Malmö är i hetluften så det ryker. Regelrätta avrättningar i kallt blod. I lilla Sverige får det enorm medial slagkraft med mord på öppen gata. På något sätt lever vi fortfarande i en trygghet som sedan länge förlorats. Kriminalitet gror och frodas där samhället inte orkat med de fundamentala livsvillkor vi alla är beroende av. Tak över huvudet, mat på bordet, kärlek & omtanke och meningsfullt yrkesliv.

Jag skänker en tanke åt alla de ungdomar som föds på fel sida staketet. Ingen trygghet, ingen kärlek. Missbruk, våld och övergrepp. Att överleva på Rosengården, Biskopsgården eller i vilken segregerad del som helst kräver bara offer. Hur många har förutsättningar att lyckas få ett fullvärdigt liv i dessa områden? Svaret är ytterst få. Det skall till en särdeles karaktär och styrka att bryta med det liv man fötts in i.
Att leva på fel sida staketet formar våra mörkaste drag och attityder som människor.

Själv växte jag upp i en delad klass i årskurs 7. Halva besättningen kom från relativt ordnade förhållanden i välmående villakvarter och bostadsområden. Den andra halvan kom från Planteringen. Även där fanns självklart uppdelningar med bättre och sämre områden. Den ”sämre” halvan utmärkte sig direkt. Våldsamma tumult, slagsmål med lärarkåren, rena övergrepp och revolt. Anarki var vägen. Gängbilding och kriminalitet var standard. Vi hade dessutom det tvivelaktiga nöjet att ha Cederholmarna på skolan. Keith Cederholm behöver knappast presentation. På rasterna samlades ”gänget” och rökte hasch. Fnittriga och påtända, ibland våldsamma, blev detta ytterst svåra situationer för lärarna under lektionstid. Flera lärare kollapsade psykiskt och lämnade skolan.

Värstingarna sökte aldrig in på vare sig gymnasier eller yrkesskolor. De hade redan passerat gränsen. De hade inget att hämta på rätt sida staketet. För deras del var det egentligen inget val.

De gånger jag hälsade på i deras hem, oftast inför en fisketur kunde slagsmål och fylla bryta ut i hemmet. För mig var det en helt annan värld. Kallt, våldsamt och helt utan intresse och kärlek till sina barn. Kan barnen klandras för att de blir ett resultat av sitt arv?
Ett fåtal bröt sig ur den negativa och destruktiva banan, men många gick ut i ett mörker för att aldrig mera återvända.
Haschet blev till amfetamin och sedan heroin. För att få till drogerna var stölder och kriminalitet enda vägen. Rehabilitering och avgiftning avlöste missbruksperioderna. Fängelse och psykvård följde. Idag är en handfull redan på kyrkogården, inte ens 50 fyllda.

Kunde saker och ting gjorts annorlunda för dessa vindrivna själar som fötts in i destruktivt leverne? Jag tror det faktiskt. Men det fodrar en enorm uppoffring av hela det omgivande samhällets olika organ. Skola, sociala myndigheter, polis och det hela. Den största satsningen borde utan tvivel ligga på de föräldrar som inte ser kunskap och utbildning som räddningen för sina barn. De om någon borde med rätt stöttning sett till att barnen inte hamnade i den sits de själva satt sig i. Det handlar om att bli motiverad till ett liv fyllt med självkänsla och omtanke. Ett liv där du försörjer och styr dig själv.

Det fodrar ett enormt arbete från samhället att bryta det liv dessa barn föds in i. Ilmar Reepalu i Malmö kastar skit på regeringen i Stockholm för vapenlagar och strängare lagstiftning. Man ska inte kasta sten i glashus. I miljonprogrammens ghetto föds ingen framtid. Det är lättare att bygga monument över sin egen politiska förträfflighet än att ta tag i de verkliga problemen. Vare sig turning torso eller öresundsbron hjälper de grundläggande problemen till dagens våld och kriminalitet. Hur många dårar går fritt i samhället sedan Göran Perssons psykreform? Det är billigare att de går loss på medborgarna då och då än att ge vård eller hålla dessa instängda. Hade inte Göran Persson gjort det så hade psykvården säkert privatiserats under nuvarande regering. Politikerna pratar gärna om visioner och vad de vill. Vad kan de? Roger

Pimpelfiskarna kan se fram emot högtidstunder på isarna framöver med temperaturer nattetid ner mot -20 grader. Övrigt fiske, förutom på Öresund, verkar tufft i veckorna framöver. Råån har förvisso några strömsattá gluggar öppna i istäcket som krymper snabbt. Högt, klart och kallt med strålande sol är i mitt tycke betydligt bättre än den grå filt som täcker allt härnere.

