Maj har inlett ganska kylslaget såhär långt med instabilt väder. Rönneås laxar har fått tre försök utan att se skuggan av den åtråvärda atlantvandraren. TTT står för tid, tillfälle och tur där tiden är den mest bidragande faktorn till kontakt med laxen. Målsättningen är som vanligt en enda vårlax, och med det är jag nöjd.

På tal om vårlax kom diskussionen om laxbeståndet i Rönneå upp när jag häromdagen hade nöjet att hjälpa till med en annan atlantvandrare som har omvänd livscykel jämfört med laxens anadroma biologi. Ålen som idag är rödlistad och vars bestånd verkar falla ihop alltmer börjar ändå vara föremål för åtgärder i framtiden. Anders Eklöv har forskat på ålen och då framförallt migrationen ut till Atlanten och i synnerhet överlevnaden vid kraftverken i Skånes åar. Just i år står Rönneå på tur med sina 3 definitiva vandringshinder vid Klippan. HD hade en informativ artikel i saken i fredags.

När jag stod och kände av miljön kring dessa sten & stålkonstruktioner som ligger där som en monumental vägg för livet i åar och älvar blir man alltid lika konfunderad. Utan någon som helst motprestation för det liv man stoppar på sina vandringar kan den heliga vattenkraften med ockerpriser på KW och som extra krydda elcertifieringsbidrag från våra skatter likväl slippa undan sitt biologiska ansvar. Detta år 2012.

Idag äger Skånsk energi alla de tre kraftverken som stoppar fiskens vandringar i Rönneå. Tre kraftverk som försörjer ca 600 normalvillor med el. Jodå, för 600 villor offras en å med nyligen konstaterad vild lax enligt de genetiska tester Anders och en forskarkollega utförde i fjol. Skånes enda å med vild atlantlax.(undantaget Stensån)

Jag står i en vattenmiljö med fantastiska biologiska och ekologiska värden där det strömmande och forsande vattnet under årmiljonernas lopp slipat ner klipporna vid dessa kraftverk. Fallhöjden är imponerande och tänk att få se vild lax kasta sig uppför forsarna vid Stackarp, Bruket samt Forsmöllan och fortsätta vandringen upp i Rönneå, upp mot Ringsjöarna. Uppströms Forsmöllan finns fina biflöden och partier i huvudfåran som med lite hjälp kunde producerat bra med lax och inte minst öring från havet. Ybbarpsån, Bäljaneån 2, Snällerödsån och än flera ligger där i träda för havsvandrande fisk. 600 villor…

Idag tvingas vattnet ner i en tunnel och de blottlagda naturliga fallen och forsarna är tysta och döda. Det sipprar lite i de fåror där kubikmetrarna förut fick fritt lopp och dånet var säker avsevärt vid högflöden. Tanken kommer igen. För 600 villor. Det räcker någon andas på effektuttaget på Ringhals för att uppnå dessa ynka kilowatter.

Anders diskuterar just framtida fiskvägar i Rönneå. Han ser positivt på Eus miljömål och bevarandestatus för vattendragen. Det ger både laxen och mig själv hopp…

När hoppet tänts börjar min hjärna konstruera de olika fiskvägar som behövs för att laxen ska nå Ringsjöarna..
Forsmöllan är relativt enkel, Bruket likaså. Stackarp är allt kvivigare med sin höga fallhöjd och topografin runtom dammvallen. Men visst går det! Hoppas man får se saken live innan man intagit horisontalläget 6 fot under jord.

Än än bättre tanke är att medverka till saken på ett konstruktivt sätt. Det mest konstruktiva är att spränga bort bråten och låta Rönneå gå i sitt lopp där den gått i årmiljoner. Nä, nu gör jag slag i saken och åker upp till Rönne med fiskestangen. Utan TNT och semtex. Men visst hade det varit kul..!!! Roger

Jag är inte avundsjuk heller. I de små bostadsområdena med sina ännu mindre trädgårdar, där alla hus och gator ser likadana ut, och där bilparken endast innehåller BMW, Audi eller Mercedes tröttar ut mitt sinne för mångfald och frihet. Man ser in till grannen, hör grannarna och får inte den intregitet åtminstone jag behöver för mitt välbefinnande. Samtidigt är jag ytterst medveten om att vårt boende är unikt.
På de 4 hektaren går får och betar på knappt tre hektar, en hektar är trädgård. Sedan tillkommer några tunnland extra bete. Vår jeep har förvisso sett sina bättre år men är en särdeles kraftfull ”traktor” och kan dra ton om så behövs, även i kraftigt motlut. Påminner mig om en ardennerhäst, långsam men obeveklig. Bucklig, rostig, spruckna vindrutor, intryckt stänkskärm som haft kontakt med några hjortar. Lite kul att se när de tyska SUVarna med lågprofilare skall ta plats i trafiken, nyputsade och fina.. När de ser min bil håller de sig undan. En buckla till gör inte så mycket…

När jag sitter i månaden maj på en solig sydslänt ner mot Råån och betraktar detta vårt paradis på jorden så infinner sig tanken om att bo såhär skapar speciella insikter. Tanken som ploppar upp är hur en människa formas av sin omgivning?

Nu har tranorna sedan länge passerat på väg norrut, storspoven ligger på ägg i ängsmarkerna och den sista gästen anlänt i form av näktergalen, jodå, jag fick höra den första den tredje maj nere på Örby.
Trädgårdssångaren och rödstjärten har anlänt. Alla de 40 uppsatta holkarna har inbyggare och trafiken är hetsig i tider med nya kullar. Gäddorna har lekt klart och kabbelekan lyser upp åbrinken med det klaraste gula skimmer som finns.

Kan man inte behärska det mesta och dessutom inse att ca 40 timmar är det minsta i veckan man må lägga på hemmet så ska man inte bo såhär, åtminstone inte om saker och ting ska vara i hyfsad ordning.
Undan för undan formas marken till de ändamål man prioriterar. Viss ödeläggelse räknas in med 2 jordborrande taxar som prioriterar sorkar och råttor, eller ja, allt levande som är oförsiktiga nog att leta sig in på tomten. Jag förstår mig inte på katter som hittar in när allt stinker hund. Hinner de inte upp i träden så tar taxarna dessa vild och tamkatter. Resultatet är inte vackert.

