Varde å som tagit riktigt stor lax i år på över 20 kg har inte bara lax, stor öring finns också. Varde å är ganska liten men levererar bevisligen stor fisk. Nu rullar vi in i sista månaden för de flesta vattendragens
lax och öringfiske. Personligen tycker jag att det är ok med förlängt fiske på odlade bestånd, exempelvis Lagan. Lagan har fiskat väldigt bra i år med åtskilliga storlaxar. Historiskt var Lagan en av Skandinaviens bästa laxåar med proffessionella s.k laxmetare som försörjde sig på vad spöet gav i ån. Egentligen fantastiskt!
Idag står det stora dammvallar med vibrerande turbiner till mänsklighetens fromma och noll kapacitet för vildlaxen. Det framstår också att turbinerna maler ner åtskilliga ton utvandrande ål, främst honål, på väg till Sargassoområdet. Eftersom ålen är akut hotad har onekligen Fiskerimyndigheten lite att bita i.

I Råån har det varit lugnt förutom en dag när det blåste frisk västan, med hyfsade insteg av frisk öring.
Rååns nya entreprenör har inte kommit fram med ny fiskevårdare, trots att de presenterat Erling Nielsen från start. De hade fram till siste juni att ta fram en ny expert. Så har inte skett. Under de sista 10 åren har jag lagt ca 150 – 200 timmar på hela vattensystemet vad fria vandringsvägar/vandringshinder beträffar. Vissa år med tillägg främst pga massiva fällen av död alm i ravinerna. Vår nya entreprenör har lagt 600 timmar på bara huvudfåran eftersom den var kraftigt eftersatt enligt utsago. Självklart är en ej kompetent ”fiskvårdare” inte kapabel att avgöra vad som är vandringshinder eller ej. Är man som i detta fallet skoglig expert har man inte kunskapen att avgöra fundamentala ekologiska eller limniska ställningstaganden för fiskens väl och ve. Hur kan då beställare och fiskevårdsområde låta situationen fortgå utan den kompetens som efterfrågades i upphandlingen? Att ingen vet vad som hänt för 600 timmar är en annan. Dessutom har timpriset ändrats i vad som angavs i anbudet. Att ta 400 kr för en person utan efterfrågad kompetens är helt emot upphandlingens timpris. Det är dessutom ingen som kollar vad de gjort, och framförallt hur de utfört åtgärderna. Detta åligger beställaren. Här finns inga resurser. Det verkar ju lovande, man bara betalar för något man inte har koll på.

Död ved i vattendragen är en primär startmotor i vattendragen tillsammans med annat organiskt material, som löv och annat. Där kommer nerbrytarna in och tar hand om saken. Nerbrytarna som gammarus mfl utgör stommen i öringens näringsunderlag. Mina korta turer ger vid handen att man tar bort allt som sticker ut och utgör såväl skydd som näringsunderlag. Utan adekvat kompetens vet inte utföraren vad han egentligen sysslar med. I Rååns fall minimeras tätheten för uppväxande öring istället för att upprätthålla volymen smolt eller helst öka den. Vid elfisket hade stubbar och skydd som absolut inte utgjort vandringshinder tagits bort.Det ger fritt utrymme för sol, igenväxning och ökad predation av exempelvis häger. Sliter man loss rötter och stammar lämnas stora hål fria för erosion, som redan är ett av de större problemen i Rååns produktion av öring. Sedimentet täcker lekbottnar och minimerar kläckningen. Nu har det tillsatts ytterligare 40.000 kr från fiskekortsmedel för att rensa biflödena. Plan har inte gjorts för lekbottnar och deras kondition enligt upphandlingen. Nu är vi inne i september och regnen kan komma närsomhelst.Därmed blir det ingen behövlig genomgång och påläggning av nytt lekmaterial som verkligen behövs på många lokaler.

