar var jag rätt resignerad. Speciellt inte som hela Gantoftagänget beskådade min kära förlust. Tillbaka till tonåren.
Jaja, det var som det var. Jag lutar mig tillbaka och minns…..
Ska jag vara riktigt ärlig så förstår jag mina föräldrars gråa hår. Som man sår får man skörda. Må väl. Roger

När det gavs en chans på Norge, trots alla hinder, så blev det snabb rekognosering och koll på statistiken. De större välrenommerade älvarna är väl så bra på sitt sätt, men jag ser inte bara till fisket numera. Miljön runtom, ett lugnt och avspänt fiske i goda vännners lag betyder faktiskt mer. Att det sedan förgylls av någon fin lax eller annan fisk är bonus. Norge kan aldrig förklaras, det måste upplevas. Inget fylke är det andra likt, och bakom varje udde öppnar sig en ny fjord med en älv längst in. Det är roligt att ta dagen som den kommer och rätta förutsättningarna efter den.På så sätt blir det opretentiöst och spontant. Storälvarna är sig rätt lika – men det finns såklart undantag. Driva är ett, och fler skönheter finns. Var inne och kollade på en liten men god älv som jag blev rekommenderad. Jodå, det såg imponerande ut, liten men med god, eller rättare sagt väldigt god medelvikt. Men 25.000 norska per vecka är inte för min plånbok precis.
Under åren har jag funnit flera små och fina älvar, inte med vare sig storlax eller enorma mängder fisk. Små pärlor med ”normala” bestånd. Efter regn kan fisket vara väl så bra på smålax och mellanlax.
Detta år kommer havet också få lite påhälsning, det är lite spännande att veta att långa och torsk upp mot 30 kg fångats! Sejar över 15 kg är lite utmanande! Efter lite överslag och tänkande så blir det sydnorge istället för de traditionella tröndelagsälvarna. Om vi hinner avsluta i Suldalslågen får vi se. Suldagslågen är en stor och mäktig älv med relativt senstigande lax. Men de små älvarna Audne,Kvina och Lyngdal jämte den större Mandalsälven är väl så goda.Mandalsälvens laxfiske var en gång den danske kungens största inkomstkälla. Sedan kom försurningen med full kraft. Älvarna totalkollapsade i det kalkfattiga sydnorska landskapet. Men – som vanligt tog ett antal drivande krafter tag i situationen och fick med sig norska staten på kalkning. Och älvarna kom tillbaka – en efter en. Idag fiskar många bra, ojämnt som vanligt. Själv har jag ett par minne, både trevliga och mindre trevliga från dessa älvar.Mindre trevligt var en färgad honlax på 10 kg från Suldalslågen. Efter att ha legat 4 dygn i koma efter en influensa kända jag ändå för att försöka mig på att fiska. Svag som en nyfödd orkade jag inte ens tänka på att svinga ett tvåhands. Rätt som det var blev jag så yr efter många timmars fastande och spyende att jag bara fick sätta mig varsomhelst med kallsvetten i pannan. Mina fiskekamrater var faktiskt bekymrade. Jag fick inte behålla något alls – det vände direkt. Nåväl. Efter ett kort konsultation med markägaren körde denne mig till älvens start från Suldalsvatn. Där sa han och pekade på en blank fläck nedom en konstgjord tröskel. Han hade varit vänlig nog att förse mig med markastanga och en försvarlig dos mark. Jag hade inte idkat maskfiske efter lax förut och att metoden är effektiv visste jag sedan en