Det är ett ytterst trevligt och pedagogiskt naturforum som invigdes på Kullaberg detta år. Arkitektoniskt välritat med passande materialval. Sådant drar folk från när och fjärran och det verkar de styrande i Höganäs kommun förstå väl. Insikter är inte självklara i den politiska världen. När jag fick ide´n med ”Öringens Hus” för några år sedan och dessutom fick en enastående arkitekt till min hjälp som enbart gjorde detta projekt för att det var spännande och originellt! Sådan idealitet växer inte på träd. Jag ska fråga en god vän om att lägga in projektet på denna hemsida. Min datavana är inte så avancerad. Hursomhelst, jag är fortfarande övertygad att ”Öringens hus” hade varit en publikattraktion för Helsingborgare och turister. Inte minst turister. Turisterna hade stannat till på Råå och öppnat börsen lite mera. Skolor hade fått en pedagogiskt inrikting på naturlära och vett i det gröna. Mitt finansiella bidrag sökte jag hos Hans Rausing i London. Tyvärr har jag inte riktigt nått fram.Kanske det bästa är att beställa en audiens hos mångmiljardären? Tiderna just nu är ju inte så lysande i finansvärlden – tyvärr. Men i samma paket skulle våra dåvarande och nuvarande kommunalråd stöta på EU-bidrag och Naturvårdsverk mfl statliga instanser. Därav blev det pannkaka, ingen drivkraft finns och det har bara diskuterats i korridorerna på rådhuset. Bygget beräknas till ca 6 miljoner och storleken på beloppet var inte problemet. Det var driften som våra chefstjänstemän förfasade sig över. Ser man bara problem vill man som bekant inte hitta lösningar.
Sedan kommer väl förslaget från fel människa, det hade varit bättre om någon kändis tog över stafettpinnen. För min egen del bryr jag mig inte vem som står i solens glans vid ett sådant bygge. Bara det förstås och blir uppfört. Min tanke är att öppna en dörr in till naturens katedral, där vi får se vår inhemska fauna, flora och inte minst våra fornminnen, geologi och annat. Fiskar tar naturligtvis stor plats. Eftersom fiskevården har bedrivits i 20 år av mig och 15 år av min far, Bertil Grahn mfl ligger det mig varmt om hjärtat. Men som sagt…multiarenor och köpcentrum står längst fram i kön. Tyvärr. Ni får må väl och njut av dagen! Roger

Ibland hamnar betet framför en lax som blir aggressiv, framförallt lusad.
Som vi vet händer det inte ofta. Idag, i en nordvästskånsk å träffade jag rätt. Var laxen egentligen kom ifrån uppfattade jag inte. Däremot skakade den wobblern som en terrier hanterar en råtta. Och sen bar det, ursäkta uttrycket, nedströms med en helvetes hastiget!!! Absolut längsta rusningen med full power på hemmaplan med lax. Jisses! Det blev att trä spö – snabbt! Som tur väl var hade jag en vän nära.Nybörjare på laxfiske som han var såg han när laxen spintade förbi honom och avslutade med ett högt hopp.Och stack rakt in i grenverket på en fallen pil. Tankarna var väldigt samlade. Detta blir en väldigt osäker batalj. Laxen var kvar därinne i bröten vilt piskande med stjärten. Sedan blev det stumt och lugnt. Ringde en annan medlem och bad han korsa ån för att försöka reda ut om laxen var kvar? Samtidigt tog jag tag i linan och det släppte sakta. Till slut kom även wobblern, full med alger. Den enda tillåtna trekroken var totalt deformerad. Den satt bra. Jag bedömde fisken till 7-8 kg och önskar den all framgång till höstens lek. Den behövs efter några års dåligt fiske. Roger