Igår slängde jag in några brasklappar om offentliga sektorns ”effektivitet”. Egentligen är effektivitet fel ord. Skola, vård och omsorg handlar om människor. Folkpartiet som står för vårt nya skolväsende ser att skattesatsen i Helsingborg inte täcker behovet och vill höja skatten. Moderaterna blir förvånade och menar på att nuvarande satsningar räcker när allt annat strukit på foten i budgetmanglingarna. Vad gör några tiondelar i den kommunala skattesatsen om det går dit det ska och blir en förbättring?

Läkarna har ca 10 minuter på sig att undersöka och komma tillrätta med diagnos, medicinering och sedan är det ut med den patienten och in med nästa. Kan man göra ett fullgott jobb på 10 minuter med en människa som söker för komplexa problem? Knappast. Jag glömmer aldrig den gång jag av någon anledning sjönk ner i ett träsk av apati och trötthet. Att hålla sig vaken var en utmaning. Inget speciellt hade hänt som förklarade denna ofantliga trötthet. Som vanligt tänker man – jaja, det går över. Men det gjorde det inte. Det blev bara värre. Aptiten försvann, livslusten försvann. Jag blev uppsvälld och vikten sprang iväg trots oförändrat intag. Något i kroppen var galet.

Det bar av till en allmänpraktiserande läkare. Sittande i besöksstolen förklarade jag min onormala trötthet och lite symptom. – Vem tror du inte är trött ibland blev svaret.. Det är ju knappast det svar man sökte. Läkaren frågade vad jag önskade ha ut av besöket. Är man sjuk och nere har man inte rätt kraft att stå på sig. Dessutom kändes personkemin helt fel. Den kvinnliga läkaren såg på mig med skeptiska ögon. – Vill du bli sjukskriven? Jag blev till slut irriterad och bad henne försöka komma tillrätta med vad det kunde vara för fel och slutá med en massa insinuationer om sjukskrivningar mm. Så sökte jag andra läkare. Det blev samma visa. – Vill du bli sjukskriven? Jag jobbade på men till slut höll inte systemet längre. Jag kom inte upp ur sängen på morgonen och kände mig som en levande död. De få stunderna av medvetande ägnade jag åt att läsa hustruns alster i olika sjukdomssymptom. Det fanns så mycket elände att man blev sjuk av att bara läsa i denna tegelsten. Hursomhelst, ett symptom passade perfekt på mig. Lägger sköldskörteln av sina funktioner som styr det mesta så blev man just som en säck potatis. Testet var enkelt. Tid beställdes på VC och testet gjordes. Döm av min förvåning att jag träffat mitt i prick. Sköldkörteln var helt avstängd och denna läkare förutsatte att de andra läkarna testat mig… Lite hormon kickade igång systemet och vips så var jag mig själv igen. 15 kg svullet kött försvann på kort tid och helt plötsligt var det härligt att leva igen.

Vad ville jag med denna långa utläggning? Jo, att en människas sjukdom knappast utläses och fixas på tio minuter. Min far fick en elak cancer i ryggraden och hur många gånger han blev hemskickad med panodil utan röntgen vet jag inte, men många var det. Till slut var det försent med en väl utvecklad cancer. Vad hade hänt om läkarna tagit en scanning på ryggraden? Hade han levt idag? Vad hjälper det att hålla på med lex maria, sarah och allt vad det kallas? Gjort är gjort. Skulle jag bli lyckligare att utkräva min hämnd via en anmälan på en tidspressad läkare med 10 minuter per patient ? Knappast. Roger

Trots en massa extra resurser står polisen utan fångst i sina nät. Givetvis syftar jag på Malmö. Trots all teknisk utrustning som finns tillhanda så skjuter man ihjäl varandra på öppen gata utan hämningar. Inte en enda brottsling är fast. Dessutom skjuter man ju bra i Malmö, få skadeskjutningar tyder på god träning?

På lasarett och sjukhus ligger sjuka och gamla i korridorer och utrymmen ej avsedda för dessa vårdtagare. Sjukhusen får idag straffavgifter när de inte uppfyller olika krav och betalar med medel som egentligen skulle komma vårdtagarna till godo… Man tar sig för pannan. Besparingsåtgärder duggar tätt. Personalen sliter och knäar under bördan.