Frukträden står i sitt fagraste flor tillsammans med häggarna nere vid ån. Humlor och bin pollinerar surrande i det vita blomsterhavet. En mild sjöbris för med sig lukten av sälta.
Sältan ger direkta återkopplingar till segelbåten och havet. Efter långa och intensiva kvällar åkte vår danska Späckhuggare i sjön igår. En segelbåt som ingen annan i mina ögon. Formad som en val, och med synnerligen goda seglingsegenskaper i tufft väglag och lätta brisar. Formgivningen är lite speciell, rund och med mjuka linjer.

Jag inser att mitt liv är precis som jag vill ha det. Frun och jag är rörande överens om att våra transporter går mellan båt och hem. De andra transporterna innebär omvägar för att slippa staden och inrättningar som Väla. Idag är kroppen stum och bultande, nattjobbet att dra ihop allt stängsel tog sista energin igår. Solen värmer och det enda som låter är vindens brus. Kan det bli bättre? Roger

Självfallet kan man vända på myntet. Det kan ju vara bra om någon alltid vet var man är och vem man kommunicerar med. Den sidan av myntet ger mig vissa rysningar. Jag vill definitivt inte vara något objekt som storebror kan följa med vare sig elektronik eller annan sofistikerad övervakning. Förutom några mopedtrimningar i tonåren finns inga prickar eller brottsliga gärningar. Utan att vara schizofren eller att ana ugglor i mossen, så smakar dessa lagrade uppgifter om dig, dina vänner och bekanta lite åt det beska hållet. För att inte säga ett förtäckt hot. KGB och STASI ville på sin tid veta exakt vad våra hjärnor tänkte och kartera in oss i olika lojalitetsregister som passade den politiska profilens enkelriktade korridorer. Kort sagt, jag vill själv bestämma om och när jag vill bli övervakad. Men det valet har jag inte längre. Är det demokrati och frihet? Lägger man så till vad en överstatlig koloss ska bestämma över mitt huvud känns friheten än mer kringskuren. Givetvis syftar jag på en ekonomiskt konkursfärdig sammanslutning som heter EU. Vill de boende i mellansverige ha 500 vargar drällande mellan gårdar och tun? Är vi beroende av att gurkor måste vara formade enligt EUs standard? Ska norra Europa stå som bankgarant för sydeuropeiska länder som fullkomligt baserar sina ”levnadsomkostnader” på andra nationers ekonomiska ansvar via bidragsystem som egentligen bara är en form av parasitism? Lägg så till vad alla de vise män och kvinnor kostar som minglar omkring i Bryssel och Strasburg. Det blir en dyr nota.

Ur övervakningssynpunkt måste ju rimligen dessa dignitärer vara betydligt mer intresserade att övervaka. De hanterar ju maktens kärna. Låt oss ta ett exempel som vår käre utrikesminister Carl Bildt. Hur uttalar han sig om demokrati? Inte lätt att svara på med en fot i vardera läger. Det kan ju skilja sig från en dag till en annan. Saudierna benämnde Carl som ett slags ”familjeföretag”, ett något annorlunda företag med brott mot mänskliga rättigheter och diktatur som affärsmetod. Dessutom ger den politiska positionen Carl väldigt god inblick i företagsamheten i s.k U-länder och i synnerhet vad den ständiga kassakon oljan beträffar. En förnämlig position att skaffa sig informella tips i bra affärer.. Lundin Oil är förmodligen inte det enda inhoppet för den gode Carl. Tänk att övervaka vad alla dessa makthavare gör och hanterar i sina personliga akter. De reser och tar för sig på olika sätt med våra skattepengar, en annan form av demokrati. Omvänd Robin Hoodare..?

Det är lätt och enkelt att hitta fel och kritisera. Det är betydligt svårare att ge beröm och glädjas åt människors framgång och lycka – kan tyckas.. Men det finns positiva saker sett ur statskassans perspektiv. I takt med att utförsäkringarna ökar så ökar också självmorden för de drabbade i utförsäkringens skara. De ser ingen annan väg ut när pengarna inte räcker för det nödvändigaste i livet.
Sådant sparar ju pengar vilket alltid är bra för nationens statsfinanser. Så länge du jobbar och betalar skatt duger du, blir du sjuk så väntar en modern metod av ättestupan. Pensionärerna har inte fått sin pension uppräknad i dagens penningvärde på årtionden. De som jobbat ihop till landets välmående och välstånd avtackas med ett liv som fattigpensionärer efter avslutat förvärvsliv. Inte mer än rätt. Från att varit i kategorin närande är de nu i den tärande sidan. Motsatsen måtte ju vara politikernas egna förmåner och löneuppgradering. Blir man arbetslös finns alltid poster som landshövdingar i mindre utstickande län att hämta hem livets nödtorft i. Har man aldrig tillhört den närande sidan så ser man sitt livsperspektiv från den tärande sidan och kan på så sätt alltid rättfärdiga sina demokratiska rättigheter.. Skulle det gå riktigt illa har man som riksdagsledamot garantilön på en nivå som är högst dräglig när arbetslöshet inträder. Dessutom livet ut. De som utförsäkras och har a-kassa har fått sina villkor kraftigt försämrade. Nånstans måste ju gränsen gå för vad som är humant i dagens Sverige. Den enes bröd..

Till mera jordnära ting som man kan ta på med lite bättre utsikter.. Snart nalkas den sköna maj med fröjd och fägring stor, de hundraåriga äppleträden får snart nog sin vackraste skrud av vita kronblad.
Vitsipporna fyller marken i lund och skog med sin vita brollöpsskrud. Vilken dag som helst kommer vår skönsjungande trubadur från söder. Näktergalen har minskat avsevärt i vår närhet. I början av 90-talet räknade jag in 8 revirmarkerande hanar inom hörhåll. Idag är tre kvar. Efter ”gallringen” och ”vården” av naturreservatet mittemot har de idag existerande hittat sitt hem på vår sida och på vår mark. Att spara buskage och snår är att bjuda in fågellivet inpå husknuten. I Helsingborg skövlas dessa snår och tätingar bort i ökande skala. Trenden är öppna landskap utan skydd mot insyn. Man röjer och håller på mitt i häckningen. Den ena avdelningen i kommunen motverkar vad andra avdelningar försöker uppnå i meningen med naturhänsyn och biologisk månfald.