Fiskevård kan innehålla många ingredienser. Det behöver inte nödvändigtvis att släppa en utlekt fisk. Det ser jag som självklart. Det handlar om när smolten passerar och önska lycka till därute i havet. Jag brukar lyfta kepsen och hålla med irländaren Gerald Kuss morfar. Denne man iförd klassiska irländska kläder tjuvfiskade flitigt på baronens vatten. Han var dock 86 år så baronen såg mellan fingrarna.
Den gamle irländaren krökte aldrig nacke för någon överhet.
Däremot bugade han djupt och önskade laxsmolten lyckligt resa. – Kom tillbaka och förgyll denna älv med trinda och blanka silvertorpeder(fritt översatt) ty ni är de enda jag bugar för. Självklart ansågs Kuss morfar för något originell.
Även barnbarnet Gerald var speciell. Hans kåserier och allmänna sinnestillstånd är så målande att man både skrattar gott samtidigt som man anar ett dolt sinne mot människans rovgirighet, dess egoism och ytor. Många lager av ytor. En annan celebritet är Paul Tordays bok. Om man eventuellt känner för brittisk humor så har man träffat rätt.
Titeln ”laxfiske i Jemen” säger det mesta. Jag ska inte gå händelserna i förväg. Läs den. Dessutom tillägnar jag min nyss bortgångne vän, tysken Gunther Diegel mitt innerliga tack för boken. Trots 74 år ung hade vi jättekul ihop. Det var inte svårt att bli riktig vän med denne man som verkligen bjöd på sig själv. Det känns tomt. Han och en god vän och dennes son skulle gästa Råån i augusti innevarande år. Gunther hade flyt i Råån. Vem landar två uppgångsfiskar i början av juni, samma dag? Just det – juni! Ni läste rätt. Flotta fiskar på ca 3 kg. Eftersom både Alex och Sead fiskade bra på små flugor och långa tunna tafsar så rekommenderade jag givetvis detta koncept till Gunther. Jag tror inte Gunther riktigt förstod vad tvenne uppgångare i början av juni innebar. Med svenska mått mätt, eller i ärlighetens namn, skånska mått mätt, är det väldigt tidigt. Det börjar närma sig Karup och många danska åar. I Karup tas de första redan i maj. På tal om Karup å. Besök den och skåda vad meandringar gör på egen hand i landskapet. Njut. Med västersolen lågt i nacken börjar en i dagtid död å leva. Som det gungar när fullvuxna havsöringar sätter fart uppåt i skymnigen! Danskarna kan det där med nattfiske. Roger

Skulle någon fråga mig var den vackraste ån i nordvästra Skåne finns så hade svaret blivit Klippan. Närmare bestämt Bäljane å. Detta biflöde till Rönne å har bra fall, många otroligt natursköna scenerier och när förhållandena är rätt – ett riktigt bra laxfiske! Minnen kommer och går, vissa år var väldigt tröga, man fick några laxar som slitpeng. Andra år fiskade man betydligt mindre men sprang rakt på ett laxsteg.
Lite galen bör man nog vara för att ge sig på lax, en fisk som överhuvudtaget inte äter i sötvattnet. Minns en gång när ett större steg kom nere vid Vettinge i Rönne å. Som delfinder tumlade de med head and tail uppöver. Detta hade jag aldrig förut sett i Rönne å. Nå, förhoppningsvis stannar någon vid de bra ”hållplatser” som finns tänkte jag. Men icke, laxarna bara gick på. När jag insett att de vandrade ungefär som vi joggar tog jag ett nytt beslut. De stannar vid Bäljanes utlopp i Rönne å. Här blir laxen gärna lite osäker och stannar till, oavsett om de fortsätter i Rönne å eller tar vänster upp i Bäljane. Tog bilen och körde upp till Bäljanes utlopp, bara för att konstatera att de fortsatte direkt upp i Bäljane å. Iväg till bilen igen och upp till några säkra hållplatser längre uppströms. Frågan var väl mer om jag skulle hinna ikapp steget, det var en lång omväg.

Vårsolen gassade och jag var mer än lite trött efter sonens födelse och de komplikationer som följde. Så jag la mig ner och lyckades somna tämligen fort till bofinkens vårstrofer.Emellertid vaknade jag med ett ryck en stund senare, utan att veta vad som väckt mig. Yrvaken och utvakad blev det starkt Zoegas. Den svarta tjäran gjorde effekt. Livsandarna återvände och jag satt och filosoferade om att jag numera var far till ett välskapt gossebarn. När underverket låg i mina händer var det ett magiskt ögonblick.
PLASK! Fokus riktades direkt mot ståndplatsen. Nu kommer steget. Tre kast senare kom det klassiska laxhugget, först ett vakum, och sedan den distinkta kraften i hugget. Lax tar speciellt. Eftersom jag hade alldeles för tunn tafs blev det pirrigt, laxen for omkring som en galning. Vid en tät sväng mot mig satte jag full press och lyckades stranda fisken tillräckligt för att få handen om spolen och kastade den långt upp i gräset. Laxen var långt ifrån slut och gick amok i det gröna. Priesten fann nacken och det kändes bra att skölja av den gnistrande, och lusade laxen i femkilosklassen och hänga den i en klyka. Vilan blev inte lång. Nedom nacken gick en ny fisk till väders. Det small direkt! Efter ett antal manövrar fick jag in den i en liten vik. Denna lax mötte samma öde. Med två fina fiskar körde jag hemåt. Jag körde ner till far som grattade till fångsten. – hur orkar du med fiske när du vakat i 3 dygn? – Rena avkopplingen svarade jag. Laxbacillen satt vid denna tid djupt i kroppen. Roger