Jag har blivit tillfrågad om att gå in och ”hjälpa till” för ny entreprenör. Efter lite funderingar väljer jag att avstå. Som man bäddar får man ligga. Som jag ser det kan man köra ån ner i skiten igen. Förhoppningsvis lär man sig något av att ta skambud ? Det är allmänt vedertaget att ”lycksökare” lägger skambud och sedan manipulerar sig till tilläggsbeställningar som kommer upp till de mera seriösa bud som lagts. Att det sedan sker med helt okvalificerad personal är helt uppåt väggarna. För 600 timmar med fel styrning kan det bli riktigt tokigt. Man tillsätter inte en snickare till kirurgi, eller tvärtom. Sätt ner foten och se till att rätt personal tillsätts enligt upphandlingen. Vad är den annars till för? Trevlig helg! Roger

Per-Ola Johansson med en av två fina fiskar från Mörrum. Trevligt med bra öringfiske de sista åren, många i bra kaliber. Härhemma fortgår arbetet med Heabäcken, i torsdags började vi lägga de uppdimensionerade rören under vägar och promenadstråk. Hur konsulten räknat vet inte jag, men jag är inte riktigt överens med hur han tänkt. Rimligtvis ökar vattenflödet ju längre nedströms bäcken närmar sig havet och dimensionerna bör ökas därefter. Stora dagvattenrör ansluter längs vägen. Möjligtvis är jag inte vid mina sinnens fulla bruk men att bygga in flaskhalsar när man nu långt om länge åtgärdar problemen med översvämningarna verkar märkligt. Det räcker med en cykel framför trumman så har man översvämning igen. Och huliganer finns det i övermått i detta gigantiska villaområden. Frånsett att tonåringar kastar i allt vi har på arbetsplatsen och dagarna alltid börjar med städning så är snart det mesta i den stenskoning jag handarbetat ute i bäcken. Ikastad. En liten snorvalp kaxade dessutom när jag frågade vad han höll på med. Ett långfinger och – gubbjävel – var tufft att säga på andra sidan bäcken. Han räknade inte med att jag var över bäcken på 2 röda och stirrade honom i vitögat. Tuffheten inför kompisarna rann av fort… Det märkliga är att vuxna ser vad som händer utan att reagera. Ingen vill eller vågar ta tag i snorvalparna som ger glina fritt spelrum.
Mitt agerande resulterade i att gänget var inne i min bil, och av en ren händelse såg jag intrånget och skrek ett par väl valda ord. Senare hade gänget kastat övermogna plommon över hela bilen. Även då passerade vuxna..

Lars- Göran Pärlklint är välkänd för de flesta, framförallt i Halland där han verkar. Himleån får väl sägas vara hans livsverk även om han är aktiv i många vattendrag. Hursomhelst, en rapport från fiskeriverket författad av bla Erik Degerman visar med all tydlighet att de tillåtna nätmaskorna på öringgarn fångar öring långt under minimåttet för Halland/Bohuslän (45 cm). Endast ca 30% av fångsten på öring var över måttet. Så små öringar som runt 20 cm satt fast, tillsammans med allt annat i fiskväg. 6000 st (!) strandkrabbor satt också fast i näten. Tar vi sedan sjöfågel och risken för att båtar och människor fastnar så kan man undra hur vår statliga myndighet filosoferar. På våren har jag många gånger fått nätskadade småöringar i mängd vid vissa lokaler. Hur många gick till spillo? Hur Sportfiskeförbundet än agerar så sitter åtgärder hårt inne från berörda myndigheter. På vår västvända Öresundskust som dessutom gränsar till Danmark lär vi inte se tillstymmelsen till ytterligare restriktioner för nätandet. Förutom minimimått och fisketider existerar inga regler alls. Om nu nätfisket varit än populärare så innebär detta att västra Skånes täta befolkning kunde sätta kusterna fulla med garn i hur långa ridåer som helst. Öresund beskrivs gärna som det fiskrikaste vi har i Sverige, och då är det verkligen kris! I år har en ny talrik kull torsk kommit ut på grundbottnarna vilket gläder! Hur många når könsmognad innan fångst? Hur många yrkesfiskare slåss om Öresund? Jag gissar att etableringen är långt över vad fiskbeståndet tål sedan många år tillbaka.