Klippa gräs eller såga bränne? Tvätta bilarna eller ge sig på båten? Underhålla träarbeten eller så in nytt gräs? Gå ut med hundarna eller ta bort fårstängslet? Mekka med bilar och gräsklippare?
Plantera och rensa rabatter? Nej, det lutar åt laxfiske och kanske en tur upp på vildsvinsåteln. Ibland måste man släppa alla krav på sig själv och njuta i månaden maj. Sköna maj, välkommen..! Trevlig helg. Roger

Här hemma i Rönne å beräknas att ca 15 laxar fångats. Medelvikten ser ut att bli fin i år.. Mats Åstrand, ägare till Fiskedepån har i vanlig ordning gjort anspråk på att vara en särdeles ihärdig ”laxmördare”.
Med hittills tvenne fina vårlaxar lär han väl vara nöjd någon dag… Alla de år jag känt Mats har han fiskat lika ihärdigt och med en intensitet som går utan på det mesta. En bragdmedalj för ihärdigt laxnötande borde han fått för länge sedan.. Mest imponerad är jag nog att han behåller samma nivå på sitt fiske, årtionde ut och årtionde in. Såklart ger det fisk. Han har kämpat mot många laxar i sin dag, men den största kampen var mot den cancer som Mats slutligen vann över, mot alla odds. En fantastisk livsvilja!

De som funderar på lax bör ha lite med sig i bagaget inför utmaningen. Beten mm överlåter jag åt andra att tipsa om, initierade fiskare tillägnar vissa beten, linval och färger magisk fångstkraft…
Regel nummer ett är att vara beredd på många timmars nötande. Som god tvåa är att inte stå och banka på kända laxstånd med plåt, balsa eller dunkrok timme ut och in. Få laxar tar en ståndplats med ideliget störande på den tilltänkta ståndplatsen. Ett rörligt fiske är oftast givande. Fiska av sträckan, låt den vila och gå på den igen. Som nämnts innan, laxen kan ställa sig både här och där, på biotoper som inte direkt förknippas med lax. Benen är en av de största tillgångarna i detta slumpartade fiske.

På 80-talet fiskade en annan generation i Rönneå. Lars Lindskog, Arne Tönnesson, Bonnie Carlsson, Arne Karlsson, Kenneth Andersson och några till syntes vid ån. Som nybakad laxfiskare fick jag många tips och råd. Vissa andra råd, speciellt om mer eller mindre hemliga ståndplatser var det lite tunnare med. Men till slut ploppade den ena och andra ståndplatsen upp. Utan att precisera stånden, så finns det sträckor som inte fiskas mer än högst någon gång per säsong. Trista och långsamflytande sträckor. Så klämmer det ihop och blir lite sedimentpucklar i bottentopografin. På sådana här små stånd kan det slå till med nystigen lax när man minst anar det. Det har räddat min(a) laxar månget år. När alla runtom fått sin lax och eget spö fiskat tomt infann sig förr en viss stress över att inte känt ett liv i andra änden på linan. Och man intensifierade fisket än mer. Ett år var uppgången iof bra men jag hade inte tid eller kom fel när det var som hetast. Då gav fotarbete och ofiskade små och okända laxstånd till slut resultat. Dessa fiskar hade stannat på okända stånd, släppt sina lus och tagit stånd nedströms i systemet när huvudtroppen gått vidare uppåt. Någon vecka till så hade dessa aldrig bitit på när de surnat till på sin ståndplats.

I love Hbg. Orden står för att Helsingborgs Stad ska vara ren och fin. Utan massiva insatser från de kontrakterade entreprenörerna, frivilliga och föreningar hade staden sett ut som Filbornatippen i mindre skala. Det stod att läsa av en nyinflyttad att hon upplevde staden som en av de skräpigaste som skådats i landet. Jag håller med. Med den skräpkultur som råder och som vunnit mark de senaste decennierna har miljötänket nära nog försvunnit. Man vänjer sig vid att det ser ut som i sydeuropeiska länder. Snabbmatsstationerna som McDonalds, Max och Burger King skapar en kultur som öser skräp över staden. Det där med ”Made to go” på emballaget kunde lika gärna varit ”Made to throw”. Sedan ska skattebetalarna ta kostnaden för att samla upp skiten. Varenda P-ficka på Söderåsen är nerskräpad av denna lort. Hur svårt är det att samla allt i en kasse och kasta den i behållare eller hemma? Flagrant lathet och inställningen – det skiter väl jag i – råder. Att skriva om detta här är egentligen helt meningslöst, jag förutsätter att lortgrisarna sällan ens läser text på vitt papper.

I politikens fantastiska värld försöker M att komma tillbaka till bättre opinionssiffror. S har gått starkt framåt sedan Lövfen gjort intåg och hissat upp siffrorna ganska rejält. Man byter partisekreterare och möblerar om i staben runt Reinfeldt, Borg & Co. Men något fattas i alliansen. Vart tog incitamentet till nya grepp och visioner vägen?
Sedan följer käbblandet och den vanliga retoriken och pajkastningen. Jag blir både förvånad och irriterad när det visar sig att M sedan 2007 tagit 18 miljarder från arbetsförmedlingen till andra s.k investeringar eller vad miljarderna nu gått till… I en tid med hög arbetslöshet där näringslivet inte får tillgodosett sitt behov av kompetens, där matchningen mot de krav företagen ställer, där tar man bort medel till insatser för att komma ifatt behovet. Jag förstår inte tankegången. Företag inom IT- branschen tar in datakompetens och spetskompetens från exempelvis Indien mfl länder. Är det inte där vi skulle haft nationell kompetens att matcha med?