Skolväsendet fick dåliga kriterier i Helsingborg, så dåliga att man nu satsar ”extra” medel för att komma undan denna föga meriterande status. Det visar sig att konkurrensen om friskolorna hårdnar alltmer, de pengar som ska gå till lärare och elever används i marknadsföring till olika konsulter. Visst är det bra att konsulterna får jobb, men är det meningen våra skattemedel ska gå dit?

Tre offentligt finansierade områden, dessutom av den tyngre kalibern i den offentliga kakan och alla uppvisar allvarliga brister.

Polisen kan inte skylla på besparingsåtgärder, de har fått en god släng av sleven från skattkistorna de senaste åren. Så något annat måtte det vara. När det mesta i samhället influeras från USA vore det kanske bättre att lägga pengar på att hyra in kompetens från landet i väster? Uppdateringskurser i modern och organiserad brottsbekämpning?

Det är bättre att bo med beväpnade privata vakter i fashionabla och välmående bostadsområden, skaffa privatläkare och sätta barnen i privata skolor. Det tråkiga är att så få har den möjligheten. Å andra sidan är det ju upp till var och en…. Roger

Det var vad min morfar kallade ostlig vind om vintern. Den ostliga vinden skär genom märg och ben, speciellt där dalgångar ligger i ost-västlig riktning. Det mesta i naturen verkar kura ihop sig och söka lä och skydd. Det är lätt att hålla med. Att stå på pass vid jakt några timmar och bli stel och bottenfrusen attraherar inte alls. Hundarnas käkar klapprar och knattrar när vi varit ute..

Nu närmar vi oss februari, och mars kan vara vårmånad om det vill sig väl. Med ostan och minusgrader har ån krympt ihop. De utfärgade äldre gråhägrarna står på samma platser längs ån, hukande som gamla krokiga gubbar stint fokuserade i ån. Hugget mot småfisk är som en avlossad pil, blixtsnabb och exakt. Med en halsknix är bytet på väg ner och hägern intar sin gubblika profil igen. Efter några års minskning av skarven, åtminstone en bit upp i ån, verkar de repat sig igen. En uråldrig fågel så effektiv att den överlevt många årtusenden utan att förändras, formfulländad som den är för sitt fiske.

Totalt 6 årslöner för 3 höga kommuntjänstemän på lika många år är vad jag kallar bra avgångsvederlag. Först chefen på Dunkers, sedan diton för skolan och nu Stadsbyggnadskontoret. Sedan följer headhuntade påläggskalvar och allt med detta. Det är bara att konstatera att man valt fel bana här i livet. Om jag inte kommer överens med min uppdragsgivare lär det knappast utgå något avgångsvederlag..

Jag har inte riktigt förstått vad det är som gör att människor i vissa ”utsatta” befattningar ska få en rikligt betald avgångsumma från våra gemensamma tillgångar när så många andra dagligen lever ett utsatt liv utan dessa förmåner. Har de dessutom inte följt uppdragsgivarens riktlinjer känns det som omvänt syfte. Jag undrar hur avgångsvederlagen justeras i de slutna rummen utan insyn? Det är betydligt lättare att fördela andra människors surt förvärvade slantar efter eget gottfinnande. Systemet med bonusar och avgångsvederlag där de berörda parterna själva bestämmer sina förmåner måtte vara gott. Speciellt när vinster och resultat uteblivit och bara förmånerna består. I skolan får vi lära oss att flit och kunskap leder till bra betyg, i de högre samhällssystemen är det omvänt. Går det dåligt så blir man likväl belönad. Går bankerna helt galet utdelas bonusar ändå och staten får gå in med våra pengar. Ingen återbetalning där inte.