numera inbiten flugfiskare och ägare till en känd redskapshandel här i stan praktiserat denna metod i Gaula. Jag trädde på lite ormar och kastade mot den blanka fläcken i älven enligt direktiven. Efter ett par kast nafsade det lite på masken. Smålax tänkta jag och drog till för att undvika djupt krokade smålaxar. Svaret var tungt och fisken var defintivt ingen smålax. Efter ett segt bökande kom så laxen in. Jag var fullständigt slut och började se små gröna fläckar som irrade omkring. Och mådde återigen illa. Ett slag fick jag välja – spy eller drilla lax. Till slut fick jag svalt och pressade upp laxen till ytan. Då kom, vi döper honom till herr Hagalen (girig på skånska), med huggkroken i högsta hugg. – Jag tar den!!! – Du tar ingenting med den kroken, svarade jag! Fisken var i 10 kgs klassen och var en starkt färgad hona som kommit tidigt. Laxen låg vid klippan och var färdig. Då sätter denna förbannade girige fiskare kleppen i skallen på laxen – lik förbannat! Jag blev riktigt ilsken och hade om jag var vid mina friska vätskor förmodligen satt en fot i ändan på krokaren – ut i älven! Att fotografera en starkt färgad honlax, dessutom på mask tillhör ingen av mina stolta minnen. Skam var vad jag kände. Att återutsätta starkt färgad fisk är för mig lika självklart som att returnera vrakfisk på våren. Roger

Ingvar Kamprad behöver ingen presentation. Med två tomma händer har han byggt upp en global koncern som omsätter gud vet hur många miljarder. Sommarradion får ibland intressanta människor att anta inbjudan. Att lyssna på Ingvar är en lektion i mycket sunt bondförnuft, och insikter om människor. Man bygger inte upp ett IKEA utan mål, ambitioner och vilja.
Ändå är Ingvar en man som skyllts för det mesta. Allt från nazism till …. Media är en fantastiskt vargflock när det gäller att gräva upp skit och elände. Ungdomsåren brukar sällan vara direkt övertänkta.
Hur kom jag in på Ingvar och IKEA? Jo, en mening fångade mitt intresse speciellt. När Ingvar jämförde marknadens syn på kapitalavkastning jämfört med sin egen var där onekligen skillnader. Ingvars linje att bygga långsiktigt för att gynna den egna nationen lät helt äkta. Tänk om fler tänkt Ingvars tänk. Att låta aktiekursernas avkastning vara det enda målet i affärsverksamheten är ingen hållbar strategi över tid. Att få människor att bygga för framtiden och att företaget känner de anställdas lojalitet måste vara en ryggrad i företaget. Det är onekligen en viss styrka att ha ett antal 1000 medarbetare med sig, istället för tvärtom. IKEA har inget med vare sig fiske eller miljö att göra, men Ingvars naturliga och ödmjuka stil, givetvis med viss skärpa i nyporna, visar vad en människas vilja kan skapa. En människa att respektera och se som en förebild. Vilja försätter berg, så sant som det är sagt. Ingvar plirade i Tv-rutan, la in en pris snus och hade hela sitt företags utveckling på näthinnan. Det ringde. Mmm …Mja, om vi gör så här.. Det handlade såklart om utbyggnad.Vad annars? Vad vill jag med dessa rader? Jo, tro på det ni kan och vill göra. Sören Kirkegaard har ett ordspråk från sitt Danmark. – ”Att våga är att förlora fotfästet för en sekund. Att inte våga är att förlora sig själv”.