Och småföretagssamheten..? Den hör man inte mycket av mer än fagra ord. Trots småföretagens organisationer och önskan om underlättnader och förenklingar av pappersbördan har inget hänt i någon större omfattning. Eftersom alla är överens om att det är småföretagens tillväxt som ska minska arbetslösheten är insatserna för dessa småföretag bara tomt svammel. Precis före valet blir alltid vi små omhuldade av samtliga partier, sedan glöms vi. Om valet varit idag så hade S och de rödgröna vunnit. Men en fråga kvarstår. På vilken politik? Att svamla runt är inget som inger förtroende. Exakt hur ser S förslag ut, och vilken realpolitik mynnar det i? Som nämnts tidigare. Vilka alternativ har väljarna? Ibland känns det som ett val mellan pest och kolera när politikerna kryddar sina valmanifest och grytor i ansvarsfrågan om hur att ha den största sleven i maktens köttgryta. Vare sig mer eller mindre. Trevlig Helg. Roger

Uppe på toppen av en kulle har man fantastisk vacker utsikt över dalgången och ån. Det kändes bra att vara här igen. Fiskebrodern satte ihop sitt flugspö och jag tog spinn. Så var vi ju helgarderade!
Flera fina strömpartier för fluga finns och flugan fick givetvis fiska först som seden är.. Jag visste några tidiga stånd lite längre upp som med en massa tur och lyckliga omständigheter kan hålla vårlax. Vårsolen tittade ut och storspoven kvillrade nerströms ute på maderna. En del ungdomar stod och kastade längs ån. Det var länge sedan jag upplevde att det var nyttigt att fiska, kanske inte så mycket för det prestationsinriktade fisket, utan som ren avkoppling. Och visst, biter en vårlax så är ju fiskesäsongen fulländad!

Efter lite nötande på bra laxstånd kände vi för fika, tände vi en liten brasa, grillade korv, snackade lite och lutade oss mot en grovstammig bok, mitt i solens strålar. Det är precis så här man ska fiska tänkte jag. Ingen stress för fiskets skull, bara så gott att njuta av en fri dag.

Nej, vill vi ha lax får vi fiska på tänkte jag.. Så fort man tar in gammal rutin! Den laxfeber som tog många år att mätta tog självfallet annan och lika viktig tid. Men febern var hög så ursäkter för att fiska fanns det gott om denna tid. Vi tog lä för den lite råkalla vinden i åbrinkens skrymlen och småpratade om fiskevård och annat. Jag tragglade på nedströms med min lilla finska plastbit utan några kontakter, och jag erkänner gärna att det hettade lite på bra laxstånd som gett fisk förut. På något märkligt sätt kommer man ihåg de laxar man fått i ån. Det blev en del på 30 års fiskande. När det gäller laxen vet man aldrig var den har sin gång… Flera gånger har jag fiskat i nästintill gäddbiotoper med väldigt lugnt vatten och fått frisk vårlax!

En frisk vårdag ute i vår hage och väldigt mycket syre. Ingen fisk men minst lika givande som dag betraktat. Vacker natur, gott sällskap och massor med luft. Ibland behövs inte så mycket.. Roger

Som alltid är våren aningen paradoxal, man vill sitta och bara ta in den, samtidigt som allt ska fixas inför den. Jag gör både ock.. Det ger mig lite bättre samvete helt enkelt. Det var länge sedan jag kände sug efter fisket med spö.. Men det är något magiskt i vårsolen. Att minnas alla de dagar längs Rönneåns brinkar går inte. I laxfeberns vildaste utbrott bestod hjärnan av 99 % lax och 1% livsuppehållande åtgärder.
Märkligt hur en fisk kan förblinda en så magiskt… Den förvrider sinnet på nåt oförklarligt sätt. En kraftfull, perfekt formfulländad torped, som skapt för jakt och uppför forsar och fall, mot strömmen. Alltid mot strömmen. En öring kan vara fantastiskt vacker, men en nystigen lax bländar allt! Och hugget.. så kraftfullt och distinkt! Nog om superlativer till laxen. Nu ligger spön, flugor, och attilraljer klara för morgondagen. Tänk om det slog till med en vårlax.. en fantastisk skapelse som efter 2 år i ån och lika många i marin miljö skänker åar, älvar och floder sitt liv återigen. Gnistrande blank som kromat silver, med kompakt kropp…

Solen dalar fort och jag vaknar ur drömmen om morgondagens lax. En vacker vårdag går till ända och trastarna lägger melodiska slingor ut i dalgången. Ungdomarna vrålar nånstans, motorer likaså.. livet återvänder till Skåneland. Jag skulle utan bekymmer bo utomlands höst och vinter, men våran vår är nåt helt fantastisk! Roger

Så är vi hos doktorn, kanske för en allmän kontroll eftersom vi varit trötta och hängiga ett tag, kanske ont någonstans. Några dagar senare blir vi uppringda och blir kallade till en läkare. Vad är det nu?
Precis som det inte räcker med livets övriga vedermödor, där en kommer, försvinner för att ersättas av en ny möda av något slag. Beskedet från läkaren får dig att för första gången att konfrontera det som till slut hinner ifatt alla. Döden. Vi tar alla sådana besked på olika sätt, en individ ser bara ett svart, kallt och oåterkalleligt mörker. En annan fylls med adrenalin och kampvilja, beredd att slåss till sista droppen.

Jag har naturligtvis, i den ålder jag är, sett alla reaktioner på beskedet om att livet kan vara på väg att ta slut. Många goda vänner har vandrat vidare. Det är precis som om avsluten alltid kommer i flertal.
Inom loppet av 2 år försvann 3 människor som betydde mycket för mig, som vänner, men också själsfränder. Till synes friska, starka och människor med den där extra kampviljan som får saker och ting uträttat. Goda ting med mening. Varma och de som har den fina förmågan att ge av sig själv. Människor som vågar och har modet att låta alla lager av fernissa och ytor falla ihop och krackelera och stå nakna inför en. I sådana ögonblick skapas band som blir starkare än något annat. Vänskap och kärlek etsas in i våra själar. Inte den vänskapen som finns på medier som FB. Riktig vänskap.

Vad är svårast? Att få beskedet om sig själv, eller att den bäste vännen berättar om det annalkande? Jag vet inte hur det är att få ett sådant besked om sig själv, men vet väldigt väl hur det är att få av närstående. Det första intrycket är som att befinna sig i ett vakuum, tyngdlös, utan att finna vare sig ord eller väg. Vad man än vill säga låter det tomt och innehållslöst. Sedan kommer adrenalinet, som av sig självt. Kämpa, du måste kämpa. Vad du än vill ha och när du än vill prata så finns jag här. Din hand i min. Vi kämpar tillsammans. Du och jag. Sådana starka känslor kan ge den drabbade oerhörd vilja att slåss för livet men även att inse att mörkret alltid varit där trots all förnekelse. En insikt vi tenderar att alltid räkna bort.