Natten som passerade var väldigt enerverande. Visst är hunden människans bästa vän, dock inom vissa gränser. Jakthundar har den där ådran att bytesmedvetenhet och kontroll av bytet kan anta vissa proportioner som går till viss överdrift i våra ögon. Med en timmes mellanrum ylas det och skallar i huset. Oljudet kan väcka döda. På med koppel och ut i vinternatten. Taxarna går rakt upp till det skjutna djuret bara för att försäkra sig om att ingen konkurrent tagit det och framförallt att det är kvar. Sedan tar det en timme och samma procedur upprepas. Till sist blev det att sätta på bilen och in med hundarna…. Märkligt nog kan de vara i bilen i princip hur länge som helst. Vittring av viltet och utsikt över bytet är deras livsluft. Numera hängs viltet riktigt högt upp. Uppfinningsrikedomen att på något sätt komma åt det goda är häpnadsväckande. Mer än en gång har taxarna på något sätt lyckats dra ner bytet och satt i sig en försvarlig del kött, dessutom alltid från de bästa bitarna. Räven patrullerar och når högre. På nåt sätt ser det lite makabert ut med kroppar hängande högt upp i träd och påminner om de offerträd vi hängde upp kroppar i förr i tiden. Dessutom var det inte djurkroppar. Just nu sitter ett gäng kråkor och en ormvråk och sneglar mot trädet. Normalt sett har jag varit frikostig med mat åt fågelfaunan varje vinter. Så inte i år, och förklaringen heter brunråttor. Tre invasioner på lika många månader med hål och gångar överallt kan få ödesdigra konsekvenser. Hur många jag tagit i fällor, skjutit, och förgiftats vete gudarna… Som av en händelse fyllde jag i saltbemängt grus i hålen. Den blandningen gjorde susen! När de gräver i det vassa gruset sliter de upp trampdynorna och salt i såren är inte deras melodi. Värt att testa. Roger

Jag skulle egentligen säga äntligen! Nog är det bättre med högtryck och minus än den gråa väderlek vi haft länge..? Dessutom försvinner man inte ner i marken vart man än sätter fötterna. Hur många gånger jag vurpat utanför husknuten vete gudarna men det är rena såpan vid blöt väderlek.

En del sportfiskare har reagerat på omöbleringen av strandkanten/flodplanet vid byggnationen av äldreboendet vid f.d garveriet, förvisso en del andra också. Som nämndes tidigare stod det klart och tydligt i samrådsdokumentet att inget skulle påverka Råån på något sätt. Huruvida Rååns FVO kontaktades för utlåtande vet jag inte men lite mer ”konstnärlighet” för att göra sträckan lite naturligare, och sparat ojämnheterna/variationerna hade varit på sin plats. Får teknokrater och byggmästare fritt spelrum blir det oftast inte så lyckat. Nu har man i vanlig ordning gjort allt som var ojämnt och varierat till en strandzon värdigt en avfasning vid vilket vägbygge som helst. Krossat stenmaterial längs kanten ger slående likhet med en vägslänt. De träd som försvann och skapade ett skyddande valv av beskuggning är också borta. Nåväl, inget förvånar.

Det var några år sedan lax landades i Råån. Enligt fotot såg det ut att vara en vild lax. För knappt tio år sedan hade Råån lax på gång, även om det var i ytterst liten skala. Elfisket visade både årsyngel och fjolårsyngel. Några laxar syntes både vid Görarps laxtrappa och ett fåtal landades. Nog hade det varit spännande med en liten laxstam som piffat upp sportfisket en del även om ån definitivt inte är en laxå.
Fisket med nylon utanför ån och längs kusten ser dock inte skillnad på lax och öring så den lilla spillra av lax som var på gång slutade där. Själv såg jag ett antal fångade i näten under dessa år. Hade det varit lite ruter i myndigheterna så borde ett permanent skyddsområde och förstärkt tillsyn kommit till stånd. Samma sak gäller för Vegeå där lax ser ut att etablerat sig. Värnar man vild lax som är hotad på många sätt bör rimligtvis restriktioner i nätfisket införas direkt. Via DNA kan detta säkerställas relativt enkelt och billigt.

Juholt och S är så söndertjatat att jag inte ens kommenterar det. Det må vara världens största nyhet för mediernas del, dock har partiet stora reformer att ta tag i om det ska finnas kvar på den politiska arenan överhuvudtaget. Så har det varit länge. Förändras omvärlden får man förändra sig själv om man vill vara kvar. Visst finns det viktiga frågor för S att ta tag i…? Kasta skit på andra är överspelat om man ska attrahera väljare idag. Man får ju ha en egen agenda att servera som alternativ. Dessutom ett trovärdigt sådant.