Vad händer i Råån? Visst, lite fisk äntrar ån men det är långt ifrån storhetstiden i slutet av 90 och början av 2000 talet. Försenade? Nix, det tror jag inte. Dålig årskull och hårt fiske vid kusten låter troligare. Vad bryr man sig om detta från kustfisket? Augusti har hittills varit riktigt dålig! Roger

Anders Kjellner sätter i dagens HD fingret på en något öm punkt i vad man egentligen kan kalla uthålliga resurser för fiskbestånden. Visst, det är bra när lokalpolitiker tar ton, exempelvis från Höganäs. Det olaga trålfisket utfört av Gillelejemaffian visar bara kortsiktiga vinster utan tanke på resurshållningen. Greenpeace märkte ett antal trålare med GPS sändare utan fiskarnas vetskap från samma ort med fingrarna i syltburken i den s.k kilen där trålfiske är förbjudet. Man kan rada upp många exempel. Oavsett vem och i vilken omfattning
olaga fiske sker minimerar det chansen till livskraftiga bestånd. Trålar och nät fiskar blint och det som inte är gångbart på marknaden slängs dött eller skadat överbord. Det handlar globalt om tusentals, kanske miljoner ton. Fisk som skulle växa till sig för att reproduceras. Metoderna blir allt effektivare och att övervaka alla storskaliga fiskeenheters rovfiske låter sig inte göras. Punktmarkeras rovfiskarna för hårt flyttar de till u-länder, mutar korrupta politiker och sopar upp vad där är innan de ger sig av på nästa utrotningsuppdrag.

Det påminner om hur en annan marknad utvecklats i många år i jakten på kortsiktiga och snabba vinster.
Mina funderingar går i riktningen om den höga arbetslösheten och hur att sysselsätta svenska medborgare, oavsett hudfärg. Det senaste decenniet har låglönebesättningar från Baltikum och östländerna invaderat Sverige till svartjobbens förlovade land. Även om verksamheten är vit är det löner som svenska företag aldrig kan möta. I upphandlingen för exempelvis Rååns fiskevård är detta tydligt. I åkeribranschen, byggbranschen och i stort alla entreprenadverksamheter är det likadant. Det där med fri marknad för varor och tjänster iom EU-inträdet gynnar de stora drakarna som exporterar. De små lokala företagen som har ett fåtal anställda raderas ut. I mina ögon är det en paradox, man vill se svenska småföretag växa och kanske anställa fler, samtidigt urholkas den möjligheten totalt med importerade människor med vad som kan beskrivas för slavkontrakt där vi som lever under svenska förhållanden aldrig kan konkurrera prismässigt. Kompetensen åsidosätts, bara priset avgör. Typiskt med s.k anbudsdumpning är att göra så lite som möjligt av vad som står i upphandlingarna. Först när klagomålen växer sig stora rycker man ut för att blidka beställarna och allmänheten enligt tesen ju mindre man gör desto mer tjänar verksamheten. Förebyggande underhåll mm finns inte i agendan. Denna trend är tydlig. Om politikerna vill ha en växande företagsamhet bland småföretag som kanske vill växa är denna låglönedumpning direkt avgörande för många företags utveckling. Man säger en sak om sysselsättningen och svensk småföretagsamhet, men gör omvänt. Det känns som om paradoxer i politiska utspel mera är en regel än ett undantag oavsett det är utrotningsfiske eller svenska småföretags utveckling.
Man eftersträvar sysselsättning och mera skatteintäkter med nystart av företag, men slår undan möjligheten i samma handling. Paradoxer som är oförenliga accepteras likväl av samhället, åtminstone verkar det så.

I Råån är det lugnt och stilla. Om det är omfattande nätfiske eller andra orsaker vet ingen. Att engagera sig i saken verkar inte prioriterat. Ordet engagemang står inte i med i upphandlingarna, ändå är det just det som oftast avgör utvecklingen av såväl fiskbestånd som företagsamhet. Vackra ord på papper stämmer i detta fall inte överens med verkligheten. Å andra sidan, när stämde teorier och verklighet överens? En månad kvar av fisket i åarna, och vi får hoppas på lite mer regn och vind, helst rejäla körare från sydväst! Trevlig helg! Roger

Efter en hektiskt vecka som rasslat på värre har jag ändå fått en liten stund i hängmattan vid Råån.
Hela juli innebar små steg av ny öring och även om klådan att fiska på dem mattats betydligt senare år så är det ändå njutbart att se fullvuxna öringar äntra ån. Några var riktigt stora! Sedan kom augusti, den tid stigningen intesifieras, eller rättare sagt borde göra det. Det blev tyst, mycket tyst. Inga vak, hopp, gungningar och svall. Jag är långt ifrån ensam att konstatera detta faktum. Alla de drivna sportfiskare som väntar på åns brinkar frågar sig förmodligen samma sak. Var blev de av? Av olika kontakter längs kusten ger samtliga att nätfisket i år är intensivt. Alla tycks tro att resursen är oändlig.