De existensiella frågorna, de djupa som vi alla och envar bär på flyr alltid bort. Kanske är det självbevarelsedrift, kanske är det rädsla.
Lika självklart som vi tar livet, lika självklart kan det slitas bort på en sekund. I trafiken, sjukdom, destruktivt leverne och annat.

Mina vänner som seglat iväg hade njutit av denna aprilmorgon. Staren sitter i praktdräkt och rister i sin hyllningssång till våren och livet, ån rinner sakta och maklig förbi i bakgrunden. En öring visar sin rygg i ytan. Lärkan drillar högt i skyn, tofsvipan loopar och trixar. Rådjuren smyger fram i täppan för att dricka. Knopparna brister överallt. Det sprudlar och bubblar av livsglädje ur hundratals strupar som likt en orkester hälsar en ny dag välkommen. Solen ger sitt livgivande ljus åt allt.

Att ta tillvara livet på alla sätt är en verklig konst. Gör det! Roger

En motfråga är – vem kan då råda över konkursen? Det säger sig självt att så lågt anbud aldrig kan erbjuda den säkerhet och tillförlitlighet som anges i anbudets normer. Ansvar?

Polisen är också föremål för viss irritation från allmänheten. Dessbättre kommer det sedan ett tag tillbaka också intern kritik i poliskåren. Jag kan tänka mig att när person x plockats in och häktats för diverse småbrott genast försätts på fri fot så är en naturlig fråga för poliserna på fältet – Är detta någon vits överhuvudtaget? Samme mr.x hinner knappt ut från en ny bil stjäls, och timmen efter frisläppandet är ”affärerna” igång igen. Hur motiverade blir polisen att fånga in mr.x igen? Sedan kommer straffrabatter för mängdbrott och många småkriminella har trots många lagöverträdelser inte ens fått straff, vare sig i fängelse eller i form av andra repressalier. Kan det vara så enkelt att i likhet med den Perssonska psykreformen så bestämmer det politiska etablissemanget att det är ”billigare” att ha dårarna ute i samhället än inspärrade? Mindre kriminalvård, mindre psykvård och fängelser sparar ju ofantliga offentliga medel på bekostnad av vår trygghet och säkerhet i samhället. Kalkylerar man verkligen så cyniskt? Tja, lägger man ihop den samlade effekten av besparingseffekter för vår säkerhet och trygghet så är jag benägen att tro så.

Spetsar man till det så kan man väl ställa sig en högst relevant fråga i vilka kostnader det medför att ha full polisbevakning på diverse idrottsevenemang där fotbollen av någon anledning är otroligt omhuldad och subventionerad. Om uttryckningsfordon som ambulanser kan privatiseras, varför inte vår polis? Sätts polisen in vid bråk mellan supporters så får fotbollen bära sina egna kostnader. Det är ju bara att fakturera antalet poliser med nedlagda timmar. I affärsverksamheter som den med Bildts transport av uran till USA blir frågeställningen än mer befogad. Är det en polissak? Garantier lämnades av USA att detta plutonium aldrig skulle användas för militärt bruk. Tro det… USA har väl knappast utgett sig för att med fredliga medel hantera sin egen syn på världsordningen?

Vad laxfiske beträffar kan det bli en riktigt bra säsong. För alla de som lagt oändliga timmar vid Rönneås fiskvård så hoppas jag utdelningen kommer! Det är dessa eldsjälar värda med råge. Efter lite inhopp på olika sajter är det intressant att se de olika frågor nybakade laxfiskare har. Det mesta kretsar runt betet, oavsett det är fluga eller spinn. Visst är det betet som fisken tar, men utfiskning, tid på året och framförallt den kunskap hundratals, ja tusentals timmar, ger i lokalkännedom om laxens olika stånd för givna situationer som vattenstånd väger enligt min uppfattning tyngre. Står en nystigen lax på plats, nyss kommen eller i färd med att ge sig uppöver, då har flugans färg mindre betydelse. En atlantlax i denna situation biter på med önskvärd aggressivitet. En gyllene regel som man bör förvalta är – finns en så står det flera på sträckan. Det har jag konstaterat åtskilliga gånger! Sedan kan det gå veckor utan kontakt igen.

En besökare som testat i Bäljaneå beklagade sig stort över alla träd, buskar och bråte längs ån. Det gick ju inte att kasta någonstans.. Hur många laxar i mellanklass jag landat i detta fina biflöde till Rönne kommer jag inte ihåg, men det blev en hel del under årens lopp. Har man inte inställningen att likt en krypskytt verkligen använda prickskytte på de små fickparkeringar laxen här använder sig av så har man inget att hämta. Att få laxen att bita är en sak, att köra den i alla hinder är en konstart där turen oftast spelar stor roll. Jag glömmer aldrig fiskebroder Tommys min när jag gaffade en 5-kilos hängande i knävecken i åns uthängande algrenar på ett synnerligen besvärligt stånd. När jag skulle hiva upp fisken på säker mark träffade armbågen en avbruten gren som förlamade armen. Laxen lossnade uppe i slänten och kasade mot friheten igen.. På något sätt kom jag upp och lyckades att krama fast den vilt slående fisken mot bröstet. Våt, fjällig och lycklig stod jag där med lusad lax. Dagen innan hade jag tagit dubble´. Minnet är för alltid kvar. Fiskekompisarna menade på att jag haft enormt flyt, och visst, det förnekar jag inte. Men jag var där 7 dagar i veckan, i ur och skur, sol och storm. Det ger resultat.

Det är de många timmarnas fiske, utan lax, som oftast ger den kännedom och skicklighet som med tiden ger de efterlängtade laxhuggen i bättre frekvens. Samma sak när man sitter på vak efter de vilda grisarna i skogen. Vind, årstid, lokalkännedom och rätt utlagda åtlar längs växlarna ger fler skottchanser. Står man inte vid ån eller sitter på passet får man aldrig chansen, vare sig det är lax eller gris.