Vad jag reagerar starkt på är anslutningen till euron. Detta uppblåsta fiasko vill man nu ta in Sverige bakvägen. Förespråkarna menar på att vi inte kan påverka om vi står utanför. Vad ska lilla Sverige påverka i denna gigantiskt ekonomiska kollaps? Det handlar om fler parlamentariker och ökade utgifter för oss, tro inget annat. Roger

Min svärmor bor numera i det som var en samlingsplats för sportfiskare längs ån för några år sedan. Hon har yrkesarbetat i hela sitt liv och har definitivt ingen fet pension. En faktura damp ner från Öresundskraft som är en av Helsingborgs Stads bästa mjölkkossor när vi pratar skatter och avgifter. Och det är ju förståeligt, kostnaderna för ”saltkristallerna” diverse huvudlösa strypningar av ett redan överbelastat trafiknät, H+ …. har ju kostat en rejäl slant för våra surt förvärvade skatteslantar. Hursomhelst, svärmor fick sin faktura och jag kollade igenom den noga. Dagvattenavgift? Fastigheten har inga dagvattenutsläpp till vare sig dagvattennät via Råån som recipient eller till vägnätet då båda infilteras på ett naturligt sätt. Ändå ska det betalas. Hon hade lyckats skrapa ihop en tusenlapp på sitt bankonto och vips var försäkringskassan inne och drog bort en del i bostadsbidraget. I övrigt belastar svärmor inte samhället överhuvudtaget. Vi sköter allt åt henne, från provtagningar till inköp, städning och allt annat. Vi skickar ingen räkning till hemtjänsten för alla dessa timmar. Vi gör det av omsorg för att en gammal människa ska leva så värdigt det går tills livet tar slut.

Driver man eget så vet man hur mycket man betalar till en välfärd som krackelerar vid lite noggrannare påsyn. Är det rättfärdigt att slussa skattemedel till en vård och omsorg som skapar feta vinster åt riskkapitalister? Med bantade bemanningar skapas vinster av mina skattepengar. Sånt gör mig riktigt förbannad.. När jag ändå är irriterad så kan jag ifrågasätta en sak som förvisso är känslig men dock kan poängteras. För att skapa jobb gullas det med vissa branscher. Hantverk och hushållsnära tjänster samt restauranger står högt i kurs. Jag förstår tankegången, inget fel med den. Man vill skapa arbeten. Men varför ska vi andra branscher missgynnas? Alla branscher borde ju i så fall ta del av denna ”skatteförmån” eller ”skatteåterbäring”. Kan jag offerera halva timkostnaden för mitt arbete lär jag utan tvivel få mera jobb…

Lyssnade lite förstrött på partiledardebatten igår. Socialdemokratin som antingen varit regeringsparti eller ledande oppositionsparti har förlorat hela sitt koncept i ett modernt tjänstesamhälle anno 2000 talet. Utan kurs eller destination lär partiet vara ett minne blott om det inte totalrenoveras från grunden. Juholt var väl inte det bästa alternativet i ett parti på väg utför? Jag ger han dock rätt i vårdens utförsäljning. Ska politik fungera måste det dock finnas en opposition värd namnet. Reinfeldts fråga om vem som leder oppositionen är högst berättigad. Vänstern kör på i gamla spår och jag undrar om någon vänsterpartist någonsin drivit eget företag? Den som gjort det har säkert återgått till den enklare sysselsättning politiken består i. Särskilt om man själv gynnas av den..
Miljöpartiet står idag som det parti som har visioner och leder oppositionen, numera med konkurrens inom miljöfrågorna från vänstern. Ett billigt sätt att sno marknadsandelar. Vill man regera leder det knappast någon vart att sno röster från sitt eget block. Här skjuter centerns nya partiledare också in sig. Miljön är viktig. Den är numera så viktig att utsläppen ökar rejält, den ena efter den andra storslagna miljökonferensen slutar i tomma intet och så fortsätter svamlet i etern..

Oavsett politisk inriktning är det tur att vi har Reinfeldt och Borg när det blåser kalla vindar från Europas storstilade fiasko, det vi kallar EU. Ändå vill man utvidga..
Varför inte återgå till ett nordiskt/skandinaviskt samarbete igen? Vi har betydligt mera gemensamt med våra grannar att skapa handelskontakter än att slussa miljarder till Eus svarta hål.