Gunther Diegel, en särdeles trevlig, sympatisk och ödmjuk man har tagit klivet över floden Styx.Sonen Marco ringde från Giessen, Tyskland. För er som läst grekisk mytologi vet innebörden. En så vital och nobel man som Gunther har jag aldrig mött. Vi blev själsfränder direkt. Att det var 30 års skillnad märktes inte någonstans. Vi diskuterade på engelska de 3 gånger han gästade ån. Fortfarande nyfiken på livet och mötet med människor såg han klart vem som ”pålitlig” eller inte. När han till fullo gav mig fullt förtroende gav det mig en stark känsla av respekt. Han var en vanlig människa trots ett superbt intellekt. Sällan har jag använt så mycket engelska. Eftersom vi var ute på livets mening och livskvalitet var jag glad för mina år på sjöss och inte minst på sjöbefälsskolan i Kalmar. Vi skildes på kvällarna med att jag sa – Petri Heil! På tyska betyder det skitfiske!
Gunther stod helt mållös som en fågelholk. -Ich kan doch deutch sprechen, svarade jag! Gunther svarade – Merklich, du bist ein sehr merklich man. Vi skrattade så tårana rann. – Guten nacht Gunther!
Jag har lite tilltro till våra gudar men jag hoppas Gunther får fiska i alla himmelska älvar. Flaggan är på halv stång. Jag böjer min nacke och bugar. Och sörjer. Roger

Idag är ålen i princip fridlyst, och väl så. De större fiskhamnarna på vår västra och nordvästskånska kust hanterade ofantliga mängder ål på förra sekelskiftet. Ålabodarna gav verkligen skäl för sitt namn då hundratals hyttefat (sumpar) låg tätt förtöjda i hamnen, likadant var det i Råå hamn. Som liten påg fick jag se slutet på denna tid, några enstaka hyttefat låg här och där, men de flesta låg på land där Råå båtvarv idag finns. I de danska lägena höll traditionen sig vid liv några år till. När man såg ålar i 2 kgs klassen glida omkring i faten var det onekligen imponerande. På botten låg ofta stora rödspättor. Fiskarna höll bra koll på faten, de kunde ju vittjas av flinka små händer.
På tal om ål. Patrik och jag umgicks en hel del i början på 70-talet, båda var vi helt fisketokiga. Morfar, Gösta Lind, som var en av bröderna i Linds motorverkstad på Råå. Morfar berättade alltid mustiga historier om fiskafänge, huruvida sanningshalten låg visste han bara själv. Han berättade om stora ”puggeålar” i några små dammar söder om Råå. -Var då? Morfar drog lite på svaret men till slut fick jag positionen. Vi for ner på tomten vid vattentornet och grävde feta maskar i mängd. På kvällen hade vi riggat vars några spön och med stor spänning landade maskarna i dammens djup. Det tog inte många minuter förrän Patrik tog en på 8 hekto, en fin ål. – Skämtsamt sa jag, -jag ska ta en dubbelt så stor! Det finns inte så stora ålar här sa Patrik.
Morfars historier berättade om ålar på både 2 och 3 kg, så nog fanns det större? Inget hände varför jag agnade om till mört. En levande mört i 2 hektosklassen åkte ut. Mörten tog ett litet varv och sen small det till ordentligt. Jag krokade och pressade hårt, utan resultat. Det var bra styrka i andra änden, faktum är att jag sällan har känt sådan råstyrka i rusningen. Det gick fast. 0,40 är ändå rätt stark och efter en stund bökande gick det loss. Hela dammytan började gunga på ett lite kusligt sätt. Vad satt fast i andra änden?
Tungt kom det in, och när ett stort paket med vattenväxter kom in följde mina fingrar linan mot bytet. Jag petade och rotade i grönsakerna. Plötsligt dök ett monster upp i mitten! Jag blev rätt tagen och slet upp ålen på gräset. Vilket monster! Nära metern lång men med ett gigantiskt huvud och märkligt slank kropp. Vi dansade krigsdans över bytet och slog ihjäl ålen, och det tog sin tid. Ett ljud vid dammen fick oss att vända mot dammen. Jag tror vi nära nog fick hjärtstopp båda två. En svartklädd figur som hämtad från helvetet stod och tittade på oss. – får ni något? kom det från den svarte. Vi närmade oss väldigt försiktigt. Det var en grodman! När han berättat om sin lilla hobby att söka golfbollar med hjälp av endast fingrarnas känsel i mörket på natten kunde vi konstatera att det finns många hobbys. Han var gammal attackdykare och satte lite krydda på sitt liv med nattsimning, speciellt när hustrun var lite gisten och tvär. Ålen vägde 1,8 kg. Väl hos Lasse rökare, eller Fiffi som vi sa, skulle ålen bytas mot pengar. – var har du tagit den frågade Lasse. – Den kan du inte äta, än mindre få betalt för. – Varför då? Det är en puggeål! Torr och smaklös löd svaret. Nåväl, det var och förblev min största ål. Roger