Dagens väder för sista påskdagen är inget som direkt drar därute. Hundarna sticker bara ut snudan och lyfter benet, sedan snabbt in igen och in till korgen vid elementet. Faktum är att de drar filten över sig också. I väntan på våren är jag benägen att göra som hundarna med en god bok i väntan på vårvärme och vårens tillhörande fröjder. 3 grader, regn och bra vind lockar inte. Roger

Vi blir omkörda därute. Vägen har ingen asfalt utan ett annat och för mig viktigare mål. Sveriges miljöprofil som ansetts ligga i det övre registret har halkat ned betydligt. De andra länderna kommer ifatt relativt snabbt, åtminstone i vårt grannskap. Anledningarna är många och varierande. Kollisionen mellan enkelriktad och kortsiktig tillväxtpolitik och långsiktig miljöpolitik är oundviklig. Det innebär att regeringen monterat ned den framåtskridande miljösynen alltmer. Biologisk mångfald ersätts av mänsklig enfald där vi är vi människor idag är tämligen ensamma högst upp på stegen. Vi har ju makten att bestämma livets villkor för alla.. Visst kan man fabulera och överdriva både hit och dit för att saker och ting ska passa den egna åsikten, och det görs säkert då och då. Men faktum kvarstår när man samtalat med vetenskapare och forskare i de läger som rör miljöfrågor. Miljöfrågor väger inte speciellt tungt jämfört med tillväxtpolitik. Lite trist ändå, bägge områdena kunde ju gått bättre hand i hand.
Men – det sker dock bra saker på miljöns altare. En stor juridisk fråga är att kraftverken som hittills sorterat under energiförsörjningen nationellt, och ekonomiskt för oss alla har numera överförts till att även gälla miljökonsekvenserna av denna ”rena och förnybara” energikälla… Att den ödelagt tusentals kilometer reproduktionsbottnar för vandringsfiskarna, och alla andra arter i dessa känsliga ekosystem pratas det mindre om. Den nya lagen tvingar kraftbolagen att skapa fria vandringsvägar och biologisk återställning av de biologiska värden och naturvärden som låsts in med höga betongdammar. Med elcertifieringen gör statsbidrag även mindre och lika biologiskt värdefulla små vattendrag ”lönsamma” att exploatera på vattenkraftens altare. Behöver jag påpeka att dina och mina skattepengar går rakt ner i fickan hos de enskilda exploatörerna..? Små vattendrag som förut inte varit lönsamma är det plötsligt med statliga incitament. Minimitappningar och fiskvägar står givetvis inte högt upp på dessa enskilda små kraftintressenters önskelista. Det innebär avledning av det vatten som man tjänar KW och pengar på. Som ett svar på posten beklagar sig företrädare för kraftverken väldigt negativt. De små tappningar i fiskvägar och genom turbiner som ger exempelvis lax och öring fri väg till lekområden högre upp i vattensystemen verkar nära nog orsaka konkurs för dessa stora ägare till våra kilowatter, gigawatter och terrawatter.. Hur ska man ersätta all denna utspillda kw den biologiska mångfalden kräver? Inte för jag är anhängare av kärnkraften på lång sikt, men man kan ju börja att köra de befintliga kärnkraftverk vi har.. Att stå stilla ett år med en kvarglömd dammsugare i reaktorn ger ju inte mycket ut på nätet för oss konsumenter, speciellt inte i södra landet som numera är det dyraste alternativet. Där det bor flest och där det används mest energi lägger man på högre avgifter.. Precis som vanligt i det tungt belastade Sverige, sett ur skatter och avgifter. Det lilla spill man släpper i torrfåror, fiskvägar och använder till minimitappningar låter som ett gigantiskt ”slöseri” från kraftintressenterna. Med tanke på de enorma miljardvinster kraftintressena skor sig på ur vår lilla plånbok, och som ökat efter avregleringen, trots man lovade motsatsen, är dessa droppar en veritabel piss i Nilen… Nåväl, nu får dessa betongkolosser annan och mera relevant miljöprövning. En god vän som är välkänd inom fiskevården blev dessutom erbjuden en plats på kammarkollegiet i Växsjö. Sådana poster på beslutande myndigheter betyder mycket för modern och insiktsfull vattenvård. Hopp finnes således!

Som nämnts förut lyssnar jag mycket på radio och de kanaler som erbjuder kunskap. SR och program 1 är ett varierande och informativt program som även rör mjukare och mera mänskliga perspektiv med insikt och tanke. De idag så populära ”svammelkanalerna” som endast verkar tillgodose radiopratarens egenkärlek till sin egen röst och helt innehållslösa, tomma prat med ideliga reklaminslag är inte ens med i mitt val av kunskap. För TV kanalerna gäller samma. Jag värderar våra sverigekanaler högt vad gäller samtid, förmedling och framförallt – kunskap!

Ett program handlade om psykopati, människor med en egenskap som står högt i kurs i vissa samhällsfunktioner, men hos de allra flesta faller i direkt dålig dager. Att vara psykopat innebär inte alltid att personen ifråga är seriemördare eller våldsverkare. Fakta visade att många av näringslivets toppar hörde till gruppen psykopater. På gott och ont, beroende på personlig smak och gärning.
Kännetecken för psykopater är förhållandevis enkla. De uppvisar ingen som helst empati utan beräknar kallt de egna fördelarna på andras bekostnad, hänsynslöst. Kort sagt går de över lik för att sko sig själv. De kan vara ytterst charmiga och den egenskapen gör att de s.a.s tar sig in hos de människor de ska utnyttja framledes. Just detta särdrag passar ju in på flera områden. Jag är benägen att tro, dock inte i kyrkan, att denna egenskap passar bra inte allenast för näringslivets toppar. Den passar som hand i handske för en politiker i karriärstegen mot maktens boning. Kontroll och makt är psykopatens signum. Nu innebär detta naturligtvis att inte alla politiker klassas som psykopater, men dessa revir bör ”dra” bra i dess egenskaper. Hursomhelst, defekten som det ändå är, programmeras via de genetiska anlag vi ärver. Om det sedan blir en snäll psykopat eller en kallhamrad lustmördare bestämmer miljön under uppväxtåren. Förmågan, eller egenskapen, att ta till våld för att få sin vilja fram och utan samvete döda och lemlästa orsakas av en gen som kunde spåras många generationer bakåt. I ett släktled på den manliga grenen hade 16 mord utförts. I dessa genstudier upptäcktes också en s.k ”krigargen”, en våldsam liten genetisk pålaga som skapat ordentliga våldsamheter i släktleden. På detta område kan arv få helt annan betydelse än klingande mynt på bankkontot. Vi ärver egenskaper vare sig vi vill eller ej.