Förändringar skapar utmaningar, och utmaningar håller sinnet ungt och vitalt. Att gå och sega år ut och in med ointressanta arbetsuppgifter stimulerar ingen. Jag talar om egen erfarenhet. När inspirationen och den där känslan över att uträtta något viktigt tar slut – tänk om och tänk annat. Med facit i hand skulle man gjort det för 10 år sedan. Det där med mod som förändrar hela livssitutionen är en utmaning. Bättre lyss till strängen som brast än att aldrig spänna bågen! Bra press in i åarnas mynningar och god nederbörd under natten ger bra förutsättningar. Fortsatt god sommar och semestrar! Roger

Jag är ju tämligen ofta inne och kollar de danska åarna, och det finns många juveler. Vissa fastnar man direkt för vid blotta anblicken. Karup å är en sådan, Skjern å en annan. Drivkraften i de danska åarna är stark för att förbättra vattenmiljön och bedriva kompetent fiskevård. Danskarna är väl det folk i världen som verkligen ser om sitt havsöringsbestånd! Att man sedan ”förbättrar” beståndet via rejäla articifiella utsättningar är en annan sak. Pendeln har dock svängt över till den naturliga reproduktionen. Man är stolt och rädd om sin ”å” i Danmark. Förklaringarna är säkert flera, men i ett litet land med stor folkmängd blir konkurrensen hård om uttnyttjandet av vattendragen. Danska föreningar och sammanslutningar har stark drivkraft – inte minst politiskt. Man sitter med i rummen där avgörande frågor fattas. Och kanske är det så att de danska politikerna förstår vad fisketurism innebär i realiteten. Lite elakt måste jag konsatera att de svenska politikerna har mycket att lära på detta område, väldigt mycket faktiskt. I den lokala ankdammen här i Helsingborg visar handlingen vilka intressen som alltid gynnas framför andra. Helsingborgs stadskärna med vissa exklusiva områden på norr går alltid före söder och Råå. Jag tänker återigen på ”Öringens hus”. Nåväl. När en havsöring går över 10 kg är det en drömfisk. När den går över 12 kg är det sitt livs fisk! I synnerhet när längden underskrider 100 cm. Detta hände i Karup å för någon vecka sedan. Den är väl värd att skåda! Helt nystigen och med en fångstman som verkligen förstått vad han fångat! Vilken fisk!!!
www.karupaa.dk Läs berättelsen så förstår man vilken uppståndelse den väckte! Tillbaka till Skåne. Vi ser varje år giganter i Råån som bara dyker upp från tomma intet och plötsligt bara står där. Lilla minsta störning så försvinner de som rök i vinden. För sportfiskaren är detta självklart frustrerande att se – men aldrig få röra. De största öringarna blir stora av någon anledning! Den tyngsta jag vägt var på 12,8 kg, en hona på 102 cm.
Förvisso i ett guppande håvgarn – men ändå! Jag har sett ännu större.
En fisk etsar sig fast på näthinnan med stor skärpa. När de sista stegen av lekvandrande öring var på väg uppströms i början av november var inslaget av mindre öring tydligt. Det brukar vara så numera, stor fisk först – omlekare och fisk med många havsår kommer först. Oftast är det stora hannar som tar bra lekrevir. Som alltid för att säkra sina gener åt framtiden. Ett gigantiskt huvud reste sig mot dammvallen, rött och kopparfärgat med hannens signatur. Jag ville ha en av Rååns giganter på bild så jag väntade….och väntade vid trappan.Det går rätt bra att lyfta fisk i karen med rätt teknik – och styrka. Den dagen gick han inte upp. Nästa morgon var jag på plats igen. Fisken syntes inte på vallväggen. Med stor sannolikhet hade den gått vidare under natten.
I ögonvrån ser jag en öringskalle sticka upp i 180 graderssvingen i trappan, just där stor fisk har lite problem att manövrera. Jag hade tur. Att det var en annan fisk i den storleken var uteslutet. Hjärtat bultade, kameran var klar. Jag gick rakt på målet. Men..jisses med fisk det var i karet. Jag kände jätten slå till i håvbygeln flera gånger. Problemet var att sålla ut alla ”mindre” i 5-7 kgs klassen! Till slut fick jag tryckt ner den store i ett hörn och lyfte. Vilken tyngd!!!
Väl uppe i ytan såg jag giganten jämte 5-6 större fiskar i nätet plus ett antal mindre. Strömmen var stark och sakta kasade paketet med fisk nedströms mot nästa kar.Jag uppbådade alla krafter, och jag var rätt stark då. I helvete heller – det fortsatte nedsröms! Valet var att låta håv med all fisk gå eller bada. Det var lite för tuff vattenföring för att satsa på det sistnämnda. Lånsamt kasade fiskpaketet över kanten och fingrarna vek sig. Den stores öga mötte mitt. Helt plötsligt insåg jag att jag borde nöjt mig med blotta åsynen av denna hanne i fullväxt storlek. Håven åkte ut i ån och öringarna var fria. Jag var ändå nöjd. Jag hade fått vara med om en unik upplevelse som är få förunnat. Glad midsommar fast det påminner mer om höst. Roger