Välkomna till en ny hemsida. Tanken är att inte bara rikta fokus på Råån, eller andra åar för den delen. Nordvästra Skåne erbjuder ett fantastiskt fiske. Öresund dominerar stort med ett trålförbud som åtminstone räddat förintelsen i havet. Våra utlöp från baltikums älvar via östersjön i  sundet och bälten skapar en unik blandning av marina arter och limniska arter. Vi kan fiska långa, lax, öring, horngädda, vanlig gädda, plattfiskar, torsk, makrill, vitling, sej, bleka,abborre, multe och många till. Området är faktiskt inte större än man når det på några timmar, vart man än vill fiska. Vill man specialisera sig på vrakfiske i norra sundet eller i södra kattegatt utgår man från Mölle eller Torekov. När vår säsong stänger för öringfisket tar det 20 minuter till Danmarks fina kuster. För att inte nämna deras åar. Skjern å och Karup å är mina favoriter, men det finns många till. Även om flugfisket alltid ligger mig varmast om hjärtat kan jag mycket väl tänka mig att meta plattfisk. Inte minst för smaken på tallriken. Att bara bruka C&R ser jag som ett tvivelaktigt nöje som bara ger ” djurens vänner ” vatten på kvarnen. Vårfiske i åar och älvar är det enda undantaget, samt fiske på stationära bestånd i sötvattenmiljö. Ett bra exempel är Tjounajokk. Man ska fiska för att kunna behålla någon fin matfisk. Åtminstone om man äter fisk. Fisk är ett av våra absolut nyttigaste livsmedel. Det är det goda fleromättade fettet som kolesterolet sänks av. Jag återkommer till goda och enkla recept senare. Just nu har vi sommar. Och ett enormt utbud av aktiviteter i vår herres hage. Min hage är just nu vår trädgård. Eftersom ytan längs Råån består av 3 hektar mark, dels fårbete dels trädgård är det alltid att göra. Att forma, bygga och skapa vackra saker ligger mig varmt om hjärtat, vare sig det är en å eller en bit mark. Vissa är nöjda med allt, vissa raserar allt, och många med mig vill bygga. Att använda huvud och förmedla detta till händerna och riktigt känna skaparkraften är njutning. Inte alltför sällan kommer pannlampan till nytta när ljuset försvinner. Inga sömnproblem förekommer. Njut av dagen. Roger

Många undrar vad som hända skall med Råån. Som jag ser det är ingen oumbärlig, inom vilket område det än må vara. En omfattande grund för ån är lagd, och när Anders Eklöv presenterar fiskevårdsplanen för Råån har styrelsen i FVO i princip bara att följa denna. Vad man kanske saknar efter mig är en biologiskt/ekologiskt kompetent person. Det finns flera lämpliga kandidater. Den jag presenterar hoppas jag accepterar, och att styrelsen tar in denna unga man utan att jag förekommer vare sig valberedningens eller styrelsens val. Jag är övertygad om att personen i fråga kommer att göra ett mycket gott jobb för ån. En dörr slår igen, och en annan öppnas, med helt annat ansvar och frihet än under det segslitna och byråkratiska kommunala skranket. Vad som kan förvåna mig är att nuvarande politisk majoritet, med fri konkurrens som ledstjärna, inte vill släppa offentliga upphandlingar till sin fulla frihet. Små entreprenörer har inte ens en möjlighet att lägga anbud. Man bakar ihop olika degar och hoppas det skall bli ett gott bröd. Det återstår att se. Hursomhelst skiner solen på oss dödliga som inte förstår politikens finesser och maj visar sitt vackraste ansikte för de som har förmågan att se. Vårt 100 åriga äppleträd är i fullt blom i backen ned mot ån. Det är så fantastiskt vackert mot en blå himmel att jag vill ta upp mitt målande igen. När jag såg Gantoftakonstnären Lennart Möller målade upp ett alster såg det så enkelt ut att en treåring kunde göra det. Själv med penseln blev det mest som en soppa, trots lite talanger inom genre´n. Kusten börjar sega lite på öring, men det är bara att sadla om till natt för de som kan, och orkar. Tempen är låg igen och detta gynnar fisket. Laxen är på G men behöver lite mer regn för att sätta fart på själva bitvilligheten. Själv har jag inskränkt de senaste veckornas fiske till en rev i stortån från hängmattan vid ån de få stunder jag har över. Utan mask. På sitt sätt är det också ett fiske, men i en annan dimension. Snart nog börjar ån gunga när friska krafter är på väg. Stort nog drar svallet längs åns alrötter. Då vaknar jag ur hängmattan – var så säker. R