En trevligare sak är att det varit bra fiske i Råån periodvis. Riktigt bra. Vad jag fattas är lite mer ambition i fiskevårdsfrågorna från alla kommunala intressenter i styrelsen som numera dominerar stort i styrelsen. Det har trots allt satsats i fiskevårdsplaner utan konkreta åtgärder som finns i mängd, inte minst sedimenttransporten via en omfattande erosion i vattensystemet. Att luta sig tillbaka är en farlig väg som andra och ytterst välrenommerade FVO testat med mindre framgång. Ambitioner och drivkrafter bör komma från styrelserna. Entreprenören, oavsett kvalitet, har inget med detta att göra. Extern konsultation är av mera vägledande natur för vettiga åtgärder. Styrelsen fattar besluten. Vi får hoppas det blir lite fart på detta område. Roger

Det kvittrar allt lite mera i buskar, träd och snår. Talgoxar och blåmesar förkunnar att vi går på rätt håll trots mörkret dominerar. Härom veckan landade en flock starar i vår täppa, pickade lite i marken och försvann igen. Starflockar i januari har jag dock aldrig sett..

Jaktsäsongen med hundar går mot sitt slut efter en vinter med barmark som möjligjort många släpp. Taxarna har superkondition och lär få abstinens när de ska trappas ner. Idag tog jag en lång promenad längs Råån med en av de kortbenta. Reflektionerna var många. Idag har de nya generationerna av sportfiskare inget minne av hur ån såg ut innan de större åtgärderna inom fiskevårdsområdet i början av 90-talet. Ett utdikat och igenväxt dike är förmodligen den mest passande beskrivningen.

Sommartid fanns få öppna gluggar och fisket riktade sig framförallt på gädda, abborre och id. Gäddfisket var riktigt bra i åns nedre delar, merendels gäddor på några kilo, men det fanns riktigt grova madamer som bara syntes en kort tid under lekens höjdpunkt. Likt slagskepp kryssade de fram med grupper av mindre hannar.
De flesta utlekta gäddhonor försvann ut till Öresund efter leken, avmagrade och skabbiga efter lekens vedermödor, vissa stannade kvar eller var stationära. I sällsynta fall lyckades någon få upp dessa krokodiler med vikter på 8 kg och uppöver. Små korta tafsar gjorde att dessa slagskepp oftast gick loss när betet svaldes. På den tiden bodde jag vid ån och visste precis var dessa stora gäddor hade sina revir. Kunskapen om hur att rikta fisket efter de stora växte och åtminstone 2 på eller i närheten av 10 kgs strecket såg land och många mellan 5-7 kg.

Abborrfisket var helt i en klass för sig under slutet av 60 talet och större delen av 70 talet. Liggande platt på magen på bryggorna i hamnen lirkade man ner masken och såg hela händelseförloppet när den randige gick fram och skärskådade maskens rörelser. Så med ett sug försvann mask och krok in i käften och utan större finesser hivades den upp på bryggan. Min morbror fick en som kontrollvägdes på bessma och konsums våg. Med vikten 2,7 kg var den en verklig gigant! Ränder fanns inte utan borren var mera diffust grågrön. Fast vi tog en förvarlig del i beståndet märktes ingen direkt minskning. En grupp metare hittade abborrens lekhålor och tömde dessa på kort tid. Försvinner ett 50-tal stora honor på kort tid så går det snabbt utför. Om det var enda anledningen vill jag låta vara osagt.. Skarven gjorde entre´på allvar under sekelskiftet och gjorde säkert sitt till minskningen. Våren 2005 fick jag en stöddig sak på 1,9 kg och en fin svit ner till kilot. De senaste åren har jag inte sett några romhylsor alls som bevisar abborrlek.

Idag är Råån en öringå med alla förtecken, dessutom en produktiv sådan. Alla politiska turer de första 10 åren var häpnadsväckande när tonvis med sten och block lades ut. Markägarna var mot, de gröna avdelningarna i kommunen kände sig överkörda och förbisedda. Å andra sidan fanns inga visioner eller mål hos kommunerna i avrinningsområdet, man satsade på ” självrening” och ”självläkning”. Uttryck som egentligen bara visade okunskap. Helsingborgstraktens natur skrev till stadens styrande att vi ”odlade” så mycket öring i ån att allt annat levande försvann. Men resultatet var att öringen ökade markant till fiskets fromma – mest det s.k husbehovsfisket. Ridåerna av nylon ökade i takt med beståndet för att de värsta åren i princip helt stoppa invandringen av lekfisk. Infekterade debatter blossade upp, helt plötsligt var många nätfiskare biologiskt sakkunniga trots de inte ens var vid ån och såg vad de ställde till med. Hur en lek och reproduktionslokal såg ut visste ingen av dessa självutnämnda fiskexperter. Öringen förökade sig bara det fanns vatten..