Upp till 30% av befolkningen har andra egenskaper än de ”normala” begåvningar vi har i våra personliga koder. Det närmaste jag själv kommit frågan om obalanserat leverne var mera relevant förr i yngre år.
Gick saker och ting inte min väg så infann sig ett våldsamt temperament. Jag lemlästade aldrig någon, men det kunde mycket väl få utlopp över döda ting. Självklart är det inte bra för vare sig omgivning eller de prylar som drabbades. Det blev att inse tålamodets dygd gav mera än hetsiga och förödande utbrott. Just denna tid var omgivande press stor både i arbetsliv och privat, gissningsvis en starkt bidragande faktor till hjärnsläppen under denna tid. Det gick över. Om mina förfäder planterat sin elaka gen i mitt register är ännu okänt. Det visar sig att ett annat starkt påverkande ämne framförallt hos män spelar vital betydelse i de fall hämningarna släpper. Testosteron är det manliga könshormon som triggar ordentligt i våra system. Onaturligt intag av detta könshormon, påverkan av alkohol och psykopatiska drag är ingen bra mix att förbereda helgens festande med. Helt oprovocerade attacker på oskyldiga människor är en följd. Just de attacker som ökar mest.

Tankarna går till Rönne å. Undrar just om det kommit upp fler? Nja, jag tror jag åtminstone börjar rota fram spön och prylar. Kommer lite mera värme så bär det av. Ved och korv, en filt och fika är minst lika viktigt. Har man med sig trevligt umgänge blir det hur bra som helst, även utan lax. Roger

April är en härlig månad. Allt händer samtidigt ute i våre herres hage. När solen strålar får det en näst intill magisk inverkan på allt levande. Vi vaknar upp ur vinterdepressionens grå och blåsiga tid och den lilla tallkottkörteln skickar iväg signaler till det endokrina systemet. Testosteronhalten ökar och plötsligt ser man lite ljusare på tillvaron, inte minst på den romantiska fronten. Är man laxfiskare så vaknar den så beryktade laxfebern, en febrig tillvaro som i värsta fall slukar all tillgänglig tid.. När man var inne i detta rus försvann den övriga världen i ett töcken. Spö, flugor, vattenstånd och fångstrapporter fyllde all tillgänglig hjärnverksamhet. Själv insåg man aldrig vilken beroendeframkallande drog det var. När ruset avtog efter 20 år insåg man att det fanns annat här i livet också.

Idag känner man att tiden är inne för våra atlantvandrare på sin resa mot lekbäddarna och njuter på annat sätt. Det drar inte på samma sätt i flugarmen längre, men man gläds över färska rapporter från Lagan, Rönneå och Skjernå. Säkerligen har fler åar fått sina första vårprimörer till påskbordet. Lagan har ju startat upp fisket allt tidigare sedan man satte ut smolt i detta totalt sönderreglerade vattendrag, en gång Sveriges laxrikaste å. Förutom lilla biflödet Smedjeån är all lax odlad, tyvärr.. Rönne å, Stensån, Genevad och Hallandsåarna med vild lax ligger lite närmare hjärtat, och speciellt Rönne å. Inte så märkligt med alla minnen som hämtats i den lilla nordvästskånska pärlan. Jag kom inte in på Skjern ås hemsida men fick bekräftat att två laxar landats i Rönne å, lusade och granna som bara aprillax är. Nu blir det väl lite rusning som vanligt där alla kör runt och försöker hitta ofiskade platser. Den där stressen har inget intresse längre, det har man nog av i dagens värv. Någon gång far man upp i finväder, tar med god mat, en brasa och ivriga barnbarn på fiskafänge. Motion saknas inte vid allt klättande i träd och fastsatta krokar i åns vasskanter när de små kastar både här och där.

I Råån fiskas det som vanligt på besor med mask och annat. Görarpsdammen är föremål för fiskare utan kort och med målet att fånga öringar i fyllda plastkassar. I vanlig ordning är det en övervägande del gästarbetare utifrån som struntar i seder och bruk. Hela ån ger ett skräpigt och ovårdat intryck med emballage/hinkar/övrigt skräp mest överallt, mest efter de fiskande. De vårstädningar vi gjorde förut är ett minne blott, trots det finns med i upphandlingen. Träd har fallit över stigar och spångar och legat där länge. Spångarna som sattes vid ån kräver såklart underhåll, men det verkar inte anammas. Mellan vassen och Landskronabron ser det ut som en mindre filial till filbornatippen. Dessbättre har någon vänlig själ fixat 2 av de förfallna bryggor som havererade i vintras. Engagemanget verkar annars vara rätt svalt.
Det ser ut att bli anmälan för ingreppen som utan vare sig tillstånd eller utförande som utfördes i Lussebäcken. Miljöbalken är tydlig för vattenverksamhet. Att lägga i massor av grovt krossat makadam ser inte speciellt naturligt ut. Det ser mer ut som vägverket varit framme. Att det skulle leda till åtal/straff får ses som en utopi. Av närmre 400 miljöbrott som anmäldes i Skåne har 7 gått till åtal. Det vittnar om hur de styrande prioriterar miljöbrotten, resurserna får ju prioriteras såklart.