Tragiskt nog har den fiskräknare som installerades kvaddats av extremt högflöde och är ur funktion sedan 3 år. Den hade gett intressant fakta. Förvisso var den ett fantasifoster sett ur de ögon som inte vill se vad deras nätfiske orsakar. Sådana uttryck känns lite märkliga utan att sett hur den fungerar. Det ligger i sakens
natur att förneka vad vi sportfiskare ser hända vad gäller uppgången. Det märks inte minst på antalet besök i Rååns nedre delar. De tidiga fiskarna är redan högre uppströms och där råder bättre aktivitet. Tack vare den nivåregulator fisketillsyningsmännen satte i våras på dämmet för att få ut alla besor har allt vatten under lågvattenflödet gått i laxtrappan medfört att fisken utan problem gått vidare.

Karup ger nu alltflera öringar som sig brukligt är i slutet av augusti. Halland har fått mera av lågtrycken och stigningarna har varit bra på lax och öring. Utan att studera fångststatistik och rapporter bör Stensån, Genevad mfl fått upp hyfsat med fisk. Lagan har fiskat jättebra på sitt odlade bestånd. Naturliga bestånd fodrar lite mer omtanke och insikt i sitt hushåll med bestånden. Då krävs åtgärder på kusten med mängfångande, passiva redskap. Tills det sker, om det sker, får vi i Råån fiske på starkt ”silat” bestånd. Roger

Fotot ovan kommer från Edgefishing och blev årets vinnarbild. Juridiskt sett är fritidsfiske med passiva mängdfångande redskap jämställt med det fiske fotot representerar. En liten fluga jämställs med de 180 meter nät en svensk medborgare får lägga på allmänt vatten dit våra kuster generellt räknas. Är man fler i båten får man lägga 360 meter osv. Drastiskt uttryckt kan man säga att definitionen mellan fiskemetoderna är en mossbelagd juridiskt historia som borde slopats för länge sedan. Sedan monofilt nylon i näten introducerades borde lagen reviderats totalt.
Med den erfarenhet vi haft av mängdfångande redskap, vad fritidsfiske beträffar, är gråzonen till missbruk
i mer eller mindre accepterad av våra beslutande organ. Vad vi egentligen saknar är politiker som har modet att välta en juridisk lag som möjligtvis hörde hemma på 1800-talet. Om ens då.

I de fall man lyckats utöka fredningsområden och nätfria zoner har bestånden snabbt återhämtat sig med fler könsmogna fiskar och betydligt högre medelvikt. De områden som skyddats med sådana restriktioner tex i Halland och Bohuslän har idag täta bestånd med betydande högre andel vuxen fisk. I de skrivelser som gick till jordbruksdepartement och fiskeriverk där såväl kommunstyrelse som samtliga intresseorganisationer runt Råån skrev på mot permanent fredningsområde remitterades dessa tillbaka till Länsstyrelsen. Svaret var att yngeltätheten inte var alarmerande låg och därför utgjorde näten inget hot. Det vore väl ytterst märkligt om 30 års fiskevård inte skapat bättre bestånd? Ser man så till näringarna kring ett ökat turistinflöde av sportfiskare och dess inkomster och därmed skatteintäkter via ökade arbetstillfällen är det totalt vansinne.
Anpassat fiske brukar komma på agendan i dessa diskussioner. För vem? Roger