Dagens promenad fick reflektionerna att flöda. Som vi slet med dessa enorma mängder sten, fiskvägar och brötar, för att inte nämna all möda för att få medel till åtgärderna. Sakta men säkert fick öringen tillgång till alla biflöden och fina reproduktionssträckor som legat i träda i många årtionden och rent utav århundraden..? I tidens krassa verklighet glöms sådant fort, människans minne är sådant. Idag går låglöneländer in i alla branscher, så även fiskevården. De konkurrerar ut inhemska företag med anbud som ingen i skandinavien kan leva på eller utav. Är det bara billigt kan kommunerna ha överseende med det mesta, hur illa det än är. Sådan är tidens gång. Roger

Uppåt västkusten siktades ett stim späckhuggare och härnere i sundet fick en sportfiskare på västhamnen sitt livs värsta rulltömmare i form av en ung knölval.
Späckhuggarna kanske upptäckt att sälstammen ökat och är väl värt ett besök?
Knölvalen verkar fått fel på kompasskursen, hursomhelst ett spektakulärt besök.

Morfar berättade om brugdhaj som frekventerade Öresund regelbundet och ställde till det i sillanäringarna (näten) hos de lokala fiskarna. Idag ser man inte till denna jättehaj som i likhet med valhajen lever på små byten.

Kaskeloten är vår största tandval som till övervägande del livnär sig på bläckfisk. det imponerande är det djup de besöker under jakten. Man vet de går ner till ca 1000 meters djup! Trycket härnere är givetvis enormt. Via sensorer finner den sina bläckfiskar härnere i det eviga mörkret. Härom veckan visades en gigantisk bläckfisk med 8 meters längd skadad av just kaskeloten. Man misstänker dessa giganter till bläckfiskar lever på ca 2000 meters djup… Naturens egna ubåtar överträffar våre högteknologiska med hästlängder. Glädjande nog har samtliga valarter ökad sedan fredning inträtt. Kaliforniaviken har i princip samtliga samtliga arter och turister vallfärdar för att se giganterna i full frihet. Roger

Senaste tidens våta och varma väderlek ställer till det i naturen. Idag såg jag en snigel med hus fullt aktivt sniglande i gräset. Grodorna är också aktiva. Hortensian står på knopp och flera andra arter blommar..

Till och med på höjdryggar i landskapet står marken full med smärre dammar och insjöar och vattendragen går bräddfulla. Boende intill Råån har man bra koll på upp och nergångar i flödet. Senaste tiden har det pendlat mellan högt och mycket högt vattenstånd. Sportfiskare som hungrat efter öring under höstens uppehåll slirar och kasar längs åbrinkarna på jakt efter lite bock i spöet. Vad jag förstått har fisket varit rätt trögt vilket är förståeligt med tanke på vattenståndet. En och annan utlekt fisk visar upp sig ibland och med milt väder brukar utgången öka under vårvintern. Med hög temperatur för årstiden måste kusten vara betydligt bättre än normalt. Värk i lederna av alltför ihärdigt och kylslaget fiske under många år, därtill många års ”slabbande” i fiskevårdens tjänst har satt sina spår.

Vid Smögen observerades en flock späckhuggare! Onekligen en spännande syn!

På jaktturerna kan man inte låta bli att reagera mot den nedskräpning som är. Varje p-plats i skogarna är belamrad med olika sorters avfall, allt från byggrester till den moderna tidens snabbmatskultur. Speciellt Mcdonalds olika menyer ligger överallt. Efter den snabba måltiden hystar man bara ut skräpet precis varsomhelst längs vägarna. Det ligger i tiden att allt går fort. Man kan inte samla ihop skräpet och ta med det hem, det måste vara väldigt arbetsamt! På flera föpackningar står det ”Made to go” vilket innebär ”Made to throw”. I en artikel angående just nedskräpning uttalade sig en politiker (M) att man var lyhörd för behovet av soptunnor och kärl där behovet fanns. Helsingborg är en logistikstad med en enorm mängd långtradare på vägarna. När de vilar ställer de upp sig på vissa platser. Inga toaletter finns och inga soptunnor finns på dessa p-platser. Mänskliga exkrementer och sopor finns överallt på dessa platser. Ett försök att ta hand om soporna efter åkarna gjordes med strategisk utplacerade kärl. Detta funkade bra tills Stadsbyggnadskontoret tog in kärlen för vintern iom kärlen var deras..? Såvitt jag ser det är det väl bättre de står ute där skräpet är?