I Malmö har man fått 300 poliser extra men inget på annat än att folk i vissa stadsdelar skjuter på varandra hej vilt. I uppdrag granskning tog Janne Josefsson ut Ilmar Reepalu till en beryktad stadsdel. Det tog inte 2 sekunder innan bossen på gatan undrade vad fan de hade att göra på hans gata. Att det verkligen var denne unge mans gata rådde det inga som helst tvivel om, med eftertryck! Det blev ett laddat ögonblick direkt när Janne fick gå emellan den käre Ilmar och gatans boss!!! -Jaha sa bossen. – E du den där Ilmar Reepalau ? Den där som styr i Malmö? Du? Du är bara en clown, haha.. Trots att Ilmar sade polisen hade kontroll över området sedan en större insats rensat upp i kriminaliteten såldes droger från langare till köpare direkt teamet gick in! Hur såg det ut innan upprensningen, eller vad man nu kallar det? Det var gängens totala dominans över samhällets lagar. En annan värld. Utan normalt arbetsliv att erbjuda alla invandrande människogrupper havererar den flyktingpolitik som gjort stadsdelar till ghetto för de boende. Är det Sveriges gest för att visa bistånd och ”solidaritet” mot de som flyr krig och elände? Placera människorna i miljonbyggen på försörjningsstöd som inkomstkälla? Att det havererar och skapar en destruktiv miljö samt grogrund för ett annat samhälle är självklart. Det borde de vise på andra sidan förnuftets lagar också förstått. Men våra makthavare blundar och ser inte den tickande bomben som bara tickar vidare. Socialdemokratin har stort ansvar för denna tilltagande segregering.

Storspoven minskar alltmer och arten visar sig vara väldigt stationär i häcklokalerna, likt laxen. Förstörs lokalerna tar man bort de spovar som är predestinerade för sin lilla ruta på jorden. Man har försökt återställa lokaler på sina håll, men inga spovar kommer åter på många år. Det om något visar hur komplexa de biologiska och genetiska systemen är. Vi som behöver GPS för att hitta till obesökta platser klarar sig fåglarna utan. Alla system är inbyggda sedan årtusenden. De behöver inte nya modeller av high tech varje år för att överleva, deras befintliga är utprovade och för arten till häckningar, mat och övervintringslokaler. Längs Rönne å finns biotoper med hundratals år av hävdad betesdrift och det är här vi ser och hör spovens kvillrande vårstrofer. Ett panorama med solnedgång i spektrats olika färger, fylld med vipans och spovens musik vid Rönne å får själen att sansa sig och bara njuta av livet. Suger en lax i så är allt fullkomligt. Och livet, ja – det rinner iväg med obändig hastighet, allt snabbare.

Förutom svärmor har alla i den äldre generationen gått ur tiden. Hon hänger i trots åtskilliga krämpor och är snart 90 somrar ung.. Jag har alltid på något sätt haft lätt för äldre människor. Deras livsöden och historier är den väv vi själv formats ur för att möta nya tider med dess utmaningar, glädje och vedermödor. Utan historik finns ingen insikt i framtidens skeenden. Idag bryts den väven ofta sönder i allas självförverkligande och moderna livstil. Många hakar på i alla trender som enbart går ut på att materialistisk status är den enda lyckan och göda konsumtionssamhällets tillväxtbaserade enda väg. Det var länge sedan jag hoppade av det tåget. Pengar ger frihet och möjligheter, trygghet och stabilitet. Men lycka? Ett märkligt ord förresten. För mig är lycka att må bra, att ha hälsa och kraft nog att göra det man tycker om. Springa i en myrstack på Väla för att hugga ett extraerbjudande för någon ny teknisk pryl är långt ifrån min ”lycka”. Man har kommit dithän att man inte bryr sig vad andra tycker, gör eller tänker vad beträffar sina egna vägar till välmående och harmoni. Jag misstänker att de som hängett sig åt trender, för att hänga med i tiden, inser att även människan har begränsningar.

När unga kompetenta människor bränns ut i takt med att avkastning och effektivitet ökar kommer det till vägs ände vad gäller livskvalitet och harmoni. De som verkligen är drivna och ytterst kompetenta lastas på alltmer uppdrag tills alla reserver är uttömda står där med ett sjukförsäkringssystem som reformerats till noll och intet. Driver du eget är du helt utlämnad åt livegenhet. En kvinna med utländsk påbrå vann en utmärkelse för sin företagsamhet. Reportern frågade om tips och råd för andra som var på gång med egna företag. Den kvinnliga företagaren svarade kort – det bästa tipset är att aldrig starta eget! Själv hade hon inget liv utanför det egna företaget. Givetvis spelar branscher stor roll. Hittar du din nisch, kan ta bra betalt, växa med företaget och anställa och allt går bra har du din trygghet säkrad om du säljer bolaget i rätt tid. Sedan är ju frågan hur många som verkligen lyckas? För de flesta är egenföretagsamheten ett rejält kliv ut i ovisshetens gungfly.

Miljöfrågorna har av Sveriges regering hanterats som Greklands ekonomi. Så sade miljöpartiets språkrör Åsa Romson om moderaternas miljöpolitik. Jag är benägen att hålla med. Vi har backat på samtliga fronter. Moderaterna satsade på koldioxidreducering i Afrikas landsbygd, resultatet blev till slut stopp i satsningen när det visade sig att det ledde till noll och intet. Och miljonerna seglar iväg..precis som rot-avdragen som går utomlands. Lärarlegitimationen havererade och nu ska Björklund (fp) satsa på 5000 s.k lärarcoacher för att få upp kunskapsnivån i matematik. Vi har nämligen fallit tillbaka sedan mitten av 90-talet i detta så viktiga ämne… Reformer satsas på löpande band och miljoner och miljarder susar iväg. Denna iver att reformera utan en långsiktig konsekvensanalys vet inga gränser. Ivern att privatisera allt har lett till många konkurser i de samhällsbärande fundamenten, ambulanssjukvård, tågtrafik, färdtjänst och … Ett favorituttryck är idag att politikerna tar ansvar. Ansvar används som standard.

Är det ansvar att de skadade och gamla ej får ambulans och/eller en färdtjänst när de behöver den? Är det ansvar att tågtrafiken och de omhuldande infrastrukturella satsningarna kollapsar. Är det att ta ansvar för de gamla och sjuka när 70 miljarder i ”överskott” förs över från sjukförsäkringssystemet, dvs de pengar dessa grupper skulle erhållit för sin utsatta situation som idag går in i statskassan?

Nog om detta. Påskmaten står på bordet i all sin prakt.. En trevlig Helg önskas! Roger