Det är ingen uppmuntrande syn att titta på grundområdena längs våra kuster. Vart jag än kikat står det flytegarn på lax, eller rättare sagt öring. Jag hade vissa förhoppningar om att rekryteringen av nya nätfiskare dalat de senare åren, men har i år insett att jag haft fel. Det kan ju vara att pensionsavgångarna av 40-talisterna ökar på skaran, hursomhelst är det inte lätt att klara livhanken om man är öring på väg upp åarna.
Förmodligen är det ett av de enklaste nätfisken som finns, man behöver bara gå en liten bit ut från hamnen eller ”lanningen” för att sätta nylonet. Att vada ut går också bra. Öringen stryker längs kusten på meterdjupt vatten och är enkel att näta vid gynnsam väderlek. Som jag nämnt innan, att uppgången stannar nära nog helt. Hur vet jag det frågar sig skeptikern? Bor man på första parkett vid ån så är uppvandrande öring väldigt enkel att se – om man vet vad man ska kika efter förstås! Nåväl, ett nyanserat fiske med nät på kusten gör ingen större skada, det finns öring till alla. Nyansen avgör fiskaren. Vissa tror det finns hur mycket som helst att ösa upp. I fiskelägen runt kusten är fisket väl förankrat hos befolkningen. Det fanns en tid då vi var beroende av näringen för vår existens. Idag är det annorlunda. Befolkningen som bor längs kusten är inte direkt utfattig. Om alla nyttjat fiskresursen via ett fiskespö så hade det varit gott om öring i både åar och längs kusterna. I Norrlands älvar har laxbeståndet sedan utfasningen av drivgarnen i Östersjön ökat drastiskt.
I år kommer laxfällorna att ta så mycket av lekbeståndet att leksträckorna inte besätts med lekfisk i den mängd som krävs för fullt uttnyttjande. Girigheten faller på eget grepp. Kommande års kullar minskar och alla blir förlorare – framförallt laxen! Meningslöst slöseri med en viktig naturresurs som åtminstone i glesbygdens älvdalar även tillför arbetstillfällen. Men uppenbart är lobbyverksamheten stark för nätfisket och att ta tag i detta problem är politiskt självmord för den politiker som har mod att försöka. Därmed råder status quo. Roger

Nog dryper det alltid. Det verkar som ambitionerna hos vissa politiker mera handlar om att sitta kvar runt det dignande bordet av förmåner än att se till landets bästa. Jag säger vissa. För egen del tycker jag vår finansminister är förtroendeingivande. Landets ekonomi är en tungt vägande faktor. Tyskland accelerar bra och stimulerar våra exportföretag och skapar arbetestillfällen inom industrin. Det känns som det börjar vända upp efter en tung period där alla hållt hårt i börsen. För egen del var det en tung vinter och vår på inkommande jobb. Nu ser det bra ut med god ingång. Att driva eget är tufft men att vara sin egen lyckas smed uppväger definitivt. Det är upp till egen förmåga att försörja sig med allt vad det innebär. Att gå ner på AF som något defekt 50-åring ger knappast positiva resultat. Arbetet i Heabäcken fortskrider enligt planerna.
Otroligt med öring i denna rännil! I Råån stagnerar uppgången nära nog helt. Det är likadant varje år när näten hängs ut. Den fiskräknare som var i drift några år visade detta hur tydligt som helst. Ett fåtal fiskar slinker in i ån men ger knappast underlag för ett bra fiske. Ett sydvästan med frisk vind hade hjälpt till. Normalt hade uppgången ökat kraftigt med ostadigt väder och regn, men ridåerna stänger till effektivt. Tyvärr. Trevlig Helg. Roger