Idag är illegala vapen i fokus. Den utvecklingen lär inte hämmas av ett antal mord på öppen gata, tvärtom. Jag misstänker att vi alltmer närmar oss situationen i Amerika. Vår polis har trots många miljoners förstärkning inte kommit ifatt vår nya verklighet, administrationen slukar det mesta. Olika samhällsorgan går åt samma håll. Utredningar i all oändlighet. Brotten sker ju knappast i kontorslandskapen och fler poliser synliga ger gissningsvis mera preventiv brottsbekämpning. Vad gäller rättsystemet ser det mera ut som brottslingarna slipper åtal och släpps i av åklagarna lite väl lättvindligt, däremot är brottsofferna en glömd skara. Roger

Det verkar inte finnas någon ände på vare sig antalet stormar eller mord på öppen gata, eller rättare sagt avrättningar, iskalla sådana. Polisen söker som vanligt vittnen. En bra fråga är hur det s.k civilkuraget ska fungera när rättssystemet är ur spel? Vilken garanti lämnar exempelvis polisen åt de som ställer upp? Vem vittnar med risk för sitt eget eller familjens liv? Ett liv är inte mycket värt om stora pengar är i omlopp i de kriminella kretsarna.

Sedan kommer en annan fråga. Hur mycket kostar alla turer i vårt s.k demokratiska rättsystem? Hur många gånger har galningar och seriemördande psykopater fått resning i domstolarna, ändrat sin berättelse, och stjärnadvokaterna gnuggat händerna av förtjusning? Klart att dårarna ska ha de bästa advokaterna, det är vår demokratiska ordning. Vad kostar kalaset?

En händelse i hur bra rättsystemet fungerar är den incident som inträffade i somras här i Helsingborg. En klubblokal för ett mc-gäng besköts av en galning med automatvapen. Ingen träffades som av ett under när medlemmarna satt utanför lokalen. En del turer följde och det resulterade i att en ung man anhölls som kopplades till dådet. Efter en tid släpptes mannen och gissa vad? Han stack fortare än blixten till okänd ort och är numera efterlyst internationellt. Vad förväntade rättsystemet sig? Att han skulle stanna och invänta straffet, i vilken form det än skulle komma? Tankegången hos systemet är så naivt och blåögt att man storknar.

I landet Sverige är det så enkelt att snurra upp systemet att det är löjeväckande.
I globaliseringarnas tidevarv följer kriminaliteten samma trend och blir både smartare och råare. Sedan kommer frågor i media som är lika naiva som rättsystemet. Vad får en ung man att satsa på kriminalitet? Kan svaret vara att det inte finns alternativ ute i miljonprogrammens getto? Har integrationen i dessa fungerat? Har dessa unga män framtidsdrömmar inom lagens ramar? Jag tänker på Zlatan vars liv blev en fantastisk framgång och klassresa. Har man läst bestsellern så blir man snabbt varse att det kunde blivit precis tvärtom.

Det talas om utanförskap. Formerna är många. Helsingborgs kommuns erbjudande om nystart för sjuk/arbetskadad personal inom vården är ett sådant. Via avtal med en privat aktör och utlovade jobb med 8 månaders ersättning blev intet. Det blev rakt ut i de utförsäkrades skara. Ett effektivt sätt att bli av med utsliten personal. Nu startas en utredning om bolaget gjort avtalsbrott i kontraktet? Bara frågan sällar sig till de övriga i kommunal cirkus utan slut. Det handlar inte om arbetsgivaransvaret som Helsingborgs stad så ofta yvs över. Det handlar om ett avtalsbrott som är lika solklart som flera under senare tid. Lite överläggningar och möten sen kör allt på som förut. Man gör precis som man behagar i stadens korridorer.

Turbåtarna i Öresund har det tufft. Vädrets makter gör att liggetiden till kaj bara tuggar utgifter utan inkomster. Vårt formidabla torskfiske med kulmen på 80-talet är ett minne blott. Frågan är om inte hela den genetiska ådran av stor vandringstorsk är borta för evigt? På den tiden jag engagerade mig i frågan var motståndet alltför övermäktigt. Alla skyller på varandra om utfiskningen. Såvitt jag förstår har alla del i den. De fredningsområden som jag föreslog vållade rabalder överallt. Självklart är fredningsområden inskränkningar i fisket. Det handlade ju inte om var och ens lilla privata bekymmer i fisket, det handlade om torsken i Öresund. Roger