Lite tunga skyar och regn ger chans på fin öring i våra åar. Hängiven sportfiskare i Mörrum är Rolf Zimmerman som med en stor och flott hanöring på 9,3 kg visar att öringen i ån är tung. Förvisso var denna odlad med avklippt fettfena. Inte nöjde han sig med den fisken utan tog en till i fullvuxen storlek. Det är dock märkligt att en å i denna klass behöver stödutsättningar. Jag har aldrig skrutit med mitt fiske i Mörrum, dålig statistik för min räkning gentemot alla turer dit. Men en tvåsiffrig vårlax har jag fått, och den kampen var tämligen dramatisk. Eftersom jag förlorat desto fler känns det bättre att berätta följande episod. Väl utvadad i pool 1 på fina 35 kubik vid ”whiskey island” kändes det rätt även om jag var nr 12 i kölistan. Två gånger den trettonde maj har det slått till med storlax i Rönne å och Mörrum. Det känns som något ska hända. Skrock ? Jag har inte varit nöjd med spöet som byggts om under vintern, det känns lite sladdrigt. En tung klump förlåter det mesta så jag börjar nära land, där de andra vadar ut låter jag en stor enkelkrokad svart ullsock landa när framförvarande man når ”cognac island” nedströms. Flugan landar med ett litet plopp och sedan brakar helvetet löst. Jag har bara upplevt hugg och rusning i ett, en gång i Rönne å och med detta krutpaket i änden på andra sidan som tydligt ville ut i Pukaviken igen. Dessutom med en kraft som var oerhörd.
Helaktionsspöet knäade djupt och backingen försvann med våldsam fart nedströms och 30 sekunder senare hoppade vad som såg ut som en stor fisk även på långt håll upp i luften i början på pool 3. Låt mig behålla den fisk !!! Någon hjälpte mig upp på cognac island och under tiden jag gick in hade laxen fått slack och kommit upp i 1an igen. Den ställde sig farligt nära de större stenarna nedströms akvariet, linan skavde tydligt.
Jag pressade på och helaktion är härligt att känna fisk på, det suger musten ur den segaste lax. Efter några minuter släpper laxen stenarna och kommer rakt mot mig, jag vevar febrilt. Den har stannat två meter utanför storstenen på cognac island. Jag pressar på och en dryg meter lax följer med upp till ytan. Hjärtat som gått på adrenalin förut ökade dosen betänkligt efter denna syn. Vilken fisk! Den grönskimrande hanlaxen med en bredd över ryggen som var sanslös visade sig till synes hängande i strömmen. Armarna började darra, och faktiskt hela kroppen också. Mats på Depån kom fram och frågade om jag hade laxfrossa!? – Tror du jag fryser svarade jag.!? – Ta den nu sa Mats, du behöver bättre statistik från Mörrum. Fokus återgick till fisken som kändes medgörlig med ens. Märkligt! Mats gick ut på revet nedströms med yllevante och väntade. Första gången den kom in på land svarade den med en loj men tung rusning utåt poolen. Flugan kom i luften som en skadeskjuten kråka mot mig och laxen var fri…. Vad säger man? Som om inte detta räckte miste jag två till då jag stod och halvsov av förlusten av min dittils största lax. Trettonde maj var inte min turdag trots allt. Skrocken, eller eventuellt det som fanns försvann med blixtens hastighet. Roger

I augusti vandrar alltmer öring in mot våra kuster mot väntande ridåer med flytgarn. När det kan läggas 50 m utanför Råå Gymnastikförening alldeles intill piren tycker man vattenskidåkarna borde protestera!? Trots nätmängden kom det småsteg med leköring mest hela kvällen. Observera ordet leköring. Att ta några fiskar för eget hushåll skadar inte något bestånd. Det kallas enligt juridisk term för fritidsfiske, vare sig man fiskar med nät eller spö. Sedan kan ju fritid tänjas en liten bit så det ger lite klirr i kassan. Tänk vad en permanent skyddszon gjort utan för åmynningen. Om detta gick många skrivelser till vår statliga tjänare på länsstyrelsen fiskeenhet för 6 år sedan. Trots ihärdigt malande om detta gick det inte min väg. Tyvärr. Jag ser hellre många i ån ta enstaka fiskar än dussintals av en fiskare med nät. Vi betalar via fiskekortsavgiften till åars vård. Frågan är vad nätfisket genererar av godo? Absolut ingenting. Det känns inte speciellt rättvist. Vi får glädja oss åt de som kommer igenom spärren utanom åmynningen. Joel fick en vacker hanöring på ca 3 kg, blank och fin. Grattis! Karup ger också fin fisk som bilden visar. Roger

Ola från Mörrum låter hälsa att det numera är lugnt och trivsamt vid ån. Laxen har sviktat men öringen ökat vilket möjligen skapar lite mer andrum vid fisket. Att ha någon flåsande i ryggen skapar bara stress och otrivsel. Just det där att ta hänsyn till varandras fiske borde vara en självklarhet, men så är tyvärr inte fallet alltid. Själv har man råkat på adrenalinstinna flugviftare som tror att antalet kast per timma avgör fångsten.
Är man observant kan få kast ge minst lika stor fångst. Ostört vatten är definitivt att föredra. Fiske är avkoppling och fritid. Suget att få den där stora, eller svårflirtade fisken ligger latent i de flesta. Det är dock bara en fisk och inget som avgör liv eller död. Längs Råån har en annan anda infunnit sig med seriösa och duktiga flugfiskare som respekterar varandra och tar hänsyn. Det sociala är minst lika viktigt. Ibland fiskas det, ibland är snacket prioriterat. Roger